Vilken form har jorden?

Den frågan har intresserat människor i tusentals år. Den allmänna uppfattningen i forna tider var att jorden var platt. Babylonierna, till exempel, trodde att universum var en låda eller ett rum med jorden som golv. Vediska präster i Indien föreställde sig att jorden var platt och att bara ena sidan var bebodd. En primitiv stam i Asien utmålade jorden som en stor tebricka.

Redan på 500-talet f.v.t. lade den grekiske filosofen Pythagoras fram teorin att eftersom månen och solen är sfäriska, så måste även jorden vara det. Aristoteles (300-talet f.v.t.) instämde längre fram och förklarade att månförmörkelserna bevisar att jorden är sfärisk. Jordens skugga på månen är bågformig.

Men uppfattningen att jorden är platt (med enbart övre sidan bebodd) försvann inte helt. En del kunde inte godta den logiska tanken att om jorden är rund, så måste det finnas antipoder.a Lactantius, en kristen apologet som levde på 300-talet v.t., förlöjligade den tanken. Han sade: ”Finns det någon som är så vansinnig att han tror att det finns människor som går med fötterna upp och huvudet ner, ... att säden och träden växer neråt med rötterna upp och att regnet och snön och haglet faller nerifrån och upp?”²

Begreppet antipoder utgjorde ett dilemma för en del teologer. Om det fanns människor som bodde på rakt motsatt sida av jorden, kunde de, enligt vissa teorier, omöjligen ha haft någon förbindelse med kända människor antingen därför att havet var för vidsträckt att segla över eller därför att det fanns en het, förbränd zon runt ekvatorn som man inte kunde passera. Varifrån kunde då dessa människor på andra sidan jorden ha kommit? En del teologer var förbryllade och ville hellre tro att det inte kunde finnas människor på andra sidan jorden, eller också ville de rentav tro, som Lactantius, att jorden absolut inte kunde vara ett klot.

Men uppfattningen att jorden var ett klot höll i sig, och till sist accepterades den tanken allmänt. Det är först när vi kommit in i rymdåldern nu på 1900-talet som det har blivit möjligt för människor att resa så långt ut i rymden att de med egna ögon kan se, och därmed bekräfta, att jorden är ett klot.b

Var står nu Bibeln i den här frågan? På 700-talet f.v.t., dvs. ett par hundra år innan grekiska filosofer kom med teorin att jorden troligtvis är sfärisk och drygt två tusen år innan människor såg från rymden att jorden är ett klot, trodde man allmänt att jorden var platt, och då yttrade den hebreiske profeten Jesaja de enkla men beaktansvärda orden: ”Det är En som bor över jordens cirkel.” (Jesaja 40:22) Det hebreiska ordet chugh, som här översatts med ”cirkel”, kan också återges med ”sfär”.³ Andra bibelöversättningar återger det med ”jordklotet” (Douay Version) och ”den runda jorden”. — Moffatt.c

Bibelskribenten Jesaja undvek de vanliga myterna om jorden. Han skrev i stället ner ett påstående som inte kunde motsägas av de vetenskapliga upptäckter som man gjorde längre fram.

Vad håller jorden på plats?

I forna tider fanns det andra frågor om världsalltet som förbryllade människor: Vad vilar jorden på? Vad håller solen, månen och stjärnorna på plats? De hade ingen kunskap om lagen om den allmänna gravitationen, som Isaac Newton formulerade och sedan publicerade år 1687. Tanken att himlakroppar faktiskt svävar i en tom rymd utan att vara upphängda i något var okänd för dem. Deras förklaringar gick således ofta ut på att olika reella föremål eller substanser höll jorden och andra himlakroppar på plats.

Som exempel kan nämnas en gammal teori, som kanske har sitt ursprung hos ett folk som bodde på en ö. Den gick ut på att jorden var omgiven av vatten och att den flöt i detta vatten. Hinduerna föreställde sig att jorden vilade på flera grundvalar som stod ovanpå varandra. De tänkte sig att jorden vilade på fyra elefanter och att dessa elefanter stod på en jättesköldpadda, som i sin tur stod på en jättelik orm som låg hopringlad och flöt på ett universellt vatten. Empedokles, en grekisk filosof som levde på 400-talet f.v.t., trodde att jorden vilade på en virvelvind och att denna virvelvind fick himlakropparna att röra sig.

Aristoteles’ uppfattningar hörde till de mest inflytelserika. Hans teori gick ut på att jorden är en sfär, men han ansåg att jorden omöjligen kunde sväva i en tom rymd. I sin skrift ”Om himlen” framför han tankar som skiljer sig från uppfattningen att jorden vilar på vatten och säger: ”Varje element har ... sitt rätta område, vattnets befinner sig omedelbart ovanför jordytan, närmast detta luftens och eldens längst bort från medelpunkten och närmast den region som tillhör den ’himmelska materien’. I sin ’rätta region’ befinner sig en kropp helt enkelt i vila.”⁴ Vad vilar då jorden på? Aristoteles lärde att solen, månen och stjärnorna var fästa vid ytan av fasta, genomskinliga sfärer. Sfärerna låg i varandra, med den stillastående jorden i mitten. Allteftersom sfärerna roterade, den ena inuti den andra, rörde sig föremålen på dem — solen, månen och planeterna — över himlen.

Aristoteles’ förklaring verkade logisk. Hur skulle himlakropparna kunna stanna kvar där uppe, om de inte satt fast ordentligt i något? Den vördade Aristoteles’ uppfattningar godtogs som fakta i omkring 2.000 år. Under 1500- och 1600-talen blev det så som det sägs i The New Encyclopædia Britannica att Aristoteles’ läror ”upphöjdes till religiös dogm” i kyrkans ögon.⁵

När teleskopet uppfunnits, började astronomer ifrågasätta Aristoteles’ teori. De fann ändå inget svar förrän sir Isaac Newton förklarade att planeterna hänger fritt i en tom rymd och att de hålls på plats i sina banor av en osynlig kraft — gravitationen. Det verkade otroligt, och några av Newtons kolleger hade svårt att tro att rymden kunde vara ett tomrum, i stort sett utan materia.d⁶

Vad säger Bibeln i den här frågan? För närmare 3.500 år sedan blev det klart och tydligt skrivet i Bibeln att jorden hänger ”på ingenting”. (Job 26:7) Det hebreiska ordet för ”ingenting” (beli-mạh) som används här betyder ordagrant ”utan något”.⁷ I The Holy Bible, Contemporary English Version används uttrycket ”i en tom rymd”.

Den bild av jorden som de flesta människor hade på den tiden var inte alls en bild av en planet som hänger ”i en tom rymd”. Men bibelskribenten var långt före sin tid, för det han skrev är vetenskapligt riktigt.