Hur Jesu uttalanden skänker lycka

”[Jesus] gick ... upp på berget; och ... hans lärjungar [kom] fram till honom; och han ... började undervisa dem.” (MATT. 5:1, 2)

1, 2. a) Under vilka omständigheter höll Jesus bergspredikan? b) Hur började Jesus sitt tal?

DET är år 31 v.t. Jesus gör ett kort uppehåll i sin predikofärd i Galileen för att fira påsken i Jerusalem. (Joh. 5:1) När han återvänt till Galileen ber han en hel natt om Guds vägledning i samband med att han ska utvälja de 12 apostlarna. Nästa dag samlas en folkskara, och Jesus botar de sjuka. Han sätter sig ner på en bergssluttning och börjar undervisa sina lärjungar och andra som är där. (Matt. 4:23–5:2; Luk. 6:12–19)

² Jesus börjar sitt tal – bergspredikan – med att visa att lycka kommer av att man har ett gott förhållande till Gud. (Läs Matteus 5:1–12.) Lycka är ett tillstånd av välbefinnande som inbegriper allt från tillfredsställelse i största allmänhet till intensiv glädje. De nio lyckligprisningarna som Jesus uttalade visar varför de kristna är lyckliga, och de är till lika stor nytta i dag som de var för nästan 2 000 år sedan. Vi ska nu undersöka vart och ett av dessa uttalanden.

”De som är medvetna om sitt andliga behov”

3. Vad innebär det att vara medveten om sitt andliga behov?

³ ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.” (Matt. 5:3) ”De som är medvetna om sitt andliga behov” inser att de är andligen utblottade och behöver få Guds barmhärtighet.

4, 5. a) Varför är de som är medvetna om sitt andliga behov lyckliga? b) Hur kan vi tillfredsställa vårt andliga behov?

⁴ De som är medvetna om sitt andliga behov är lyckliga, ”eftersom himlarnas kungarike tillhör dem”. Jesu första lärjungar tog emot honom som Messias, och det öppnade möjligheten för dem att få regera tillsammans med honom i Guds himmelska rike. (Luk. 22:28–30) Oavsett om vi personligen har hoppet om att få bli Kristi medregenter i himlen eller ser fram emot evigt liv i ett paradis på jorden under Guds kungarikes styre, kan vi vara lyckliga om vi är medvetna om vårt andliga behov och helt och fullt inser vårt beroende av Gud.

⁵ Det är inte alla som är medvetna om sitt andliga behov, för många saknar tro och sätter inte värde på heliga ting. (2 Thess. 3:1, 2; Hebr. 12:16) Vi kan tillfredsställa vårt andliga behov genom att flitigt studera Bibeln, ta del i arbetet med att göra lärjungar och regelbundet vara med vid de kristna mötena. (Matt. 28:19, 20; Hebr. 10:23–25)

De som sörjer är ”lyckliga”

6. Vilka är ”de som sörjer”, och varför är de ”lyckliga”?

⁶ ”Lyckliga är de som sörjer, eftersom de skall bli tröstade.” (Matt. 5:4) ”De som sörjer” är samma slags människor som ”de som är medvetna om sitt andliga behov”. De sörjer inte i den meningen att de klagar över sin lott i livet. De sörjer över sitt eget syndfulla tillstånd och de förhållanden som råder på grund av människors ofullkomlighet. Varför är de ”lyckliga”? Därför att de utövar tro på Gud och Kristus och finner tröst i att de har ett gott förhållande till Jehova. (Joh. 3:36)

7. Vilken inställning bör vi ha till Satans värld?

⁷ Hur är det med oss personligen? Sörjer vi på grund av den utbredda orättfärdigheten i Satans värld? Hur ser vi egentligen på det som den här världen har att erbjuda? Aposteln Johannes skrev: ”Allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet, det kommer inte från Fadern.” (1 Joh. 2:16) Men hur är det om vi känner att vår andlighet påverkas negativt av ”världens ande”, den drivkraft som behärskar det gudfrånvända samhället? Då bör vi be innerligt, studera Guds ord och söka hjälp hos de äldste. När vi närmar oss Jehova får vi tröst, oavsett vad det är som oroar oss. (1 Kor. 2:12; Ps. 119:52; Jak. 5:14, 15)

Lyckliga är ”de som är milda till sinnes”

8, 9. Vad innebär det att vara mild till sinnes, och varför är de som är milda till sinnes lyckliga?

⁸ ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matt. 5:5) ”Ett milt sinnelag”, eller ödmjukhet, är inte ett tecken på svaghet eller hycklande vänlighet. (1 Tim. 6:11) Om vi är milda till sinnes gör vi ödmjukt Jehovas vilja och godtar hans vägledning. Ett milt sinnelag kommer också till uttryck i hur vi behandlar våra medtroende och andra. Sådan ödmjukhet är i linje med de råd som aposteln Paulus gav. (Läs Romarna 12:17–19.)

⁹ Varför är de som är milda till sinnes lyckliga? Därför att ”de skall ärva jorden”, sade Jesus, som själv är mild till sinnes. Han är den som i första hand ärver jorden. (Ps. 2:8; Matt. 11:29; Hebr. 2:8, 9) Men Kristi ödmjuka ”medarvingar” ärver också jorden. (Rom. 8:16, 17) Dessutom kommer många andra ödmjuka att få evigt liv i Jesu kungarikes jordiska domän. (Ps. 37:10, 11)

10. Om vi saknar mildhet, hur kan det då påverka våra möjligheter att få uppgifter i församlingen och vårt förhållande till andra?

