⁹ När Jehova avkunnade domen över Satan lät han sin suveränitet komma till uttryck på ett nytt sätt för att återställa friden och ordningen i hela universum. Gud sade till Satan: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa huvudet på dig, och du skall krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15) Jehova uppenbarade med dessa ord att det var hans avsikt att ge en ”avkomma” makt och myndighet att krossa Satan och hans styrkor och att visa det rättmätiga i Jehovas suveränitet. (Psalm 2:7–9; 110:1, 2)

10. a) Vem visade sig ”avkomman” vara? b) Vad sade Paulus om uppenbarandet av den första profetian?

¹⁰ Denna ”avkomma” visade sig vara Jesus Kristus och en särskild grupp medregenter. Tillsammans utgör de Guds messianska kungarike. (Daniel 7:13, 14, 27; Matteus 19:28; Lukas 12:32; 22:28–30) Men allt det här uppenbarades inte omedelbart. Hur den första profetian skulle uppfyllas förblev i själva verket en ”helig hemlighet som ... förtigits i långliga tider”. (Romarna 16:25) I århundraden längtade trons män efter den tid då den ”heliga hemligheten” skulle uppenbaras och den första profetian uppfyllas så att Jehovas suveränitet hävdades. (Romarna 8:19–21)

Den ”heliga hemligheten” uppenbaras undan för undan

11. Vad talade Jehova om för Abraham?

¹¹ Allteftersom tiden gick tillkännagav Jehova undan för undan vissa drag hos ”Guds kungarikes heliga hemlighet”. (Markus 4:11) Han gjorde det bland annat för Abraham, som kallades ”Jehovas vän”. (Jakob 2:23) Jehova lovade Abraham att han skulle göra honom till ”en stor nation”. Längre fram talade Gud om för Abraham: ”Kungar skall utgå från dig”, och ”genom din avkomma skall alla jordens nationer välsigna sig”. (1 Moseboken 12:2, 3; 17:6; 22:17, 18)

12. Hur framträdde Satans avkomma efter den stora översvämningen?

¹² På Abrahams tid hade människor redan försökt härska över andra. Bibeln säger till exempel om Nimrod, Noas sonsonsson: ”Han var den förste som blev en väldig härskare på jorden. Han uppträdde som en väldig jägare i opposition mot Jehova.” (1 Moseboken 10:8, 9) Det är tydligt att Nimrod och andra självutnämnda härskare var redskap i Satans händer. De och deras understödjare blev en del av Satans avkomma. (1 Johannes 5:19)

13. Vad pekade Jehova fram emot genom Jakob?

¹³ Trots Satans ansträngningar att tillsätta jordiska härskare går Jehovas avsikter mot sin fullbordan. Genom Abrahams sonson Jakob uppenbarade Jehova följande: ”Spiran skall inte vika från Juda, inte befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, tills Silo kommer, och honom skall folkens lydnad tillhöra.” (1 Moseboken 49:10) Ordet ”Silo” betyder ”han vilkens det (den) är”, ”han som det (den) tillhör”. De här profetiska orden visar alltså att det skulle komma någon som hade den lagliga rätten att ta emot ”spiran”, kungamakten, och ”befälhavarstaven”, herradömet, över ”folken”, hela mänskligheten. Vem skulle det vara?

”Tills Silo kommer”

14. Vilket förbund ingick Jehova med David?

¹⁴ Av Judas avkomlingar var herden David, Isais son, den förste som Jehova utvalde till att vara kung över sitt folk.a (1 Samuelsboken 16:1–13) Trots Davids synder och felsteg fann han ynnest hos Jehova på grund av att han var lojal mot Jehovas suveränitet. Jehova kastade ytterligare ljus över profetian i Eden genom att ingå ett förbund med David. Han sade: ”Jag [skall] uppresa din avkomma efter dig, den som utgår från ditt inre, och jag skall befästa hans kungadöme.” Detta skulle gälla fler än Davids son och efterträdare, Salomo, för förbundet stadgade: ”Jag skall befästa hans kungadömes tron till oöverskådlig tid.” Förbundet med David visade klart och tydligt att Guds kungarikes utlovade ”avkomma” med tiden skulle komma i Davids släktlinje. (2 Samuelsboken 7:12, 13)

15. Varför kunde Judas rike betraktas som en förebild till Guds kungarike?

¹⁵ Med David började en dynasti av kungar som var smorda med helig olja av översteprästen. Var och en av dessa kungar kunde därför kallas smord, eller messias. (1 Samuelsboken 16:13; 2 Samuelsboken 2:4; 5:3; 1 Kungaboken 1:39) De sades sitta på Jehovas tron och härska som kungar inför Jehova i Jerusalem. (2 Krönikeboken 9:8) I detta avseende representerade Judas rike Guds kungarike och var ett uttryck för Jehovas suveränitet.

