När friden i äktenskapet hotas

”En hustru ... skall [inte] gå ifrån sin man; ... och en man skall inte lämna sin hustru.” — 1 KORINTIERNA 7:10, 11.

1. Vad var Jehovas avsikt med äktenskapet?

JEHOVA GUD förenade det första människoparet i äktenskap, och det var hans avsikt att detta band som gjorde dem till ett kött skulle bestå. Denna förening skulle vara välsignad och leda till deras lycka och till frambringandet av en rättfärdig avkomma, allt till Guds ära. — 1 Moseboken 1:27, 28; 2:24.

2. Vad är en faktor som leder till att äktenskapsbanden brister?

² Oberoende tänkande och synd gjorde slut på detta idealiska äktenskapliga förhållande. (1 Moseboken 3:1—19; Romarna 5:12) Ja, en anda av oberoende är faktiskt en av de faktorer som leder till att äktenskapsbanden brister i våra dagar. I Förenta staterna var det således 5 skilsmässor — jämfört med 10,2 vigslar — per 1.000 invånare år 1985. År 1986 visade en rapport från Moskva att endast 37 procent av äktenskapen i Sovjetunionen varade tre år och att 70 procent upphörde inom ett årtionde.

3. a) Vad kan vålla stridigheter i äktenskapet? b) Vem är den störste fridförstöraren i äktenskapet?

³ En oberoende anda kan vålla stridigheter i äktenskapet. Den hämmar också den andliga utvecklingen, eftersom ”rättfärdighetens frukt” får ”sin säd sådd under fredliga förhållanden”. (Jakob 3:18) Men vem är då den störste fridförstöraren? Satan. Och hur sorgligt är det inte när någon av Guds tjänare ger ”djävulen rum” och därigenom misslyckas med att ha ett lugnt och fridfullt hem! — Efesierna 4:26, 27.

4. Vad bör kristna makar inse och göra, när de har allvarliga äktenskapsproblem?

⁴ När kristna makar betraktar separation som den enda lösningen på sina äktenskapliga problem, riskerar de att duka under för Satans knep, och något är verkligen på tok i andligt avseende. (2 Korintierna 2:11) Antingen tillämpar inte den ena av parterna eller också ingen av dem Guds principer helt och fullt. (Ordspråksboken 3:1—6) De bör därför snabbt och under bön anstränga sig att lösa sina meningsskiljaktigheter. Om detta verkar omöjligt, kan man fråga församlingens äldste till råds. (Matteus 18:15—17) Även om dessa män inte är bemyndigade att säga till medtroende exakt hur de skall lösa sina äktenskapsproblem, så kan de rikta uppmärksamheten på vad bibeln säger. — Galaterna 6:5.

5. När medger bibeln skilsmässa med möjligheten att gifta om sig med någon annan?

⁵ Om förhållandena i ett äktenskap är så svåra att ett kristet par till och med funderar på skilsmässa, kan de äldste påpeka att bibeln medger skilsmässa och ett nytt giftermål enbart om ens äktenskapspartner har begått ”otukt”. Detta uttryck täcker både äktenskapsbrott och andra slag av omoraliska sexuella förbindelser och perversiteter. (Matteus 19:9; Romarna 7:2, 3; se Vakttornet för 15 juli 1983, sidan 21.) Men vad händer då om man inte har begått ”otukt”, men den äktenskapliga friden ändå är allvarligt hotad? Vad säger bibeln om separation eller att man flyttar isär.

Paulus’ inspirerade råd

6. a) Vad är kontentan av Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:10, 11? b) Hur bör kristna makar lösa sina äktenskapsproblem?

⁶ I ett försök att hjälpa ett kristet par, vars äktenskapsband hotas, kan de äldste rikta uppmärksamheten på följande ord av aposteln Paulus: ”De gifta ger jag föreskrifter, likväl inte jag, utan Herren, att en hustru inte skall gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man skall inte lämna sin hustru.” (1 Korintierna 7:10, 11) Kristna makar bör kunna lösa sina problem och ta hänsyn till mänsklig ofullkomlighet. Inget problem bör vara så stort att det inte kan lösas genom att man ber uppriktigt och innerligt, tillämpar bibelns principer och visar den kärlek som är en frukt av Guds ande. — Galaterna 5:22; 1 Korintierna 13:4—8.

7. a) Hur är enligt bibeln kristna makars situation, om de separerar? b) Hur kan en separation mellan två kristna påverka privilegier av tjänst?