¹⁰ Vi bör likt Jesus vara milda till sinnes. Men hur är det om vi är kända för att vara stridslystna? En sådan aggressiv och ovänlig attityd kan göra att andra undviker oss. Och om en broder som vill axla ansvar i församlingen visar en sådan attityd kan det göra honom diskvalificerad. (1 Tim. 3:1, 3) Paulus sade till Titus att påminna de kristna på Kreta om ”att inte vara stridslystna, att vara resonliga och visa all mildhet mot alla människor”. (Tit. 3:1, 2) En sådan mildhet är verkligen till välsignelse för andra!

De som hungrar efter ”rättfärdighet”

11–13. a) Vad innebär det att hungra och törsta efter rättfärdighet? b) Hur blir de som hungrar och törstar efter rättfärdighet ”mättade”?

¹¹ ”Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, eftersom de skall bli mättade.” (Matt. 5:6) Med egenskapen ”rättfärdighet” avsåg Jesus här att man gör det som är rätt genom att foga sig efter Guds vilja och bud. Psalmisten sade att han var ”krossad av längtan” efter Guds rättfärdiga domslut. (Ps. 119:20) Sätter vi så stort värde på rättfärdighet att vi hungrar och törstar efter den?

¹² Jesus sade att de som hungrar och törstar efter rättfärdighet skulle vara lyckliga, eftersom de skulle bli ”mättade”, eller tillfredsställda. Det här blev möjligt efter pingsten år 33, för Jehovas heliga ande började då ”ge världen övertygande bevisning i fråga om ... rättfärdighet”. (Joh. 16:8) Med hjälp av sin heliga ande inspirerade Gud människor att sammanställa de kristna grekiska skrifterna, som är nyttiga ”till tuktan i rättfärdighet”. (2 Tim. 3:16) Guds ande gör det också möjligt för oss att ta på oss ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet”. (Ef. 4:24) Visst är det tröstande att veta att de som ångerfullt söker förlåtelse för sina synder på grundval av Jesu återlösningsoffer kan få en rättfärdig ställning inför Gud. (Läs Romarna 3:23, 24.)

¹³ Om vi har ett jordiskt hopp kommer vår hunger och törst efter rättfärdighet att stillas fullständigt när vi får evigt liv under rättfärdiga förhållanden. Fram till dess vill vi vara beslutna att leva enligt Jehovas normer. Jesus sade: ”Fortsätt ... med att först söka kungariket och ... [Guds] rättfärdighet.” (Matt. 6:33) Gör vi det kommer vi att vara fullt upptagna i Guds tjänst och bli verkligt lyckliga. (1 Kor. 15:58)

Varför de ”barmhärtiga” är lyckliga

14, 15. Hur kan vi visa barmhärtighet, och varför är ”de barmhärtiga” lyckliga?

¹⁴ ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” (Matt. 5:7) ”De barmhärtiga” drivs av medkänsla och medlidande. Jesus kände medlidande med människor och utförde många underverk för att lindra deras lidande. (Matt. 14:14) I juridisk bemärkelse kommer barmhärtighet till uttryck när människor förlåter dem som syndar mot dem, alldeles som Jehova barmhärtigt förlåter dem som ångrar sig. (2 Mos. 34:6, 7; Ps. 103:10) Vi kan visa barmhärtighet både på det sättet och genom vänliga ord och handlingar som medför lindring för dem som har det svårt. Ett bra sätt att visa barmhärtighet är att tala med andra om Bibelns sanningar. Vid ett tillfälle greps Jesus av medlidande med en stor folkskara och ”började lära dem många ting”. (Mark. 6:34)

¹⁵ Vi har goda skäl att instämma i Jesu uttalande: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” Om vi behandlar andra barmhärtigt, kommer de troligen att behandla oss på samma sätt. När vi sedan står inför Guds domarsäte kan den barmhärtighet vi har visat andra triumfera över den ogynnsamma dom som Gud annars skulle kunna avkunna mot oss. (Jak. 2:13) Det är bara de barmhärtiga som får förlåtelse för sina synder och evigt liv. (Matt. 6:15)

Varför ”de renhjärtade” är lyckliga

16. Vad innebär det att vara renhjärtad, och hur kan de renhjärtade ”se Gud”?

¹⁶ ”Lyckliga är de renhjärtade, eftersom de skall se Gud.” (Matt. 5:8) Om vi är ”renhjärtade” kommer våra önskningar och motiv och det som ligger oss varmt om hjärtat att vittna om renhet. Vi kommer att visa ”kärlek av ett rent hjärta”. (1 Tim. 1:5) Om vi är rena i vårt inre kommer vi att ”se Gud”. Det här behöver inte betyda att vi får se Gud bokstavligen, för ”ingen människa kan se ... [Gud] och leva”. (2 Mos. 33:20) Men eftersom Jesus fullkomligt återspeglade Guds personlighet kunde han säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Joh. 14:7–9) Som Jehovas tillbedjare på jorden kan vi ”se Gud” genom att lägga märke till vad han gör för oss. (Job 42:5) För de smorda kristna når detta att se Gud sin höjdpunkt när de uppväcks till liv i andevärlden och får se sin himmelske Fader i verkligheten. (1 Joh. 3:2)

17. Vilken verkan kommer ett rent hjärta att ha på oss?

¹⁷ Eftersom den som har ett rent hjärta är ren i moraliskt och andligt avseende, uppehåller han sig inte vid sådant som är orent i Jehovas ögon. (1 Krön. 28:9; Jes. 52:11) Om vi är rena i hjärtat kommer det vi säger och gör att kännetecknas av renhet, och vår tjänst för Jehova kommer inte att vara hycklande.

