Jesus vänder sig nu till folkskarorna och till sina lärjungar och varnar dem för de skriftlärda och fariséerna. Eftersom dessa undervisar i Guds lag och har satt sig ”på Moses stol”, säger Jesus: ”Därför skall ni göra och hålla allt vad de säger er.” Han tillägger emellertid: ”Men ni skall inte göra efter deras gärningar, för de säger men handlar inte därefter.”

De är skrymtare, och Jesus fördömer dem i ungefär samma ordalag som han gjorde när han var bjuden på middag hemma hos en farisé några månader tidigare. ”Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människorna”, säger han och ger några exempel:

”Kapslarna innehållande skriftcitat, som de bär till skydd, gör de ... breda.” Dessa relativt små kapslar, som israeliterna bär på pannan eller på armen, innehåller fyra avsnitt ur Lagen: 2 Moseboken 13:1—10 och 11—16 samt 5 Moseboken 6:4—9 och 11:13—21. Men fariséerna gör dessa kapslar större för att människor skall få det intrycket att de nitälskar för Lagen.

Jesus fortsätter: ”Fransarna på sina kläder gör de stora.” I 4 Moseboken 15:38—40 åläggs israeliterna att göra fransar på sina kläder, men fariséerna gör sina större än någon annan. De gör allting för att imponera på andra! ”De tycker om den främsta liggplatsen”, förklarar Jesus.

Sorgligt nog har hans egna lärjungar blivit påverkade av denna önskan att få en framskjuten ställning. Han ger dem därför rådet: ”Men ni, ni skall inte låta kalla er Rabbi, ty en är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, ty en är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, ty en är er Ledare, Kristus.” Lärjungarna måste komma ifrån denna önskan att vara den främste! ”Den störste bland er skall vara er tjänare”, förmanar Jesus.

Han övergår nu till att uttala en rad ”ve” över de skriftlärda och fariséerna och kallar dem gång på gång skrymtare. De ”stänger himlarnas kungarike för människorna”, säger han, och ”det är de som glupskt förtär änkornas hus och såsom en förevändning håller långa böner”.

”Ve er, blinda vägledare”, säger Jesus. Han fördömer fariséerna därför att de saknar andliga värderingar, vilket framgår av deras godtyckliga gränsdragningar. De säger till exempel: ”Om någon svär vid templet, är det ingenting; men om någon svär vid guldet i templet, har han förpliktelser.” Genom att lägga större vikt vid guldet i templet än vid de andliga värden som är förknippade med denna plats för tillbedjan avslöjar de att de är blinda i moraliskt avseende.

Liksom han gjort tidigare fördömer Jesus nu fariséerna för att de inte bryr sig om ”de viktigare tingen i Lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”, samtidigt som de lägger stor vikt vid att betala tionde, dvs. en tiondel, av obetydliga kryddväxter.

Jesus kallar fariséerna för ”blinda vägledare, som silar bort myggan men sväljer ner kamelen”. De silar bort en mygga från sitt vin, inte bara därför att den är en insekt, utan också för att den är ceremoniellt oren. Men att de försummar de viktigare tingen i Lagen är jämförbart med att svälja en kamel, som också är ett ceremoniellt orent djur.

Nu fortsätter han sin förkastelsedom över de skriftlärda och fariséerna.

Ytterligare tre gånger utropar han: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare”! Först fördömer han dem därför att de gör ”bägarens och skålens utsida ren, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet”. Han uppmanar dem därför: ”Rengör först bägaren och skålen invändigt, för att utsidan också må bli ren.”

Därefter uttalar han ve över de skriftlärda och fariséerna för att de bakom en fasad av fromhet försöker dölja den orenhet och ruttenhet som finns i deras inre. ”Ni liknar vitkalkade gravar”, säger han, ”som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet.”

Slutligen röjer de sin skrymtaktighet genom sin beredvillighet att bygga upp profeternas gravar och smycka dem för att dra uppmärksamheten till sina egna barmhärtighetsgärningar. Men Jesus avslöjar dem som ”söner till dem som mördade profeterna”. Ja, var och en som vågar avslöja deras skrymteri riskerar att råka illa ut!

Jesus fortsätter nu att fördöma dem i de hårdaste ordalag. ”Ormar, huggormsyngel”, säger han, ”hur skall ni kunna fly från Gehennas dom?” Gehenna är den dal som användes som Jerusalems avskrädesplats. Jesu ord innebär således att de skriftlärda och fariséerna kommer att drabbas av evig tillintetgörelse därför att de håller fast vid sitt onda handlingssätt.

Jesus säger därefter beträffande dem som han sänder ut som sina representanter: ”Somliga av dem skall ni döda och hänga på pålar, och somliga av dem skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad, så att allt det rättfärdiga blod som är utgjutet på jorden skall komma över er, från den rättfärdige Abels blod till blodet av Sakarja, Berekjas son [Berekja kallas Jehojada i 2 Krönikeboken], som ni mördade mellan helgedomen och altaret. Jag säger er i sanning: Allt detta skall komma över den här generationen.”

På grund av att Sakarja gick till rätta med Israels ledande män, ”konspirerade de mot honom, och på kungens bud kastade de stenar på honom i förgården till Jehovas hus”. Men som Jesus förutsäger kommer Israels nation att få stå till svars för utgjutandet av allt detta rättfärdiga blod. De får göra det 37 år senare, år 70 v.t., då de romerska härarna förstör Jerusalem och mer än en miljon judar förlorar livet.