Kan vetenskapen klara av 2000-talets utmaningar?

”Det finns nu överväldigande vetenskapliga bevis som pekar på att moder jord inte kommer att orka med sin vanvårdande, oregerliga avkomma så mycket längre.” — The European, 19—25 mars 1992.

EKOLOGER är allt oftare av den åsikten att hotet mot jorden är allvarligt och kräver uppmärksamhet och långt ifrån är någon storm i ett vattenglas. De säger i själva verket att det är nödvändigt med omedelbara åtgärder för att undvika katastrof. ”Det handlar inte om generationer”, sade ordföranden för Worldwatch Institute i slutet av 1980-talet. ”Det handlar bara om år, som vi har på oss att försöka vända på situationen.”

Författarna till boken 5000 Days to Save the Planet (5.000 dagar för att rädda planeten) var mer preciserade år 1990, när de publicerade sin bok. Sedan dess har deras nedräkning fortsatt. Tiden som återstår för att rädda planeten, enligt deras beräkning, närmar sig nu 4.000 dagar. Och när 2000-talet randas kommer fristen att ha krympt till omkring 1.500 dagar, om inget speciellt inträffar innan dess.

Vilken ovanlig kombination av omständigheter har gett upphov åt denna uppenbara kris? Vilka utmaningar erbjuder nästa århundrade?

Ingen brist på problem

Fredsälskande människor gläder sig över att det kalla kriget har upphört. Men utmaningen att uppnå och bevara världsfred är inte desto mindre ett faktum. President Mitterrand i Frankrike sade, när han i januari 1990 talade om problemen i samband med enandet av Europa: ”Vi lämnar en orättvis men stabil värld för en värld som vi hoppas blir mer rättvis, men som sannerligen blir mer instabil.” Och tidningen The European skrev: ”Priset för friheten [i det forna Sovjetblocket] är växande instabilitet, vilket har ökat risken för kärnvapenkrig, även om risken fortfarande är liten.”

En del av de utmaningar som världen nu står inför var praktiskt taget okända när det kalla kriget började. Det är som boken 5000 Days to Save the Planet påpekar: ”För knappt femtio år sedan var världens miljö fortfarande i stort sett i balans. ... Världen var en vidsträckt, vacker och mäktig plats; hur skulle vi över huvud taget kunna fördärva den? I dag får vi veta att vår planet befinner sig i kris, att vi förstör och smutsar ner vår väg till en global katastrof.”

Så kallade naturkatastrofer — översvämningar, stormar, jordbävningar, vulkanutbrott — inträffar överallt. I vilken grad människans manipulering med miljön ligger bakom detta kan diskuteras. Det finns bevis för att jordens skyddande ozonlager har blivit farligt tunt på vissa platser. En del forskare varnar nu för att klimatförändringar som kan ge upphov åt tragedier kan drabba oss plötsligt i stället för att utvecklas gradvis.

Cancer, hjärtsjukdomar, cirkulationsproblem och otaliga andra åkommor har länge varit en utmaning för läkarkårens skicklighet. Trots många års medicinska framsteg skördar dessa sjukdomar fortfarande sina offer. I enbart Europa dör uppskattningsvis 1.200.000 personer i cancer årligen, nästan 65 procent fler än för tio år sedan. På grund av rädslan för ett nytt gissel — aids, som inte alls har dödat så många — förbiser man ofta detta stora dödstal.

En annan utmaning: På mindre än 200 år har världens befolkning växt från en miljard till omkring fem och en halv miljard. Trots att den årliga ökningen avtagit något på senare tid, beräknar somliga att världens befolkning antagligen kommer att ha passerat åtta miljarder år 2025, och år 2050 kommer den att närma sig tiomiljarderstrecket. Var skall alla dessa människor bo? Vad skall de äta? I en FN-rapport som offentliggjordes år 1991 beräknade man att en miljard människor redan lever i absolut fattigdom och att deras liv ”i så hög grad kännetecknas av undernäring, analfabetism och sjukdom att det är under allt vad man rimligen kan definiera som mänsklig värdighet”.

Paul R. Ehrlich, professor i befolkningsstudier vid Stanford University i USA, framhåller hur enormt stort problemet är och säger: ”Medan överbefolkning i de fattiga nationerna tenderar att hålla dem i fattigdomens grepp, tenderar överbefolkning i de rika nationerna att undergräva hela planetens livsuppehållande förmåga.”

Risken för att de tidigare nämnda faktorerna — eller andra, som narkotikamissbruk, bristfälliga bostäder, brottslighet och rasmotsättningar — i en nära framtid kan utlösa en global katastrof ger anledning till verklig oro. Vad utmaningen består i är helt klart — däremot inte hur man skall ta itu med den.

Försök till lösningar

Regeringarna försöker emellertid, med tanke på hur allvarliga problemen är, mer eller mindre ivrigt hitta lösningar. På miljöfronten, till exempel, hölls den största miljökonferensen någonsin i Rio de Janeiro i juni i fjol. Denna FN-stödda miljökonferens var den andra i sitt slag; den första hölls i Stockholm 1972. Vid det tillfället sade en känd tysk politiker: ”Den här konferensen kan vara en vändpunkt för planetens öde.”

Av allt att döma uppfyllde inte 1972 års konferens förväntningarna. Maurice F. Strong, huvudorganisatör för både 1972 och 1992 års konferenser, medgav: ”Vi har på de 20 åren sedan Stockholm lärt oss att miljölagstiftning, som är det enda redskap miljöorganisationer förfogar över, är viktig men inte tillräcklig. Den måste åtföljas av viktiga förändringar i de underliggande motiven till vårt ekonomiska beteende.”

Kommer då 1992 års konferens att visa sig vara mer framgångsrik i att genomföra dessa ”viktiga förändringar” än konferensen år 1972 var? Om inte, kommer då vår planet om ytterligare 20 år, år 2012, fortfarande att kunna vara värd för en eventuell tredje miljökonferens?

Inför den största utmaningen

Folk i allmänhet blir mer och mer skeptiska när det gäller religionens och politikens förmåga att lösa världsproblemen. Men om inte religionen eller politiken kan, vad finns det då som kan klara av 2000-talets allvarliga utmaningar?

En broschyr som publicerats av Tysklands ministerium för forskning och teknologi kastar ljus över denna fråga. ”Hanterandet av dessa problem kräver politiska strategier som både kan bidra till att undvika ytterligare av människan framkallade förändringar och förhindra negativa följder av globala omvandlingar. Med tanke på de förestående problemens komplexitet är det möjligt att nå konsekventa politiska beslut endast med hjälp av väl underbyggda vetenskapliga rön och pålitliga prognosmodeller. Endast så går det att undvika en dyrbar eller rentav ödesdiger felutveckling. Att få fram denna information utgör den största utmaningen för det vetenskapliga samfundet i modern tid.”

Vetenskapen har ställts inför väldiga utmaningar förr och klarat av dem, åtminstone i viss utsträckning. Likväl finns det goda skäl att fråga sig om vetenskapen kan klara av de unika utmaningar som det kommande 2000-talet medför. Finns det rum för optimism?

Det är en glädje för Vakna! att kunna meddela att dessa allvarliga angelägenheter kommer att behandlas i en serie artiklar med början i detta nummer. Del 1 följer.

[Bilder på sidan 4]

Vad kan vetenskapen göra åt miljöförstöringen, sjukdomarna och överbefolkningen?

[Bildkällor]

Foto: WHO (P. Almasy)

Foto: WHO (P. Almasy)