”De som stiftar fred” blir Guds söner

18, 19. Hur handlar ”de som stiftar fred”?

¹⁸ ”Lyckliga är de som stiftar fred, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matt. 5:9) ”De som stiftar fred” känns igen på vad de gör och på vad de inte gör. Om vi är sådana som stiftar fred återgäldar vi ingen ”med oförrätt för oförrätt”. Vi jagar i stället ”alltid efter det som är gott för ... andra”. (1 Thess. 5:15)

¹⁹ För att räknas bland dem som stiftar fred måste vi aktivt verka för fredliga och fridsamma förhållanden. De som stiftar fred gör inte något som ”skiljer nära vänner åt”. (Ords. 16:28) Om vi är fridsamma gör vi vad vi kan för att ”jaga efter frid med alla”. (Hebr. 12:14)

20. Vilka är nu ”Guds söner”, och vilka andra blir så småningom Guds barn?

²⁰ De som stiftar fred är lyckliga därför att ”de skall kallas ’Guds söner’”. Trogna smorda kristna har adopterats av Jehova och är ”Guds söner”. De har redan ett nära förhållande till Jehova som hans barn därför att de utövar tro på Kristus och helhjärtat tillber ”kärlekens och fridens Gud”. (2 Kor. 13:11; Joh. 1:12) Hur är det med Jesu fridsamma ”andra får”? De kommer att ha Jesus som sin ”Evige fader” under tusenårsriket, men vid slutet av det ska Jesus underordna sig Jehova, och de blir då Guds barn i fullständig bemärkelse. (Joh. 10:16; Jes. 9:6; Rom. 8:21; 1 Kor. 15:27, 28)

21. Hur kommer vi att handla om vi ”lever genom ande”?

²¹ Om vi ”lever genom ande” kan andra tydligt se att vi är fridsamma. Vi kommer inte att egga upp varandra ”till inbördes tävlan” eller ”utmana varandra”. (Gal. 5:22–26; Bibel 2000) Vi strävar i stället efter att hålla ”fred med alla människor”. (Rom. 12:18)

Lyckliga trots förföljelse

22–24. a) Hur kan de som blir förföljda för rättfärdighetens skull vara lyckliga? b) Vad ska vi gå igenom i de två studieartiklar som följer?

²² ”Lyckliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.” (Matt. 5:10) Jesus säger vidare: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja, ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna; på det sättet förföljde man ju profeterna före er.” (Matt. 5:11, 12)

²³ Alldeles som Guds forntida profeter kan de kristna räkna med att bli smädade, förföljda och förtalade – allt ”för rättfärdighetens skull”. Men när vi troget uthärdar sådana prövningar vet vi att vi gläder Jehova och ärar honom. (1 Petr. 2:19–21) Vårt lidande kan inte minska den glädje vi känner över att få tjäna Jehova nu och i framtiden. Det kan varken minska den lycka det innebär att få regera tillsammans med Kristus i himlen eller den glädje det innebär att få evigt liv som en av Guds kungarikes jordiska undersåtar. Dessa välsignelser vittnar om Guds ynnest, välvilja och generositet.

²⁴ Det finns mycket mer att lära av bergspredikan. I de två studieartiklar som följer ska vi se på fler av de uttalanden som Jesus Kristus gjorde och hur vi kan tillämpa dem.

Låt Jesu uttalanden påverka din inställning

”Den som Gud har sänt ut talar Guds ord.” (JOH. 3:34)

1, 2. Vid vad skulle Jesu uttalanden i bergspredikan kunna liknas, och varför kan vi säga att de är grundade på ”Guds ord”?

EN AV världens största slipade diamanter är Afrikas stora stjärna, som väger 530 karat. Det är verkligen en värdefull ädelsten! Men något som är långt värdefullare är de andliga ädelstenar vi finner i Jesu bergspredikan. Det bör inte förvåna oss, för Kristi uttalanden kommer från Jehova. I Bibeln sägs det om Jesus: ”Den som Gud har sänt ut talar Guds ord.” (Joh. 3:34–36)

² Bergspredikan tog kanske mindre än en halvtimme att hålla, men ändå innehåller den 21 citat från åtta böcker i de hebreiska skrifterna. Den är därför fast grundad på ”Guds ord”. Vi ska nu undersöka hur vi kan tillämpa några av de många värdefulla uttalanden som vi finner i den här mästerliga predikan som Guds älskade Son höll.

”Slut först fred med din broder”

3. Vilket råd gav Jesus efter det att han hade varnat sina lärjungar för de följder som vrede kan få?

³ Vi som kristna är lyckliga och fridsamma därför att vi har Guds heliga ande, och dess frukt är bland annat glädje och frid. (Gal. 5:22, 23) Jesus ville inte att hans lärjungar skulle förlora sin frid och lycka, och han varnade dem därför för de dödsbringande följder som långvarig vrede kan få. (Läs Matteus 5:21, 22.) Han sade vidare: ”Om du nu kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och sedan, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” (Matt. 5:23, 24)

4, 5. a) Vad var den ”offergåva” som nämns i Jesu uttalande i Matteus 5:23, 24? b) Hur viktigt är det att sluta fred med en sårad broder?