⁷ Men hur går det då om kristna makar verkligen flyttar isär? Då måste de ”förbli ogifta eller också försona sig igen”. Såvida det inte är fråga om en skilsmässa som man har fått på grund av ”otukt” är enligt bibeln ingen av dem fri att gifta om sig. Med tanke på detta och den ”så utbredda otukten” skulle det vara bra för dem att utan dröjsmål ”försona sig igen”. (1 Korintierna 7:1, 2) Det är inte de äldstes sak att kräva att mannen och kvinnan skall flytta ihop igen, men på grund av deras äktenskapsproblem kanske de inte uppfyller kraven för vissa tjänsteprivilegier. Om en man till exempel ”inte vet hur han skall presidera bland sitt eget husfolk”, är det uppenbart att han saknar förmågan att som tillsyningsman ”ta hand om Guds församling”. — 1 Timoteus 3:1—5, 12.

8. Vad är kontentan av Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:12—16?

⁸ Det betonas att man bör söka bevara ett äktenskap, även om bara den ena av makarna är troende. Så här skrev Paulus: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne; och om en kvinna har en icke troende man och han likväl är med på att bo tillsammans med henne, må hon då inte lämna sin man. ... Men om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid. För hur vet du, hustru, om du inte skall frälsa din man? Eller hur vet du, man, om du inte skall frälsa din hustru?” (1 Korintierna 7:12—16) Om den icke troende väljer att gå, kommer den kristne att låta honom gå. Men i hopp om att den icke troende kanske kan vinnas över till kristendomen kommer den troende inte att ta initiativet till upplösningen. Timoteus’ mor, Eunike, stannade antagligen kvar hos sin icke troende man, men hon gav sin son andlig undervisning. — 2 Timoteus 1:5; 3:14, 15.

Giltiga skäl till att man flyttar isär

9, 10. a) Vad är enligt 1 Timoteus 5:8 ett skäl till att äkta makar kan separera? b) Vad bör förordnade äldste göra, om en kristen man anklagas för att vägra att bidra till försörjningen av sin hustru och sina barn?

⁹ Paulus’ ord i 1 Korintierna 7:10—16 uppmuntrar äkta makar att bo tillsammans. Men efter att verkligen ha försökt att bevara sina äktenskapsrelationer har somliga till slut kommit fram till att de faktiskt inte har något annat val än att flytta isär. Vilka giltiga skäl kan det finnas till att ta ett sådant steg?

¹⁰ Vägran att bidra till försörjningen är en grund till separation. När en man gifter sig, tar han på sig ansvaret att sörja för sin hustru och de barn som de eventuellt kan få. Den man som inte sörjer för sitt husfolk har ”förnekat tron och är värre än en som är utan tro”. (1 Timoteus 5:8) Man kan alltså flytta isär, om någon vägrar att bidra till försörjningen. Förordnade äldste bör naturligtvis närmare undersöka en anklagelse om att en kristen man vägrar att bidra till försörjningen av sin hustru och sin familj. Hårdnackad vägran att försörja sin familj kan leda till uteslutning.

11. Vad är ett annat skäl till separation, men vad skulle kanske kunna göra förhållandena uthärdliga?

¹¹ Extrem fysisk misshandel är en annan grund till separation. Anta att en icke troende äktenskapspartner ofta blir berusad, blir rasande och vållar den troende fysisk skada. (Ordspråksboken 23:29—35) Genom bön och genom att visa Jehovas andes frukt kan den troende kanske förhindra sådana utbrott och göra situationen uthärdlig. Men om man når den gräns där den misshandlade partnerns hälsa och liv faktiskt är i fara, så skulle det enligt bibeln vara tillåtet att flytta isär. Och om det, när två kristna lever tillsammans i ett oroligt äktenskap, förekommer anklagelser om fysisk misshandel, så bör församlingens äldste också undersöka sådana anklagelser, och det kan visa sig nödvändigt att vidta åtgärder för uteslutning. — Jämför Galaterna 5:19—21; Titus 1:7.

12. a) Hur skulle den troendes andlighet kunna påverka frågan om separation? b) Vad föreslås om det råder ett mycket ohälsosamt andligt tillstånd i ett kristet hem?

