Är barn trygga tillsammans med din hund?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I SYDAFRIKA

TVÅÅRIGE Sydney råkade komma för nära en aggressiv rottweiler som stod bunden. Hunden gick till angrepp och skadade Sydney i huvudet och var nära att slita bort hans vänstra öra. Sydney måste genomgå en rad hudtransplantationer.

Eftersom fler och fler människor skaffar hund för att skydda sig, kommer det in allt fler rapporter om hundar som angriper barn. Några hundar har fått rykte om sig att bita barn, och till dem hör rottweiler, dobermannpinscher, bullmastiff, schäfer och vissa slag av bullterrier. En undersökning i Sydafrika visade att de flesta av de bitna barnen hade attackerats av hundar som de kände. Nästan hälften av dessa barn hade attackerats av grannars hundar, och en fjärdedel av dem hade blivit bitna av familjens egen hund. Lösa, kringströvande hundar stod bara för 10 procent av angreppen. Ofta hade offren, kanske utan att själva inse det, retat hunden på något sätt. Det är tydligt att många attacker kan undvikas, om hundägare och föräldrar vidtar vissa försiktighetsåtgärder.

Hjälp barnet

Många hundtränare framhåller att småbarn och hundar inte får lämnas ensamma utan tillsyn av någon vuxen. Småbarn vet inte hur man skall behandla djur. Det måste de lära sig. Många tillämpar därför regeln att om en vuxen inte kan vara närvarande och ta ansvaret, skall hundar och småbarn hållas skilda åt. Tränaren Brian Kilcommons konstaterar i boken Childproofing Your Dog: ”Att döma av det vi har hört uppstår de flesta problemen när den vuxne inte har ögonen med sig.”

Ofta behöver djuren skyddas mot barnen! Kilcommons tillkallades då en familjehund högg efter ett barn. Den upprörde fadern förklarade att hans son, som var två och ett halvt år, sprang fram till den sovande hunden och gav den en rejäl spark. Det gjorde tydligtvis ont, så hunden svarade med att hugga efter barnet. I den här situationen visade hunden berömvärd självbehärskning och bet inte barnet. Den här tränaren ger föräldrar rådet: ”Låt inte ditt barn behandla en hund annorlunda än det får behandla ett annat barn.”

Lär ditt barn hur man behandlar djur vänligt. Lär det att aldrig reta en hund. Föräldrar måste vara vakna för vilka tänkbara situationer som kan vara farliga när barn och hundar är tillsammans. Om du märker att hunden försöker smita undan eller försöker gömma sig för barnet, hindra då barnet från att följa efter hunden. Om barnet följer efter och tränger in hunden i ett hörn, är hundens enda sätt att försvara sig att skälla, morra eller rentav bita. Föräldrar bör ge tillrättavisning med fasthet, så att både hunden och barnet begriper att föräldern menar allvar.

Behandla inte hunden som en utstött. När ett gift par med hund får sitt första barn, kan det vara lätt att ignorera hunden och visa den ifrån sig. Samtidigt som det kan vara förståndigt att vidta vissa försiktighetsåtgärder, ger tränaren Richard Stubbs rådet: ”Hunden får inte behandlas som en utstött. Låt hunden i stället behålla sina rutiner så långt det är möjligt, och ägna den ett rimligt mått av uppmärksamhet.”

Fundera på hur ditt barn kommer att reagera när det träffar främmande hundar. Vad kommer barnet att göra, om det får syn på en främling som är ute och går med en hund på gatan? Kan barnet då inte låta bli att springa fram och klappa hunden? Lär det att inte göra det. Det måste först fråga ägaren om lov. Sedan kan det, om ägaren tillåter det, sakta gå fram till hunden, så att den inte blir skrämd. Barnet bör stanna en bit ifrån hunden och tala lugnt till den, så att hunden kan bekanta sig med barnet. Den vänligt sinnade hunden kommer då att gå fram till barnet. Kringströvande hundar på gatorna skall man låta vara i fred. — Se rutan ”Hundens kroppsspråk”, sidan 22.