⁴ Den ”offergåva” som Jesus nämnde kunde vara vilken gåva som helst som frambars i templet i Jerusalem. Det var till exempel viktigt att frambära djuroffer, eftersom det ingick i Jehovas folks tillbedjan på den tiden. Men Jesus framhöll något som var ännu viktigare – att man slöt fred med en sårad broder innan man frambar en gåva till Gud.

⁵ Att sluta fred innebär att åstadkomma en försoning, att åter upprätta vänskapliga förbindelser. Vad kan vi då lära oss av det här uttalandet av Jesus? Det är tydligt att vårt sätt att behandla andra har direkt inverkan på vårt förhållande till Jehova. (1 Joh. 4:20) Ja, det var meningslöst att frambära offergåvor till Gud i forna tider om den som frambar dem inte behandlade sina medmänniskor rätt. (Läs Mika 6:6–8.)

Det är viktigt med ödmjukhet

6, 7. Varför behöver vi vara ödmjuka när vi försöker återställa friden med en broder som vi har sårat?

⁶ Vår ödmjukhet kan sättas på prov när vi försöker sluta fred med en sårad broder. De som är ödmjuka strider inte med sina medtroende för att hävda det som de betraktar som sina rättigheter. Det skulle skapa problem, och det skulle kunna bli ungefär som det en gång var bland de kristna i det forntida Korinth. Aposteln Paulus sade följande tankeväckande ord om situationen där: ”På det hela taget är det ... ett nederlag för er att ni har rättssaker med varandra. Varför lider ni inte hellre orätt? Varför låter ni er inte hellre bedras?” (1 Kor. 6:7)

⁷ Jesus sade inte att vi skulle gå till vår broder bara för att övertyga honom om att vi har rätt och han har fel. Vårt mål bör vara att återställa friden. För att kunna sluta fred måste vi uppriktigt tala om hur vi känner det. Vi behöver också visa att vi förstår att den andres känslor har blivit sårade. Och om vi har begått något fel vill vi naturligtvis ödmjukt be om förlåtelse.

”Om ... ditt högra öga får dig att snava och falla”

8. Återge huvudtanken i Jesu ord i Matteus 5:29, 30.

⁸ I bergspredikan gav Jesus också goda råd angående moral. Han visste att våra ofullkomliga kroppsdelar kan ha ett farligt inflytande på oss. Han sade därför: ”Om nu ditt högra öga får dig att snava och falla, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är ju fördelaktigare för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp slängs i Gehenna. Likaså om din högra hand får dig att snava och falla, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är ju fördelaktigare för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna.” (Matt. 5:29, 30)

9. Hur kan vårt ”öga” eller vår ”hand” få oss att ”snava och falla”?

⁹ ”Ögat” som Jesus talade om står för vår förmåga att vara inriktade på något särskilt, och ”handen” har avseende på det vi gör med händerna. Om vi inte är försiktiga kan de här kroppsdelarna få oss att ”snava och falla”, så att vi inte längre vandrar med Gud. (1 Mos. 5:22; 6:9) När vi frestas att göra något som är emot Jehovas vilja måste vi därför vidta kraftiga åtgärder och bildligt talat riva ut ögat eller hugga av handen.

10, 11. Vad kan hjälpa oss att stå emot sexuell omoral?

¹⁰ Hur kan vi hindra våra ögon från att titta på sådant som är omoraliskt? ”Jag har slutit ett förbund med mina ögon”, sade den gudfruktige mannen Job. ”Så hur skulle jag kunna fästa min blick på en jungfru?” (Job 31:1) Job var en gift man som var besluten att inte bryta mot Guds morallagar. Vi bör ha samma inställning, oavsett om vi är gifta eller ogifta. För att kunna hålla oss borta från sexuell omoral behöver vi vägledas av Guds heliga ande, som frambringar självbehärskning hos dem som älskar Gud. (Gal. 5:22–25)

¹¹ För att kunna stå emot sexuell omoral gör vi väl i att fråga oss: Låter jag ögonen väcka ett begär i mig efter omoraliskt material, som är så lätt att komma över i böcker, på tv och på Internet? Vi bör också påminna oss följande ord av lärjungen Jakob: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande, föder det synd; och när synden är fullbordad, frambringar den död.” (Jak. 1:14, 15) Om någon överlämnad kristen ”håller i med att se på” någon av det motsatta könet med omoraliska motiv, behöver han göra drastiska förändringar som är jämförbara med att riva ut ögat och kasta det ifrån sig. (Läs Matteus 5:27, 28.)

12. Vilket råd av Paulus kan hjälpa oss att bekämpa omoraliska begär?

¹² Eftersom ett orätt bruk av händerna kan leda till att vi allvarligt överträder Jehovas moralnormer, måste vi vara fast beslutna att förbli moraliskt rena. Vi bör därför följa Paulus råd: ”Döda ... era lemmar, som är på jorden, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell lidelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan.” (Kol. 3:5) Ordet ”döda” visar vilka kraftiga åtgärder vi måste vidta för att bekämpa omoraliska köttsliga begär.

13, 14. Varför är det absolut nödvändigt att undvika omoraliska tankar och handlingar?