¹² Att andligheten är i absolut fara utgör också en grund till separation. Den troende i ett i religiöst avseende söndrat hem bör göra allt som går för att utnyttja det som Gud sörjer för i andligt avseende. Men det är tillåtet att flytta isär, om en icke troende partners motstånd (som kanske inbegriper fysisk inspärrning) gör det verkligt omöjligt att ägna sig åt sann tillbedjan och därigenom faktiskt äventyrar den troendes andlighet. Men hur är det då om det råder ett mycket ohälsosamt andligt tillstånd i ett hem där båda makarna är troende? Då bör de äldste ge hjälp, men det är i synnerhet den döpte äkta mannen som bör arbeta flitigt på att rätta till situationen. Om en döpt äktenskapspartner uppträder som en avfälling och försöker hindra sin make eller maka att tjäna Jehova, då bör naturligtvis de äldste behandla situationen enligt bibeln. Om en uteslutning äger rum i något fall som gäller en absolut fara för andligheten, vägran att bidra till försörjningen eller extrem fysisk misshandel, så skulle den trogne kristne som söker legal separation inte handla emot Paulus’ råd om att inte dra en troende inför rätta. — 1 Korintierna 6:1—8.

13. Under vilka förhållanden skulle det kunna vara berättigat att äkta makar separerar?

¹³ Om förhållandena är extrema kan därför en separation vara berättigad. Men klena ursäkter bör självfallet inte användas för att få en separation. Varje kristen som separerar måste bära sitt eget ansvar för den handlingen, och han eller hon bör inse att vi alla skall avlägga räkenskap inför Jehova. — Hebréerna 4:13.

En klok åtgärd?

14. a) Vilket problem kommer en separation antagligen att skapa? b) Hur kan en separation påverka barnen?

¹⁴ Man bör under bön tänka över de problem som en separation antagligen kommer att skapa. En ensamstående förälder kan sällan ge den balans och tuktan som två föräldrar kan ge. Och en separation kan få en liknande inverkan på barnen som en skilsmässa, och angående detta meddelade tidskriften India Today följande: ”Sheena, som med sina stora ögon verkar registrera allt i sin omgivning, är sex år. Hennes föräldrar skildes för två år sedan efter en otrevlig domstolsstrid. Kort därefter gifte hennes far om sig med en annan kvinna. Under ett års tid fick hon svåra astmaanfall och sög hela tiden på tummen. Hon bor nu tillsammans med sin mor i Delhi. Modern: ’Min sorgsenhet har fortplantat sig till Sheena. ... Hon saknar sin far. ... Hon är mer mogen än de flesta barn i hennes ålder. Men hon får sådana våldsamma gråtattacker — det är som om hon skulle vilja ta bort något inom sig. Skolan var ett problem. Barn kan vara så elaka. Ofta drar hon sig tillbaka in i en fantasivärld: Hon diktar ihop en historia om hur vi alla tillsammans går och hälsar på hennes vänner.’”

15. Vilken inverkan skulle en separation kunna få på en kristen man eller hustru?

¹⁵ En separation blir sällan bra för en kristen man eller hustru heller. Utan sin maka eller make eller sina barn erfar de snart en gnagande känsla av tomhet. Man kan inte heller ignorera de svårigheter som blir följden av en separation. Kommer det att bli möjligt att sköta saker och ting rent ekonomiskt eller på annat sätt? Och hur blir det om pressen från separationen leder till att man gör sig skyldig till omoraliskhet? Jesus sade: ”Visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar.” (Matteus 11:19) Följderna av en separation har ofta visat att detta var en dåraktig åtgärd — framför allt när båda makarna är kristna.

Att arbeta på att lösa problemen

16. Vad bör kristna makar göra, som upptäcker att deras äktenskapliga frid hotas?

¹⁶ Kristna makar som finner sin äktenskapliga frid allvarligt hotad bör diskutera sina meningsskiljaktigheter på ett sätt som anstår dem som tjänar Gud. Och de bör verkligen ta hänsyn till ofullkomligheten. (Filipperna 2:1—4) Men vad mer kan man göra?

17. Hur kan det bidra till den äktenskapliga friden att man ådagalägger vishet i fråga om materiella ting?

¹⁷ Att ådagalägga vishet i förbindelse med materiella ting kan bidra till den äktenskapliga friden. För att ta ett exempel: En man kan efter att ha begrundat sin hustrus negativa synpunkter besluta att det trots allt är förståndigt för hans familj att flytta någon annanstans. Detta kan verka klokt av ekonomiska skäl, men det kan också göra det möjligt för familjen att främja Rikets intressen genom att tjäna där behovet är större. (Matteus 6:33) Hans kristna hustru kanske inte tycker om att flytta, eftersom hon då skulle få lämna sina föräldrar eller den miljö där hon känner sig hemma. Men det är förståndigt av henne att samarbeta helt och fullt med sin man, som är familjens huvud och som har ansvaret att bestämma var hans familj skall bo. Hennes undergivenhet och kärleksfulla samarbete kommer också att bidra till husfriden. — Efesierna 5:21—24.