16. Vad blev följden av det styre som utövades av kungarna i Juda?

¹⁶ När kungen och folket underordnade sig Jehovas suveränitet, fick de hans beskydd och välsignelse. Salomos regering var en tid av fred och välstånd utan motstycke, och den var en profetisk förhandsglimt av Guds kungarikes styre när Satans inflytande kommer att vara helt borta och Jehovas suveränitet hävdad. (1 Kungaboken 4:20, 25) Sorgligt nog rättade sig de flesta av kungarna i Davids släktlinje inte efter Jehovas krav, och folket gjorde sig skyldigt till avgudadyrkan och omoraliska handlingar. Slutligen tillät Jehova att riket ödelades av babylonierna år 607 f.v.t. Satan föreföll ha lyckats i sina ansträngningar att misskreditera Jehovas suveränitet.

17. Vad visar att Jehova helt behärskade situationen, trots att det davidiska riket omstörtades?

¹⁷ Att det davidiska riket omstörtades – och att det norra riket, Israel, tidigare hade omstörtats – var inget bevis för att Jehovas styre hade misslyckats, utan visade vilka tragiska följder som Satans inflytande och människans oberoende av Gud fick. (Ordspråksboken 16:25; Jeremia 10:23) Jehova visade att han fortfarande utövade sin suveränitet när han genom profeten Hesekiel förklarade: ”Ta av turbanen, och lyft av kronan. ... En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Inte heller detta skall tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.” (Hesekiel 21:26, 27) De här orden visar att den utlovade ”avkomman”, den som hade ”den lagliga rätten”, inte hade kommit ännu.

18. Vad tillkännagav ängeln Gabriel för Maria?

¹⁸ Vi skall nu förflytta oss framåt i tiden till omkring år 2 f.v.t. Ängeln Gabriel sändes till Maria, en ung kvinna och jungfru som bodde i Nasaret, en stad i Galileen i norra Palestina. Han förklarade: ”Se, du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:31–33)

19. Tiden för vilka spännande händelser hade kommit?

¹⁹ Slutligen var tiden inne då den ”heliga hemligheten” skulle uppenbaras. Den som i första hand var den utlovade ”avkomman” skulle snart framträda. (Galaterna 4:4; 1 Timoteus 3:16) Hans häl skulle krossas av Satan. Men denna ”avkomma” skulle i sin tur krossa Satans huvud och därmed omintetgöra allt inflytande från hans och hans anhängares sida. Han skulle också vittna om att det är genom Guds kungarike som all skada som har orsakats av Satan skall tas bort och Jehovas suveränitet hävdas. (Hebréerna 2:14; 1 Johannes 3:8)

Är du för Jehovas suveränitet?

”Säg bland nationerna: ’Jehova har blivit kung.’” (PSALM 96:10)

1, 2. a) Vilken viktig händelse inträffade omkring oktober år 29 v.t.? b) Vad innebar den här händelsen för Jesus?

EN VIKTIG händelse, något som aldrig tidigare hade inträffat på jorden, ägde rum omkring oktober år 29 v.t. Evangelieskribenten Matteus berättar: ”När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han [Johannes döparen] såg Guds ande sänka sig ner lik en duva och komma över honom [Jesus]. Se! Det var också en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” Det här är en av ett fåtal händelser som nedtecknats av alla fyra evangelieskribenterna. (Matteus 3:16, 17; Markus 1:9–11; Lukas 3:21, 22; Johannes 1:32–34)

² Det synliga utgjutandet av helig ande över Jesus identifierade honom som den Smorde, ett uttryck som betyder Messias, eller Kristus. (Johannes 1:33) Äntligen hade den utlovade ”avkomman” framträtt! Den som stod framför Johannes döparen var den vars häl skulle krossas av Satan och som skulle krossa huvudet på denne den störste fienden till Jehova och hans suveränitet. (1 Moseboken 3:15) Från och med då var Jesus fullt medveten om att han måste inrikta sig på att fullgöra de avsikter Gud har när det gäller sin suveränitet och sitt kungarike.