¹³ De flesta skulle gå med på att amputera en kroppsdel om det kunde rädda deras liv. Och det är absolut nödvändigt att vi bildligt talat kastar ifrån oss ögat eller handen för att undvika omoraliska tankar och handlingar som skulle kunna kosta oss livet andligt sett. Det enda sättet att undgå den eviga tillintetgörelse som Gehenna är en symbol för är att hålla sig ren mentalt, moraliskt och andligt.

¹⁴ På grund av vår nedärvda synd och ofullkomlighet måste vi anstränga oss för att bevara oss moraliskt rena. Paulus sade: ”Jag [är] hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (1 Kor. 9:27) Vi bör därför vara beslutna att tillämpa Jesu råd angående moral och aldrig tillåta oss att göra något som skulle visa brist på uppskattning av hans lösenoffer. (Matt. 20:28; Hebr. 6:4–6)

”Ta för vana att ge”

15, 16. a) Hur var Jesus ett gott exempel i fråga om att ge? b) Vad betyder Jesu ord i Lukas 6:38?

¹⁵ Jesu uttalande och enastående exempel uppmuntrar till givmildhet. Han visade stor generositet genom att komma till jorden för ofullkomliga människors skull. (Läs 2 Korinthierna 8:9.) Jesus lämnade villigt sin himmelska härlighet för att bli en människa och ge sitt liv för syndfulla människor. Några av dem skulle vinna rikedomar i himlen som hans medarvingar i Guds kungarike. (Rom. 8:16, 17) Och Jesus uppmuntrade verkligen till givmildhet när han sade:

¹⁶ ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Luk. 6:38) Att ”tömma i ... [någons] knä” syftar på den sedvänja vissa försäljare hade att fylla det veck på köparens vida klädesplagg som hölls samman av gördeln och bildade en påse där man kunde bära saker. Vår spontana givmildhet kan leda till att vi får ett fullgott mått tillbaka, kanske när vi är i nöd. (Pred. 11:2)

17. Hur är Jehova det främsta exemplet i fråga om att ge, och vilket slags givande kan ge oss glädje?

¹⁷ Jehova älskar och belönar glada givare. Han är själv det främsta exemplet i fråga om att ge. Han gav sin enfödde Son ”för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Joh. 3:16) Paulus skrev: ”Den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt. Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Kor. 9:6, 7) När vi ger av vår tid, våra krafter och våra materiella tillgångar för att främja den sanna tillbedjan kan vi vara säkra på att det kommer att leda till glädje och rika välsignelser. (Läs Ordspråksboken 19:17; Lukas 16:9.)

”Låt ... inte blåsa i trumpet framför dig”

18. Vad kan göra att vi inte får ”någon lön” från vår himmelske Fader?

¹⁸ ”Akta er noga för att utöva er rättfärdighet inför människor för att bli observerade av dem; annars skall ni inte ha någon lön hos er Fader som är i himlarna.” (Matt. 6:1) Med ”rättfärdighet” menade Jesus att man skulle ha ett uppförande som stämmer överens med Guds vilja. Han menade inte att vi aldrig får utföra goda gärningar inför andra, för han hade uppmanat sina lärjungar att låta sitt ”ljus lysa inför människorna”. (Matt. 5:14–16) Men vi får inte ”någon lön” från vår himmelske Fader om vi gör saker ”för att bli observerade” och vinna beundran, ungefär som skådespelare på en teaterscen. Om det är vårt motiv kan vi inte få ett nära förhållande till Gud och inte heller få uppleva de eviga välsignelser som Guds kungarike ska föra med sig.

19, 20. a) Vad menade Jesus när han sade att man inte skulle ”blåsa i trumpet” när man gav ”barmhärtighetsgåvor”? b) Hur följer vi rådet att inte låta den vänstra handen veta vad den högra gör?

¹⁹ Om vi har en rätt inställning följer vi Jesu uppmaning: ”Därför, när du går för att ge barmhärtighetsgåvor, låt då inte blåsa i trumpet framför dig, alldeles som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de skall bli ärade av människor. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” (Matt. 6:2) ”Barmhärtighetsgåvor” var gåvor som gavs till behövande. (Läs Jesaja 58:6, 7.) Jesus och hans apostlar hade en gemensam kassa som skulle användas för att hjälpa de fattiga. (Joh. 12:5–8; 13:29) Eftersom man inte bokstavligen blåste i trumpet innan man gav allmosor, måste Jesus här ha använt en hyperbol när han sade att vi inte skulle ”blåsa i trumpet” framför oss när vi gav ”barmhärtighetsgåvor”. Nej, det var inget som skulle göras allmänt känt. Jesus kallade de judiska fariséerna hycklare därför att de tillkännagav sin välgörenhet ”i synagogorna och på gatorna”. Dessa hycklare fick ”sin lön fullt ut”. Beröm av människor och kanske en av de främsta platserna bredvid välkända rabbiner i synagogan var hela den lön de skulle få. Jehova skulle inte ge dem någonting. (Matt. 23:6) Hur skulle då Kristi lärjungar göra? Jesus sade till dem – och till oss:

²⁰ ”Men när du ger barmhärtighetsgåvor, låt då inte din vänstra hand veta vad din högra gör, så att dina barmhärtighetsgåvor kan vara i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matt. 6:3, 4) Vanligtvis samarbetar våra händer. Att inte låta den vänstra handen veta vad den högra gör betyder att vi inte ska skylta med våra goda gärningar. Inte ens de som står oss lika nära som den vänstra handen står den högra behöver få veta vad vi gör.