18. Vilka möjligheter har kristna makar att göra saker och ting tillsammans?

¹⁸ Familjefriden blomstrar och problemen verkar mindre allvarliga, när äkta makar gör saker och ting tillsammans. Kristna makar har till exempel utmärkta tillfällen att arbeta tillsammans i tjänsten på fältet. Om de gör detta regelbundet och tar med sig sina barn, kommer detta att vara till gagn för hela familjen. Äktenskapsbanden kan också stärkas av att man tillsammans ägnar sig åt andra sunda aktiviteter som någon av makarna tycker särskilt mycket om.

19. Vad slags ledarskap kommer att främja familjefriden?

¹⁹ Ett rätt utövat ledarskap kommer att stärka äktenskapsbanden. En mogen kristen äkta man kommer naturligtvis inte att vara någon diktator. Han kommer i stället att fortsätta att älska sin hustru och inte vara ”förbittrad” på henne. Jehova förväntar att han skall utöva ett kärleksfullt ledarskap. (Kolosserna 3:18, 19) Ett sådant ledarskap främjar i sin tur familjefriden.

I söndrade hem

20, 21. Hur kan resonlighet visa sig vara till gagn, när friden hotas i ett i religiöst avseende söndrat hem?

²⁰ Resonlighet gör det lättare att lösa äktenskapsproblem mellan kristna makar. (Filipperna 4:5) Men resonligheten är också viktig, om friden hotas i ett i religiöst avseende söndrat hem. Om en icke troende man försöker hindra sin kristna hustru att tjäna Jehova, kanske hon kan försöka resonera med honom och taktfullt påpeka att hon ger honom religiös frihet och att hon därför helt logiskt bör behandlas på samma sätt. (Matteus 7:12) Även om hon måste visa sin icke troende man relativt underordnande måste hon göra Guds vilja, när det uppstår en konflikt. (1 Korintierna 11:3; Apostlagärningarna 5:29) Att tre gånger i veckan vara med vid kristna möten är helt visst inte för mycket. Men den troende hustrun kan finna det förståndigt att vara hemma övriga kvällar och att planera mycket av sin tjänst på fältet under tider då hennes man arbetar och då barnen är i skolan. Med resonlighet och god planering behöver hon inte ”ge upp i fråga om att göra vad som är gott”. — Galaterna 6:9.

²¹ Resonligheten sträcker sig också till andra saker. En person har till exempel rätt att utöva en viss religion. Men det skulle vara resonligt och vist av en kristen hustru att inte placera sina biblar och sina bibelstudiehjälpmedel på ställen som hennes man, som är mycket emot hennes religion, skulle kunna ogilla. Hon kanske kan undvika strid, om hon har sådana publikationer bland sina personliga tillhörigheter och studerar dem när hon är ensam. Hon får naturligtvis inte kompromissa när det gäller rättfärdiga principer. — Matteus 10:16.

22. Vad skulle man kunna göra, om det är den religiösa undervisningen av barnen som stör familjefriden?

²² Om det som stör husfriden gäller barnens religionsundervisning, kan den troende hustrun taktfullt ordna så att de följer med henne till möten och i tjänsten på fältet. Men om den icke troende mannen och fadern hindrar detta, kan hon undervisa barnen om bibelns principer, så att de när de växer upp och lämnar hemmet troligen kommer att ägna sig åt sann tillbedjan. Om mannen är den troende, är det enligt bibeln hans plikt att som huvudet för familjen uppfostra sina barn som kristna. Han bör således studera bibeln med dem, ta med dem till möten och undervisa dem i tjänsten på fältet. (Efesierna 6:4) Han bör naturligtvis uppträda omtänksamt, kärleksfullt och resonligt mot sin icke troende hustru.

Att bevara friden som en enad familj

23. Vad skulle kunna visa sig vara bra att göra, om familjefriden hotas?

²³ Eftersom äkta makar är ”ett kött”, bör de — framför allt om båda makarna är kristna — leva tillsammans i frid enligt vad Gud har fastställt för gifta människor. (Matteus 19:5; 1 Korintierna 7:3—5) Men om den äktenskapliga friden hotas i ert fall, repetera då under bön de ovannämnda bibliska tankarna. Det kan också vara bra att tänka tillbaka på tiden för ert sällskapande. Tänk på hur ni båda då verkligen vinnlade er om att göra det som var rätt och lägga grunden till en lycklig förening! Kommer ni nu att göra liknande ansträngningar för att hålla ihop ert äktenskap?

