När det gällde de hebreiska skrifterna, tänkte Hieronymus grunda sitt arbete på Septuaginta-översättningen. Denna grekiska översättning av de hebreiska skrifterna, som gjordes på 200-talet f.v.t., betraktades av många som direkt inspirerad av Gud. Septuaginta-översättningen hade därför stor spridning bland grekisktalande kristna på den tiden.

Under arbetets gång upptäckte emellertid Hieronymus motsägelser i de olika grekiska handskrifterna, liknande dem som han hade stött på i de latinska handskrifterna. Hieronymus blev alltmer frustrerad. Till slut insåg han att han, för att kunna göra en tillförlitlig översättning, måste undvika de grekiska handskrifterna, däribland den högt aktade Septuaginta-översättningen, och gå direkt till den hebreiska grundtexten.

Det här beslutet orsakade ett ramaskri. Hieronymus blev av några stämplad som en textförfalskare, en som vanhelgade Gud och som övergav kyrkans traditioner för att behaga judarna. Till och med Augustinus — kyrkans ledande teolog på den tiden — vädjade till Hieronymus att återgå till Septuaginta-översättningen och sade: ”Om man börjar läsa din översättning i kyrkorna, leder det, sorgligt nog, oundvikligen till att det uppstår skillnader mellan de latinska kyrkorna och de grekiska kyrkorna.”

Ja, Augustinus var rädd för att kyrkan skulle bli delad, om de västerländska kyrkorna använde Hieronymus latinska översättning — grundad på den hebreiska texten — medan de grekiska kyrkorna i Öst fortfarande använde Septuaginta-översättningen.b Dessutom uttryckte Augustinus sin oro över att man åsidosatte Septuaginta-översättningen till förmån för en översättning som bara Hieronymus kunde försvara.

man än i dag fortsätter att använda Septuaginta-översättningen i den östra delen av kristenheten.