21. Hur ska Jehova, som ”ser på i det fördolda”, återgälda oss?

²¹ Om vi inte skryter med våra goda gärningar kommer våra ”barmhärtighetsgåvor” att vara i det fördolda. Då kommer vår Fader, som ”ser på i det fördolda”, att återgälda oss. Eftersom vår himmelske Fader bor i himlarna och är osynlig för människoögon, är han ”i det fördolda” i förhållande till oss människor. (Joh. 1:18) Löftet om att Jehova, som ”ser på i det fördolda”, ska återgälda oss innebär bland annat att han för oss in i ett nära förhållande till honom, förlåter våra synder och ger oss evigt liv. (Ords. 3:32; Joh. 17:3; Ef. 1:7) Det är mycket bättre än att få beröm av människor!

Sätt värde på Jesu värdefulla uttalanden

22, 23. Varför bör vi sätta värde på Jesu uttalanden?

²² Bergspredikan är full av andliga ädelstenar med många underbara fasetter. Den innehåller verkligen värdefulla ord som kan ge oss glädje trots att vi lever i en så orolig värld. Ja, vi kommer att vara lyckliga om vi sätter värde på Jesu uttalanden och låter dem påverka vår inställning och vårt liv.

²³ Alla som ”hör” och ”handlar efter” det som Jesus lärde kommer att bli välsignade. (Läs Matteus 7:24, 25.) Låt oss därför vara beslutna att tillämpa Jesu råd. Fler av hans uttalanden i bergspredikan kommer att behandlas i den avslutande artikeln i den här serien.

Påverkar Jesu uttalanden dina böner?

”När Jesus ... var färdig med dessa ord, häpnade folkskarorna över hans sätt att undervisa.” (MATT. 7:28)

1, 2. Varför häpnade människorna över Jesu sätt att undervisa?

VI BÖR lyssna till de uttalanden som Guds enfödde Son, Jesus Kristus, gjorde och tillämpa dem i vårt liv. Han talade på ett sätt som ingen annan människa gjorde. Ja, den undervisning han gav i bergspredikan fick människor att häpna! (Läs Matteus 7:28, 29.)

² Jehovas Son undervisade inte som de skriftlärda, som grundade sina ordrika tal på ofullkomliga människors läror. Kristus undervisade ”som en som hade myndighet”, eftersom det han sade kom från Gud. (Joh. 12:50) Vi ska därför undersöka hur andra av Jesu uttalanden i bergspredikan kan och bör påverka våra böner.

Be inte som hycklarna gör

3. Återge huvudtanken i Jesu ord i Matteus 6:5.

³ Bönen är en viktig del av den sanna tillbedjan, och vi bör regelbundet be till Jehova. Men våra böner bör påverkas av Jesu uttalanden i bergspredikan. Han sade: ”När ni ber skall ni inte vara som hycklarna; de tycker ju om att stå och be i synagogorna och i hörnen av de breda gatorna, för att de skall vara synliga för människor. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” (Matt. 6:5)

4–6. a) Varför tyckte fariséerna om att ”stå och be i synagogorna och i hörnen av de breda gatorna”? b) Hur fick sådana hycklare ”sin lön fullt ut”?

⁴ När Jesu lärjungar bad skulle de inte efterlikna sådana ”hycklare” som de egenrättfärdiga fariséerna, vilkas offentliga uppvisande av fromhet inte var något annat än ett yttre sken. (Matt. 23:13–32) Dessa hycklare tyckte om att ”stå och be i synagogorna och i hörnen av de breda gatorna”. Varför det? För att de ville vara ”synliga för människor”. Judarna under det första århundradet brukade be tillsammans som församling vid den tid på dygnet då man frambar brännoffer i templet (omkring klockan nio på förmiddagen och klockan tre på eftermiddagen). Många som bodde i Jerusalem brukade be tillsammans med andra tillbedjare inne på tempelområdet. Gudfruktiga judar som bodde på andra håll bad ofta två gånger om dagen ”i synagogorna”. (Jämför Lukas 18:11, 13.)

⁵ Eftersom de flesta inte befann sig i närheten av templet eller en synagoga vid den tid då förmiddagens och eftermiddagens bön skulle frambäras, kunde de be varhelst de råkade befinna sig vid dessa tider. Somliga såg till att vara ”i hörnen av de breda gatorna” då det var tid för bön. De ville vara ”synliga för människor” som gick förbi där de stod. De skenheliga hycklarna höll ”för syns skull ... långa böner” för att bli beundrade av dem som såg på. (Luk. 20:47) Vi bör inte ha en sådan inställning.

⁶ Jesus förklarade att sådana hycklare fick ”sin lön fullt ut”. De ville gärna ha erkännande och ära från sina medmänniskor – och det var också allt de skulle få. Det skulle vara deras hela och fulla lön, för Jehova skulle inte besvara deras hycklande böner. Däremot skulle Gud besvara Kristi sanna efterföljares böner, något som framgår av vad Jesus vidare säger i det här ämnet.

7. Vad avses med rådet att vi ska be i vårt ”inre rum”?

⁷ ”Men du, när du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matt. 6:6) Jesu uppmaning att man ska be i sitt inre rum efter det att man har stängt dörren efter sig betyder inte att det skulle vara fel av någon att representera en församling i bön. Jesus ville här framhålla vikten av att inte frambära offentliga böner för att rikta uppmärksamheten på sig själv och för att få ära av andra. Det är något vi bör tänka på om vi får förmånen att representera Guds folk i en offentlig bön. Vi bör också rätta oss efter de anvisningar angående bön som Jesus vidare gav.