24. Vilken inställning bör de kristna ha till äktenskapet?

²⁴ Kristna som är förenade i äktenskap har en underbar gåva från Gud — sitt äktenskap! Om ni lever enligt era äktenskapslöften och bevarar er ostrafflighet mot Jehova, ligger den rättfärdiga nya världen framför er i vilken hjärtslitande separationer och skilsmässor inte längre kommer att plåga mänskligheten. Visa därför tacksamhet för äktenskapet som en symbolisk ”tretvinnad tråd”, där Jehova är en viktig del. (Predikaren 4:12) Och må alla medlemmar av ert endräktiga hushåll åtnjuta den välsignelse som familjelycka i ett lugnt och fridfullt hem utgör.

Har Gud kallat er till frid?

”Om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid.” — 1 KORINTIERNA 7:15.

1. Hur bör äktenskapet betraktas enligt bibeln?

JEHOVA avsåg aldrig att äktenskapet skulle leda till hjärtslitande separationer eller skilsmässor. Äktenskapet skulle vara ett bestående band som gjorde makarna till ”ett kött” och skulle skänka dem glädje, frid och ro. (1 Moseboken 2:24; Rut 1:9) Allmänt talat ger bibeln gifta människor rådet att fortsätta att leva tillsammans, också när bara den ena av parterna är kristen och den andra inte är troende. (1 Korintierna 7:12—16) Ett förrädiskt handlande som leder till att äktenskapsbanden brister gör dessutom en person moraliskt ansvarig inför Gud, som hatar skilsmässa. — Malaki 2:13—16, NW.

2. Hur betraktar de kristna separation och skilsmässa?

² Mänsklig ofullkomlighet och andra faktorer har ibland lett till separation eller skilsmässa också bland döpta Guds tjänare. Men på grund av den stora respekt som de kristna har för äktenskapet tar man vanligtvis dessa steg först sedan man har gjort stora ansträngningar att hålla ihop sitt äktenskap. Gud själv är i detta avseende det förnämsta föredömet genom att han, som den äkta man som ägde det forntida Israel, uthärdade århundraden av halsstarrighet, uppror och andligt äktenskapsbrott från sitt folks sida. (Jesaja 54:1—5; Jeremia 3:14—17; NW; Hosea 1:10, 11; 3:1—5) Det var först när israeliterna hade gått så långt att det inte längre var möjligt med någon bättring för dem som Jehova förkastade dem som nation. — Matteus 23:37, 38.

3. a) På vilka grunder tillåter bibeln att en kristen separerar från sin äktenskapspartner? b) Under vilka omständigheter kan man enligt bibeln få skilsmässa?

³ Församlingsäldste blir ibland kontaktade av medtroende som önskar få hjälp med allvarliga äktenskapsproblem. De äldste är inte bemyndigade att säga till någon att han skall lämna eller skilja sig från sin äktenskapspartner, men de kan påpeka vad Guds ord har att säga om dessa saker. Som det visades i föregående artikel är det enligt bibeln tillåtet att separera, när det är fråga om vägran att bidra till försörjningen eller extrem fysisk misshandel eller när ens andlighet är i absolut fara. Det har också påpekats att skilsmässa med möjlighet att senare gifta om sig med någon annan partner enligt bibeln är möjlig endast om den ena av makarna har begått ”otukt”, vilket omfattar flera slag av omoraliska sexuella förbindelser. (Matteus 19:9) Att separera eller skiljas bör naturligtvis inte vara något självklart, eftersom det kanske går att återställa friden i äktenskapet. Den oskyldiga äktenskapspartnern kan även förlåta äktenskapsbrott eller andra former av otukt. — Matteus 5:31, 32; jämför Hosea 3:1—3.

4. a) Sammanfatta helt kort vad Paulus skrev till gifta kristna i 1 Korintierna 7:10—16. b) När kan det sägas: ”Gud har kallat er till frid”?

⁴ Som vi såg i föregående artikel uppmanade aposteln Paulus gifta kristna att inte lämna sin äktenskapspartner. (1 Korintierna 7:10—16) Om en icke troende make väljer att stanna kvar hos sin kristna äktenskapspartner, bör den troende med tanke på Paulus’ ord försöka hjälpa honom andligen. (1 Petrus 3:1—4) Hans omvändelse skulle i hög grad bidra till att göra hemmet lugnt och fridfullt. Men vad kan den kristne göra, om den icke troende är så emot sin troende makas tro att han väljer att separera? Om den troende försökte tvinga honom eller henne att stanna, skulle den icke troende kanske göra situationen så besvärlig att den kristne fullständigt skulle berövas sin frid. I fridens intresse kan den troende således låta den icke troende gå sin väg. (Matteus 5:9) Det är endast när en icke troende äktenskapspartner går sin väg, som det kan sägas: ”Gud har kallat er till frid.” Dessa ord kan inte med rätta användas för att rättfärdiga separation på oskriftenliga eller bagatellartade grunder mellan två kristna makar.

