De fick ”en stor mängd fisk”

Än i dag ligger de bästa fiskeplatserna i Galileiska sjön i närheten av underjordiska källor och vid inloppen till de vattendrag som rinner ut i sjön. På de platserna för vattnet med sig födoämnen som lockar till sig fisk.

På land stod andra fiskare och drog in nätet så att fångsten hamnade direkt på stranden och kunde börja sorteras. Fisken man ville behålla lades i kärl. En del av fångsten såldes lokalt medan den var färsk. Men det mesta av fisken torkades och saltades eller lades in och lagrades i stora lerkrus. Sedan exporterades den till Jerusalem eller till utlandet. Allt man fångade som saknade fenor och fjäll, till exempel ål, betraktades som orent och kastades bort. (3 Moseboken 11:9–12)

En eftertraktad fisk som det fanns gott om under det första århundradet var tilapian. Det var en god matfisk som ofta stod på menyn i Galileen, och förmodligen visste Jesus mycket väl hur den här fisken smakade. Kanske var det två torkade och saltade tilapior som Jesus använde när han utförde ett underverk och gav flera tusen människor mat. (Matteus 14:16, 17; Lukas 24:41–43) De här fiskarna har ofta sina ungar i munnen. Men om de inte har några ungar kanske de simmar omkring med en liten sten eller rentav ett blankt mynt som de har hittat på botten av sjön. (Matteus 17:27)