Dressera hunden

Beröm alltid din hund och var positiv. Straff och hårda ord påskyndar inte inlärningen, utan har snarare motsatt effekt. Det är bra att lära en hund att komma när man kallar på den och att lära den att lyda vissa grundkommandon, till exempel ”Sitt!” Hunden lär sig då att underordna sig sin ägare, och det gör att ägaren lättare kan klara kinkiga situationer. Enkla ord och fraser fungerar bäst. Använd samma ord hela tiden. När sedan hunden gör som du vill, belöna den då omedelbart genom att ge den beröm och en klapp eller en liten godbit. För att få den önskade förstärkande effekten måste belöningen ges omedelbart efter själva handlingen som hunden har gjort bra. Sedan är det viktigt att repetera tills hunden har lärt sig ordentligt vad den skall göra.

Om du skaffar hund, antingen det är en valp eller en äldre hund, kan det vara nödvändigt att hjälpa hunden att vänja sig vid barn. Barn reagerar inte som vuxna. De är stökigare och mer impulsiva och rusar lätt fram mot en hund, vilket kan göra att hunden blir rädd. Det är bra att vänja hunden vid ett sådant nyckfullt beteende. Vänj hunden, då barnen inte är i närheten, vid plötsliga ljud. Gör träningen till en lek. Ropa högt ett kommando till hunden och rusa mot den. Belöna sedan omedelbart hunden. Höj rösten successivt. Beröm hunden och kela med den. Snart tycker den om den här leken.

Småbarn tycker om att krama hundar, men de bör få lära sig att inte göra det, eftersom vissa hundar känner sig hotade då. Om barn vill krama din hund, kan du lära den att acceptera det. Ge hunden en liten kram och ge den sedan beröm och en liten godbit. Krama sedan om den allt längre stunder. Om hunden morrar ilsket, vänd dig då till en utbildad hundtränare.

Den aggressiva hunden

En del hundar verkar vara aggressiva till sin natur och kan vara farliga för familjen. Hanhundar är ofta mer aggressiva än tikar.

Den dominanta hunden tycker inte om att någon rör den, och det gäller i synnerhet sådana känsliga områden som ögonen, nosen och nacken. Vid andra tillfällen kan hunden emellertid komma fram till dig, puffa på dig eller rentav lägga tassarna i knät på dig och ”tigga” om lite uppmärksamhet. Den kan vakta strategiska områden i hemmet och inte ens låta familjemedlemmar komma innanför gränsen till dem. Den känner ofta en ägarinstinkt när det gäller vissa föremål, till exempel leksaker, och kan sätta i gång att morra eller sluta tugga när någon närmar sig då den håller på att leka med föremålet i fråga.

För att stärka sitt ledarskap kan sådana hundar avsiktligt ignorera kända kommandon. De kan knuffa till barn eller förvänta att de själva skall få gå först genom en dörröppning. De kan också ha en tendens att hoppa upp på folk. Detta, säger Brian Kilcommons, är ”en handling för att visa dominans”, och det handlar ”inte om sex”. Han varnar och säger att det här ”alltid är ett tecken på att hunden tror att det är den som är ledare. Risken är stor att det kan bli bråk.” Hunden kan också utveckla vanan att ta ägarens hand i munnen och kräva uppmärksamhet.

Dessa tecken på aggression bör inte ignoreras. Aggressionen kommer inte helt enkelt att gå över. Den kommer troligen att öka, och barnen i familjen kan vara i fara. Somliga tränare rekommenderar att man kastrerar en sådan hund, oavsett kön, eftersom detta vanligtvis bidrar till att hunden blir mindre aggressiv.

Det är inte tillrådligt att utmana en aggressiv hund för att visa vem som bestämmer. En aggressiv konfrontation och hård tillrättavisning kan faktiskt vara farlig. Man kan på ett subtilare sätt visa hunden vem som är ledare.

Varje gång en aggressiv hund går fram till dig för att få uppmärksamhet och du ger den det, stärker du hundens tro att det är den som är ledare. När en sådan hund kräver uppmärksamhet, bry dig då inte om den. Hela familjen måste samarbeta i den här behandlingen. Hunden kan till att börja med bli förvirrad och kan rentav börja skälla och titta på dig på ett mycket vädjande sätt, men stå emot frestelsen att ge efter för hundens krav. När den har dragit sig tillbaka och kanske gått och lagt sig i sitt hörn, då är det dags att ge den lite uppmärksamhet. På så sätt lär sig hunden att det är du som är ledaren och att det är du som bestämmer när uppmärksamhet skall ges.