5. Vilka frågor förtjänar nu att begrundas?

⁵ Varje separation eller skilsmässa har sina speciella omständigheter, och det finns inte någon ”formel” som täcker alla fall. Men vilka problem kan möta en kristen som har separerat eller som är frånskild? Vad kan man göra åt dessa problem? Och hur kan andra vara till hjälp?

Känslomässiga eller sexuella behov

6. Vad kan sägas om problem i samband med separation eller skilsmässa?

⁶ En enligt bibeln tillåten separation eller skilsmässa kommer att lösa vissa problem, men en sådan åtgärd får i huvudsak till resultat att man byter ut ett slags problem mot ett annat. En frånskild kristen sade till exempel: ”Jag kan inte låta bli att tacka Jehova för att jag nu har frid.” Men hon medgav: ”Det är inte lätt att som ensamstående förälder uppfostra barn. Och ibland kan jag känna mig mycket ensam och deprimerad. Det är inte heller lätt sexuellt. Man måste anpassa sig till ett helt annorlunda liv.”a

7. Varför bör en kristen noga överväga följderna av en separation eller skilsmässa?

⁷ En kristen bör därför, om han alls har något val, noga tänka över de eventuella konsekvenserna av en separation eller skilsmässa. Tänk till exempel på de känslomässiga behoven, kanske på en kvinnas längtan efter manligt sällskap. (Jämför 1 Moseboken 3:16.) En frånskild kvinna kan ha stora förhoppningar om att kunna gifta om sig. Somliga önskar bli befriade från ett prövande äktenskap, men är de redo att acceptera det förhållandet att de kanske inte får tillfälle att gifta om sig?

8. a) Vad bör kristna makar som har separerat överväga under bön, med tanke på 1 Korintierna 7:11? b) Vilka behov bör inte underskattas, när man begrundar separation eller skilsmässa?

⁸ Paulus skrev: ”Om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man.” (1 Korintierna 7:11) Med lite ansträngning kanske en kvinna kan försona sig igen med sin man. Om kristna makar har separerat, bör de således under bön allvarligt överväga att försonas igen. Och dessutom bör de inte ignorera det förhållandet att sexualdriften kan utgöra en fara. Hur kan Gud komma att betrakta dem, om deras underlåtenhet att försonas skulle leda till att de gjorde sig skyldiga till omoraliskhet? En viss döpt kvinnas erfarenhet belyser den faran. Efter sin skilsmässa började hon gå ut med en världslig man, och snart blev hon gravid och uteslöts. Även om hon senare blev återupptagen, understryker hennes erfarenhet att man måste vara försiktig och under bön sätta sin lit till Jehova för att undvika att ”synda mot Gud”. (1 Moseboken 39:7—12) Det är också uppenbart att man, när man börjar tänka på separation eller skilsmässa, inte skall underskatta känslomässiga och sexuella behov.

Ensamheten kan minska

9. Hur skulle vi kunna hjälpa kristna som har separerat eller som är frånskilda att bekämpa sin ensamhet?

⁹ Om en separation eller skilsmässa inte går att undvika, måste man möta de problem som blir följden. Ensamhet är till exempel ett allvarligt problem för somliga kristna, som har separerat eller är frånskilda. Vad kan andra göra åt detta? Ja, församlingens äldste och andra kan visa andligt intresse för sådana personer och söka uppmuntra dem. (Jämför 1 Tessalonikerna 5:14.) Vi kan bland annat emellanåt bjuda hem dessa personer och deras barn på en enkel måltid och ett uppbyggande samtal tillsammans med vår familj. Det är inte nödvändigt att duka upp ett kalas, för ”bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat”. (Ordspråksboken 15:17) En sådan kväll kan man också berätta erfarenheter som man har haft i tjänsten eller studera tillsammans för att förbereda sig för ett kristet möte.

10, 11. a) På vilket annat sätt skulle en kristen som har separerat eller är frånskild kunna hjälpas? b) Varför måste man vara försiktig?