8. Vilket felaktigt sätt att be bör vi undvika, enligt Matteus 6:7?

⁸ ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli bönhörda därför att de använder många ord.” (Matt. 6:7) Jesus angav här ytterligare ett felaktigt sätt att be – ständig upprepning. Han menade inte att vi aldrig får upprepa innerliga vädjanden och tacksägelser i våra böner. Jesus använde ”samma ord” i de böner han bad i Getsemane trädgård natten innan han dog. (Mark. 14:32–39)

9, 10. I vilken bemärkelse bör vi inte upprepa samma saker i våra böner?

⁹ Det skulle vara fel av oss att ta efter de ständigt upprepade böner som ”folk i nationerna” frambär. De upprepar ”om och om igen” inlärda böner som innehåller många onödiga ord. De som tillbad Baal hade ingen nytta av att de åkallade den här falske gudens namn ”från morgonen till middagen och sade: ’Baal, svara oss!’” (1 Kung. 18:26) Miljontals människor i våra dagar upprepar sina ordrika böner om och om igen och tror förgäves att de ”skall bli bönhörda”. Men Jesus hjälper oss att inse att det från Jehovas ståndpunkt sett inte är av något värde att använda ”många ord” i långa, upprepade böner. Jesus säger vidare:

¹⁰ ”Gör er då inte lika dem; Gud, er Fader, vet ju vad ni behöver redan innan ni ber honom.” (Matt. 6:8) Många judiska religiösa ledare gjorde sig lika icke-judarna genom att använda överdrivet många ord när de bad. Innerliga böner som innefattar lovprisning, tacksägelse och vädjanden är en viktig del av den sanna tillbedjan. (Fil. 4:6) Men det skulle vara fel att säga samma saker om och om igen och mena att det är nödvändigt med upprepning för att Gud ska förstå våra behov. När vi ber bör vi tänka på att vi riktar oss till honom som vet vad vi behöver ”redan innan” vi ber om det.

11. Vad bör vi tänka på om vi får förmånen att frambära en offentlig bön?

¹¹ Jesu uttalanden angående böner som inte är godtagbara bör påminna oss om att Gud inte blir imponerad av högtravande och överflödiga ord. Vi bör också inse att en offentlig bön inte är ett tillfälle att försöka göra intryck på åhörarna eller få dem att undra hur länge det kommer att dröja innan vi säger ”amen”. Det är inte heller i överensstämmelse med andan i Jesu uttalanden i bergspredikan att göra pålysningar eller ge råd i en bön.

Jesus lär oss hur vi ska be

12. Hur skulle du vilja förklara innebörden i begäran ”låt ditt namn bli helgat”?

¹² Jesus varnade lärjungarna för att missbruka den stora förmån som bönen utgör, men han lärde dem också hur de skulle be. (Läs Matteus 6:9–13.) Mönsterbönen skulle inte läras in utantill och sedan upprepas om och om igen. Den är i stället ett mönster för våra egna böner. I de inledande orden nämner Jesus Gud först: ”Vår Fader i himlarna, låt ditt namn bli helgat.” (Matt. 6:9) Det är lämpligt att vi tilltalar Jehova som ”vår Fader”, eftersom han är vår Skapare som bor ”i himlarna”, långt bortom jorden. (5 Mos. 32:6; 2 Krön. 6:21; Apg. 17:24, 28) Att pluralformen ”vår” används bör påminna oss om att våra medtillbedjare också har ett nära förhållande till Gud. ”Låt ditt namn bli helgat” är en begäran om att Jehova ska ingripa för att helga sig genom att rentvå sitt namn från all smälek som har hopats över det alltsedan upproret i Eden. Som ett svar på den här bönen kommer Jehova att ta bort ondskan från jorden och därigenom helga sig själv. (Hes. 36:23)

13. a) Hur kommer begäran ”låt ditt kungarike komma” att besvaras? b) Vad innefattas i att Guds vilja ska ske på jorden?

¹³ ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matt. 6:10) När det gäller denna begäran i mönsterbönen bör vi komma ihåg att ”kungariket” är det himmelska messianska riket med Kristus som regent tillsammans med de uppväckta ”heliga”. (Dan. 7:13, 14, 18; Jes. 9:6, 7) En bön om att Guds kungarike ska ”komma” är en begäran om att det ska ingripa mot alla jordiska motståndare till Guds styre. Detta kommer snart att inträffa och bereda väg för ett världsomfattande paradis med rättfärdighet, frid och välstånd. (Ps. 72:1–15; Dan. 2:44; 2 Petr. 3:13) Jehovas vilja sker i himlen, och när vi ber om att den ska ske på jorden vädjar vi till Gud om att han ska fullborda sina avsikter när det gäller jorden, däribland avlägsna sina motståndare alldeles som han gjorde i forna tider. (Läs Psalm 83:1, 2, 13–18.)