3. Hur förberedde sig Jesus för sin uppgift att försvara Jehovas suveränitet?

³ För att förbereda sig för den uppgift som låg framför honom ”vände Jesus tillbaka från Jordan, uppfylld av helig ande, och av anden fördes han omkring i vildmarken”. (Lukas 4:1; Markus 1:12) Där hade Jesus under 40 dagar tid att meditera över den stridsfråga angående suveräniteten som Satan hade väckt och över hur han måste handla för att försvara Jehovas suveränitet. Den stridsfrågan berör alla förnuftsbegåvade skapelser – både i himlen och på jorden. Vi gör därför väl i att undersöka Jesu trogna levnadsbana och se vad vi måste göra för att visa att också vi önskar försvara Jehovas suveränitet. (Job 1:6–12; 2:2–6)

Stridsfrågan om suveräniteten kommer i förgrunden

4. Vad gjorde Satan som fick stridsfrågan om suveräniteten att komma i förgrunden?

⁴ Inget av det som nämnts här undgick naturligtvis Satans uppmärksamhet. Utan att dröja gick han till angrepp mot den som i första hand är Guds ”kvinnas” ”avkomma”. (1 Moseboken 3:15) Satan frestade Jesus tre gånger och föreslog att Jesus skulle göra det som tycktes vara till fördel för honom själv i stället för det som hans Fader ville att han skulle göra. Särskilt den tredje frestelsen fick stridsfrågan om suveräniteten att komma i förgrunden. Satan visade Jesus ”världens alla kungariken och deras härlighet” och sade fräckt till honom: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.” Jesus var fullt medveten om att Djävulen verkligen hade makt över ”världens alla kungariken”, och han visade nu var han stod i stridsfrågan om suveräniteten genom att svara: ”Gå bort, Satan! Det står ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” (Matteus 4:8–10)

5. Vilket krävande uppdrag måste Jesus fullgöra?

⁵ Jesu levnadsbana visade klart och tydligt att det viktigaste för honom var att försvara Jehovas suveränitet. Jesus visste mycket väl att han, för att visa det rättmätiga i Guds suveränitet, måste förbli trogen intill sin död, orsakad av Satan. Jesu död var profetiskt förutsagd som krossandet av hälen på kvinnans ”avkomma”. (Matteus 16:21; 17:12) Han måste också vittna om att Guds kungarike är det medel som Jehova använder för att oskadliggöra upprorsmakaren Satan och återställa friden och ordningen i hela skapelsen. (Matteus 6:9, 10) Vad gjorde Jesus för att fullgöra detta krävande uppdrag?

”Guds kungarike har kommit nära”

6. Hur gjorde Jesus känt att Guds kungarike är det medel som Gud skall använda för att ”göra slut på Djävulens gärningar”?

⁶ Först ”gick Jesus till Galileen och predikade Guds goda nyheter och sade: ’Den fastställda tiden är fullbordad, och Guds kungarike har kommit nära.’” (Markus 1:14, 15) Han sade i själva verket: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:18–21, 43) Jesus färdades kors och tvärs genom landet och ”predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Lukas 8:1) Han utförde också många kraftgärningar – han gav folkskarorna mat, tämjde naturkrafterna, botade sjuka och uppväckte döda. Genom dessa underverk visade han att Gud kan ta bort all skada och allt lidande som blivit följden av upproret i Eden och därmed ”göra slut på Djävulens gärningar”. (1 Johannes 3:8)

7. Vad gav Jesus sina efterföljare i uppdrag att göra, och med vilket resultat?

⁷ För att de goda nyheterna om Guds kungarike skulle bli predikade i största möjliga omfattning samlade Jesus en grupp trogna efterföljare och övade dem i det här arbetet. Först gav han uppdraget åt sina 12 apostlar och ”sände ... ut dem att predika Guds kungarike”. (Lukas 9:1, 2) Sedan sände han ut 70 andra att förkunna budskapet: ”Guds kungarike har kommit er nära.” (Lukas 10:1, 8, 9) När de här lärjungarna kom tillbaka och rapporterade för Jesus vilken framgång de hade haft med att predika om Guds kungarike, svarade han: ”Jag har sett Satan falla ner från himlen som en blixt.” (Lukas 10:17, 18)