¹⁰ Att man låter en förälder, som är frånskild eller som har separerat, tillsammans med sina barn få följa med ens egen familj i tjänsten på fältet kan också hjälpa dem att klara av ensamheten. Andra kan naturligtvis inte inta den saknade förälderns plats, men en frånskild kristen kvinna sade: ”Problemen med att fostra barnen utan en man i huset har minskat avsevärt genom den hjälp jag har fått av de äldste och tjänarna i församlingen, vilka har försökt att kompensera på ett praktiskt sätt.”

¹¹ Men det finns anledning att vara försiktig. En syster erkände: ”Eftersom min son är faderlös, intresserade sig en broder mycket vänligt för honom. ... Jag började se hur omtänksam och generös han var mot min son, och orätta begär började utvecklas inom mig. Det var precis som när David utvecklade ett orätt begär efter något som inte var hans.” (2 Samuelsboken 11:1—4) Även om det inte förekom någon sexuell omoraliskhet, blev denna kvinna skamsen över sina tankar och sitt flirtiga uppträdande, och hon bad Jehova om förlåtelse och slutade upp att umgås med brodern. Hur väl belyser inte detta behovet av att kväva orätta begär och ”undvika varje sken av ondska”! — 1 Tessalonikerna 5:22, The New American Bible; Galaterna 5:24.

12. Genom att göra vad, som är positivt, skulle en person kunna minska sin ensamhet?

¹² Ensamheten kan minska genom att man gör saker och ting för andra. ”Om man är upptagen med att söka nå ut till och hjälpa andra, så finns det inte rum för självömkan och ensamhet”, sade en syster vars äktenskapsband hade klippts av. Att en person som har separerat eller är frånskild på så sätt söker ”nå ut” kan inbegripa att bjuda hem en familj för en kväll av andligt uppbyggande umgänge. Om man av ekonomiska eller andra skäl kanske inte kan göra detta så ofta, kanske man i stället kan besöka och uppmuntra sjuka vänner och andra. Du kanske också kan hjälpa de äldre att handla eller med andra sysslor. Ge av dig själv på detta sätt, så kommer du att få fler bevis för att ”det är lyckligare att ge än att få”. — Apostlagärningarna 20:35.

13. Nämn något annat som kan hjälpa en att övervinna ensamheten.

¹³ En annan sak som hjälper en att övervinna ensamheten är att ta initiativet till att regelbundet följa med medtroende i arbetet med att förkunna om Riket. ”Ibland längtar jag verkligen efter en man”, erkände en syster, ”men med min ökade verksamhet i tjänsten på fältet och min nya frihet att umgås med bröderna och systrarna är dessa perioder mycket sällsynta och kortlivade.” Regelbundet vittnande från hus till hus kan leda till återbesök hos och bibelstudier med intresserade människor, av vilka somliga kanske blir överlämnade Jehovas tjänare. Vi tar naturligtvis inte del i tjänsten för att övervinna ensamhet, men detta kan bli ett resultat av denna glädjefyllda och välsignade verksamhet. — Ordspråksboken 10:22.

14. Vilken verksamhet bör ha en god inverkan på kristna som har separerat eller som är frånskilda?

¹⁴ Allt Jehovas folk kan få andligt gagn av att ta del i tjänsten och kristna möten och av att ”först söka riket”. (Matteus 6:33) Eftersom sådan nyttig verksamhet har en god inverkan på Jehovas tjänare i allmänhet, kan den också bygga upp kristna som har separerat eller som är frånskilda. Nej, sådan verksamhet löser inte alla deras problem, men den bör förbättra deras inställning.

Bönen spelar en viktig roll

15. Vilken roll kan bönen spela i deras liv som på nytt måste anpassa sig till livet som ogift?

¹⁵ En kristen syster som på nytt har måst anpassa sig till livet som ogift blev hjälpt av att ”vara upptagen i tjänsten på fältet ... och av att besöka sjuka, gamla och overksamma”. Men hon tillade: ”Närhelst jag känner mig ensam, går jag och hälsar på någon och ber om styrka, eftersom jag vet att Satan är mycket verksam.” Ja, innerlig bön är livsviktig, om man skall kunna bevara sin ostrafflighet mot Gud. Kristna som har separerat eller är frånskilda kan bland annat be om Jehovas ande och dess frukt självbehärskning för att kunna tygla sin sexualdrift. (Lukas 11:13; Galaterna 5:22, 23; Kolosserna 3:5, 6) Och eftersom det för vissa kvinnor som har separerat eller är frånskilda kan utgöra ett problem att fatta sådana beslut, som tidigare fattades av deras män, kan de också behöva be om Guds hjälp att kunna fatta visa beslut i saker och ting och klara av olika prövningar. — Jakob 1:2—8.