Aggressiva lekar, till exempel dragkamp, där man drar och sliter i något, kan ge näring åt hundens dominerande tendenser och bör undvikas. Ägna er i stället åt lekar som inte väcker aggressivitet.

Hunden bör inte få sova i sovrummet. Sovrummet är ett privilegierat område, och om hunden får sova där kan den få uppfattningen att den har en högre ställning än barnen i huset. Låt i stället hunden sova i köket eller ute i en hundkoja. Det är ofta i sovrummet som ägaren blir biten av en aggressiv hund.

Om du, trots dina ansträngningar, inte får pli på hunden, eller om du känner dig hotad när du tränar den, eller vid andra tillfällen, sök då hjälp av en kompetent hundtränare. Din veterinär kan säkert rekommendera någon. Tala först med honom om vilka träningsmetoder han använder och förvissa dig om att du gillar dem innan du anlitar honom. Tränaren Richard Stubbs ger följande varning: ”En aggressiv hund kan lyda en van tränare, men det utgör ingen garanti för att den kommer att lyda sin ägare.” Hundägaren måste vara säker på att han kan hålla kontroll över sin hund i kritiska lägen.

Några få hundar kan förbli aggressiva även efter en mycket bra träning, och att behålla en sådan hund kan vara riskabelt för familjen. Det kan hända att du, sedan du har gjort allt du kan, finner att det är bättre att du gör dig av med hunden än att riskera att någon skadas. Det är bra att vända sig till en veterinär eller till en hundtränare för att få råd. Du kan kanske finna ett annat hem åt din hund, men då måste du naturligtvis underrätta den nye ägaren om de problem som du har haft med hunden.

Tränaren Peter Neville ger rådet: ”Dominanta hundar måste behandlas under mycket noggrann vägledning och med noggrann bedömning av vilka som i fortsättningen kommer att utsättas för vissa risker och hur stora dessa risker är. Om den i familjen som är mest utsatt inte kan garanteras säkerhet, då är det bättre att ordna så att hunden får ett nytt hem hos en ny ägare, som är noga utvald, eller att avliva den.”

Barn kan lära sig mycket och få nytta känslomässigt av att ha en hund som sällskapsdjur. Föräldrar kan genom att på ett ansvarsfullt sätt öva tillsyn bidra till att deras barn bara får trevliga minnen av sina sällskapsdjur.

[Ruta på sidan 22]

Hundens kroppsspråk

Den aggressiva hundens karakteristiska beteende visar att den inte har vänliga avsikter. Du kan genom att lära ditt barn att förstå hundens kroppsspråk hjälpa det att undvika farliga situationer.

● En aggressiv hund försöker verka större än den är. Den kan resa ragg. Den kan morra eller skälla med svansen pekande rätt upp. Om svansen är styv och viftar i snabb takt av upphetsning, är den inte vänligt sinnad. Den här hunden skall man akta sig för.

● En rädd hund kryper ihop med huvudet nedsänkt och öronen nerfällda och har svansen hängande rakt ner eller mellan benen. Om man går fram till en sådan hund, kan den bli aggressiv av rädsla. Låt den vara i fred.

● En lugn, avslappnad hund står med huvudet varken för högt eller för lågt, munnen öppen och svansen rakt ut i en linje strax under rygglinjen. På en sådan hund hänger inte svansen rakt ner. När den viftar på svansen, är den vänligt sinnad. Den hunden går det i allmänhet bra att bli god vän med.

(Hämtat från Brian Kilcommons’ och Sarah Wilsons bok Childproofing Your Dog.)

[Ruta/Bilder på sidan 23]

Säkerhetstips

1. Lämna aldrig barn och hundar utan tillsyn.

2. Lär ditt barn att aldrig reta en hund.

3. Fråga ägaren om lov innan du eller ditt barn klappar en främmande hund.

4. Träna din hund att lyda vissa grundkommandon.

5. Vänj din hund vid att bli kramad.

6. Undvik aggressiva lekar.