8. Vad visade Jesu levnadsbana klart och tydligt?

⁸ Jesus gav ut sig helt och fullt och tog alla tillfällen i akt att vittna om Guds kungarike. Han arbetade oavbrutet, dag och natt, och avstod till och med från normala bekvämligheter i livet. Han sade: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Lukas 9:58; Markus 6:31; Johannes 4:31–34) Strax innan Jesus dog sade han modigt till Pontius Pilatus: ”För detta har jag kommit hit till världen: att jag skall vittna för sanningen.” (Johannes 18:37) Hela livet igenom visade han att han inte hade kommit för att helt enkelt vara en stor lärare eller en som gjorde underverk eller ens en som var en självuppoffrande Räddare, utan för att göra och försvara Jehovas vilja och vittna om Guds förmåga att fullgöra denna vilja genom sitt kungarike. (Johannes 14:6)

”Det har fullbordats!”

9. Hur lyckades Satan till sist krossa hälen på Guds kvinnas ”avkomma”?

⁹ Den store motståndaren, Satan, Djävulen, tyckte illa om allt Jesus gjorde för Guds kungarike. Upprepade gånger försökte Satan genom den jordiska delen av sin ”avkomma” – både den politiska och den religiösa – tysta Guds kvinnas ”avkomma”. Från födelsen till slutet av sitt jordiska liv var Jesus måltavla för angrepp från Satan och hans anhängare. Våren år 33 hade tiden slutligen kommit för Människosonen att överlämnas i motståndarens händer för att få sin häl krossad av honom. (Matteus 20:18, 19; Lukas 18:31–33) Evangelieskildringarna visar tydligt hur människorna – från Judas Iskariot till de främsta prästerna, de skriftlärda, fariséerna och romarna – användes av Satan till att döma Jesus och utlämna honom till att dö en plågsam död på en tortyrpåle. (Apostlagärningarna 2:22, 23)

10. Vad var det viktigaste Jesus åstadkom genom sin död på tortyrpålen?

¹⁰ Vad kommer du att tänka på när du läser om hur Jesus hängdes på tortyrpålen och sakta dog en plågsam död? Kanske på att Jesus osjälviskt gav sitt liv som ett lösenoffer för den syndfulla mänskligheten. (Matteus 20:28; Johannes 15:13) Du kanske förundras över den stora kärlek Jehova visade när han tillhandahöll detta offer. (Johannes 3:16) Kanske känner du på samma sätt som den romerske arméofficer som kände sig manad att säga: ”Helt visst var denne Guds Son.” (Matteus 27:54) Allt det här är verkligen lämpliga reaktioner. Men å andra sidan kan du påminna dig att Jesu sista ord på tortyrpålen var: ”Det har fullbordats!” (Johannes 19:30) Vad var det som hade fullbordats? Jesus åstadkom visserligen mycket genom sitt liv och sin död, men var det inte i första hand för att avgöra stridsfrågan om Jehovas suveränitet som han kom till jorden? Och var det inte förutsagt att han i egenskap av ”avkomman” skulle prövas till det yttersta av Satan, så att Jehovas namn kunde rentvås från all smälek? (Jesaja 53:3–7) Det här var tunga ansvarsuppgifter, men Jesus fullgjorde dem helt och fullt. Vilken prestation!

11. Vad kommer Jesus att göra för att fullständigt uppfylla profetian i Eden?

¹¹ Tack vare sin trohet och lojalitet uppväcktes Jesus, inte som en människa utan som ”en livgivande ande”. (1 Korinthierna 15:45; 1 Petrus 3:18) Jehovas löfte till sin förhärligade Son var: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.” (Psalm 110:1) Dessa ”fiender” innefattar den främste förbrytaren, Satan, och alla som utgör hans ”avkomma”. Som kung i Jehovas messianska rike kommer Jesus Kristus att ta ledningen i att tillintetgöra alla upprorsmakare i himlen och på jorden. (Uppenbarelseboken 12:7–9; 19:11–16; 20:1–3, 10) Därefter följer den fullständiga uppfyllelsen av profetian i 1 Moseboken 3:15 och av den bön som Jesus lärde sina efterföljare att be: ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10; Filipperna 2:8–11)