16. Vad skulle kunna sägas om skuldkänslor i samband med en separation eller skilsmässa?

¹⁶ Skuldkänslor kan visa sig vara prövande. En kristen erkände: ”Även om man inte är den skyldiga parten, kan den skuld man känner under en skilsmässa vara överväldigande.” Skuldkänslor är naturligtvis förståeliga om en separation eller skilsmässa inträffade på grund av att man med orätt vägrade att fullgöra sina äktenskapsförpliktelser. (1 Korintierna 7:3—5) Men om det var en skriftenlig grund till separationen eller skilsmässan och man först hade övervägt det hela under bön, skulle det vara på sin plats att be Jehova om hjälp att övervinna obefogade skuldkänslor. Det kan tilläggas att församlingsäldste bör vara noga med att ge på bibeln grundade råd och inte vinkla sina råd på ett sådant sätt att de får en kristen att känna sig skuldmedveten över att få eller gå med på en enligt bibeln tillåten separation eller skilsmässa.

Skyddad av ”Guds frid”

17. Vad kan hjälpa alla kristna att vara lyckliga och stabila i denna oroliga värld?

¹⁷ Kristna som har separerat eller är frånskilda har ofta unika problem. Men i viss utsträckning fullbordas ”samma saker vad lidanden beträffar” ”i hela skaran” av våra bröder i världen. (1 Petrus 5:6—11) Förföljelse påverkar till exempel alla som tjänar Jehova, och de flesta kristna ställs inför ekonomiska problem eller hälsoproblem, besvikelser, frestelser osv. Likt andra Jehovas vittnen måste därför den kristne som har separerat eller är frånskild fortsätta att fylla sina andliga behov genom att studera bibeln, regelbundet vara med vid möten, vara verksam i tjänsten på fältet, ha ett balanserat liv av helig tjänst och ständigt ägna sig åt bön för att förbli nära Jehova. (Matteus 5:3) Underlåtenhet att göra detta skulle äventyra varje kristens andlighet, medan däremot varje lojalt Jehovas vittne får ett märkbart mått av lycka och stabilitet genom att först söka Riket i denna oroliga värld.

18. Vilka frågor och åtgärder förtjänar att allvarligt begrundas av kristna makar som har separerat?

¹⁸ Vår andliga stabilitet är beroende av att vi själva tillämpar Guds ord. Har du därför, om du är en kristen som separerat från en äktenskapspartner som också är överlämnad åt Gud, tagit Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:10—16 till hjärtat? Du skulle, särskilt om ni har bott åtskilda under någon tid, göra väl i att göra en försoning till en sak att be uppriktigt om. Du skulle också kunna fråga dig själv: Vad förväntar Jehova av mig som en gift person? Bör inte kristna makar bringa sitt liv i samklang med Guds krav för dem som har gift sig? Skulle det kunna vara så att vi är utan Jehovas välsignelse därför att vi inte har lyckats infria våra äktenskapslöften? Tänk bara på det goda som skulle kunna åstadkommas, om ni skulle diskutera saken ödmjukt, be uppriktigt och flitigt arbeta på att tillämpa Guds ord i ert liv. Hur bra skulle det inte vara om ni två kunde lösa era äktenskapsproblem och återigen glädja er åt livet tillsammans i ett lugnt och fridfullt hem!

19. Vilket dyrbart ting kan alla Jehovas tjänare åtnjuta enligt Filipperna 4:6, 7?

¹⁹ Alla Jehovas trogna tjänare behöver och kan få åtnjuta något dyrbart, nämligen ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. Som kristna kan vi äga denna dyrbara frid, om vi lyssnar till Paulus’ ord: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.

20. a) Vad är ”Guds frid”? b) Vad bör vi göra oavsett vårt civilstånd?

²⁰ Den friden är ett gudagivet lugn, som man erfar också under de mest prövande omständigheter. Den härrör från ett nära förhållande till Jehova och vetskapen om att vi gör det som behagar honom. De som äger ”Guds frid” låter hans ande driva dem, och de överväldigas inte av oro. Varför inte det? Därför att de vet att ingenting får lov att hända dem utan att Gud tillåter det. (Efesierna 4:30; jämför Apostlagärningarna 11:26.) Låt oss därför, antingen vi är ogifta eller gifta, har separerat eller är frånskilda, vårda ”Guds frid”. Och må vi ha samma tillförsikt som David, som förklarade: ”I frid skall jag både lägga mig och sova, för du, endast du, o Jehova, låter mig bo i trygghet.” — Psalm 4:9, NW.

[Fotnot]