14. Varför är det passande att be om ”vårt bröd för denna dag”?

¹⁴ ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag.” (Matt. 6:11; Luk. 11:3) När vi ber om detta, ber vi om att Gud ska förse oss med den mat vi behöver ”för denna dag”. Det här visar att vi litar på att Jehova kan sörja för våra behov från dag till dag. Det är inte en bön om att få ett överflöd av mat. Denna begäran om att vi ska få vårt dagliga behov tillfredsställt kanske påminner oss om att Gud befallde israeliterna att samla upp det manna de behövde ”dag för dag”. (2 Mos. 16:4)

15. Förklara vad som avses med begäran ”förlåt oss våra skulder, liksom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss”.

¹⁵ Nästa begäran i mönsterbönen riktar uppmärksamheten på något vi måste göra. Jesus sade: ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Matt. 6:12) Lukas evangelium visar att dessa ”skulder” är ”synder”. (Luk. 11:4) Det är bara om vi redan ”har förlåtit” dem som har syndat mot oss som vi kan förvänta att Jehova ska förlåta oss. (Läs Matteus 6:14, 15.) Vi bör villigt förlåta andra. (Ef. 4:32; Kol. 3:13)

16. Hur ska vi förstå orden som gäller frestelse och befrielse från den onde?

¹⁶ ”För oss inte in i frestelse, utan befria oss från den onde.” (Matt. 6:13) Hur ska vi förstå de här båda vädjandena, som förbinds med varandra i Jesu mönsterbön? En sak är säker: Jehova frestar oss inte för att få oss att begå synder. (Läs Jakob 1:13.) Satan – ”den onde” – är den verklige ”Frestaren”. (Matt. 4:3) Men i Bibeln sägs det ibland att Gud gör någonting när han i själva verket endast tillåter att det sker. (Rut 1:20, 21; Pred. 11:5) Orden ”för oss inte in i frestelse” är därför en begäran om att Jehova inte ska tillåta att vi ger efter när vi frestas att vara olydiga mot honom. Slutligen är orden ”befria oss från den onde” en vädjan om att Jehova inte ska tillåta att Satan övervinner oss. Och vi kan vara övertygade om att Gud inte ska låta oss bli frestade utöver vad vi kan tåla. (Läs 1 Korinthierna 10:13.)

Fortsätt med att ”be”, ”söka” och ”bulta på”

17, 18. Vad innebär det att fortsätta med att ”be”, ”söka” och ”bulta på”?

¹⁷ Aposteln Paulus uppmanade sina medtroende: ”Var ihärdiga i bönen.” (Rom. 12:12) Jesus sade något liknande med orden: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” (Matt. 7:7, 8) Det är passande att ”fortsätta med att be” om vad som helst som är i överensstämmelse med Guds vilja. I enlighet med Jesu ord skrev aposteln Johannes: ”Detta är den tillit vi har till honom [Gud], att vad vi än ber om i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Joh. 5:14)

¹⁸ Jesu uppmaningar ”fortsätt med att be” och ”fortsätt med att söka” innebär att vi bör hålla i med att be och att våra böner bör vara uppriktiga. Vi måste också fortsätta med att ”bulta på” för att komma in i Guds kungarike och få glädjas åt de välsignelser och belöningar som vi kan få genom det. Men kan vi lita på att Gud kommer att besvara våra böner? Ja, det kan vi om vi är trogna mot Jehova, för Jesus sade: ”Var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” Jehovas tjänare har ofta fått uppleva att Gud verkligen ”hör bön”. (Ps. 65:2)

19, 20. Hur är Jehova som en kärleksfull far, med tanke på Jesu ord i Matteus 7:9–11?

¹⁹ Jesus liknade Gud vid en kärleksfull far som ger goda gåvor åt sina barn. Föreställ dig att du var med när Jesus höll bergspredikan och hörde honom säga: ”Vilken är väl den man bland er som skulle räcka sin son en sten när han ber om bröd? Eller kanske han ber om en fisk – inte skulle han väl då räcka honom en orm? Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom!” (Matt. 7:9–11)

²⁰ En jordisk far känner naturlig tillgivenhet för sitt barn, trots att han på grund av den nedärvda synden är förhållandevis ”ond”. Han skulle inte lura sitt barn, utan sträva efter att ge det ”goda gåvor”. Vår kärleksfulle himmelske Fader handlar faderligt mot oss och ger oss ”goda ting”, däribland sin heliga ande. (Luk. 11:13) Den kan ge oss kraft att tjäna Jehova på ett sätt som han godkänner, han som ger oss ”varje god gåva och varje fullkomlig gåva”. (Jak. 1:17)

Fortsätt att dra nytta av Jesu uttalanden

21, 22. Vad är det som är så anmärkningsvärt när det gäller bergspredikan, och hur känner du för dessa uttalanden av Jesus?

²¹ Bergspredikan är verkligen det bästa tal som någonsin hållits här på jorden. Den har ett fantastiskt andligt innehåll och en enastående skärpa. Som framgår av de delar av bergspredikan som behandlats i den här artikelserien kan vi ha mycket stor nytta av att tillämpa de råd som finns i den. Jesu uttalanden kan göra vårt liv bättre redan nu och ge oss ett hopp om en lycklig framtid.

²² I de här artiklarna har vi bara undersökt några få av de andliga ädelstenar som finns i Jesu bergspredikan. Det är inte att undra på att de som lyssnade till det här talet ”häpnade ... över hans sätt att undervisa”. (Matt. 7:28) Vi kommer säkert att reagera på liknande sätt när vi fyller vårt sinne och hjärta med dessa och andra värdefulla uttalanden av den store läraren, Jesus Kristus.