Hur bör vi behandla andra?

”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (LUK. 6:31)

1, 2. a) Vad är bergspredikan? b) Vad skall vi behandla i den här artikeln och i den som följer?

JESUS KRISTUS var den store läraren. När hans religiösa motståndare skickade i väg tempelpoliser för att gripa honom, återkom de tomhänta och sade: ”Aldrig har någon annan människa talat så här.” (Joh. 7:32, 45, 46) Ett av Jesu mästerliga tal var bergspredikan. Den finns nedtecknad i kapitlen 5–7 i Matteus evangelium, och liknande upplysningar finns i Lukas 6:20–49.a

² Det mest kända uttalandet i den här predikan är nog det som brukar kallas den gyllene regeln. Den har att göra med hur vi behandlar andra. Jesus sade: ”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (Luk. 6:31) Och tänk så mycket gott han gjorde mot andra! Jesus botade sjuka och uppväckte till och med döda. Men störst välsignelse fick människor när de trodde på de goda nyheter som han talade med dem om. (Läs Lukas 7:20–22.) Som Jehovas vittnen är vi glada över att också få ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike. (Matt. 24:14; 28:19, 20) I den här artikeln och i den som följer skall vi undersöka vad Jesus sade om det här arbetet, och vi skall också se på andra delar av bergspredikan som har att göra med hur vi bör behandla andra.

Var ”milda till sinnes”

3. Vad innebär det att vara mild till sinnes?

³ Jesus sade: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matt. 5:5) Enligt Bibeln har mildhet ingenting med svaghet att göra. Att vara mild innebär att uppträda mjukt och vänligt i lydnad för Guds krav. Den här inställningen kommer till uttryck i hur vi behandlar våra medmänniskor. Vi återgäldar till exempel inte någon ”med ont för ont”. (Rom. 12:17–19)

4. Varför är de som är milda till sinnes lyckliga?

⁴ De som är milda till sinnes är lyckliga därför att ”de skall ärva jorden”. Jesus, som var ”mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat”, är ”insatt till arvinge av allt” och därmed den som i första hand kommer att ärva jorden. (Matt. 11:29; Hebr. 1:2; Ps. 2:8) Det var förutsagt att den messianske ”människosonen” skulle ha medregenter i det himmelska kungariket. (Dan. 7:13, 14, 21, 22, 27) Som ”Kristi medarvingar” skulle 144 000 smorda, som är milda till sinnes, ärva jorden tillsammans med Jesus. (Rom. 8:16, 17; Upp. 14:1) Andra som är milda till sinnes kommer att bli välsignade med evigt liv i den jordiska delen av Guds kungarikes domän. (Ps. 37:11)

5. Hur påverkas vi av att vi har Kristuslik mildhet?

⁵ Om vi är hårda och stränga skulle vi förmodligen pröva andras tålamod och stöta bort dem. Men om vi har Kristuslik mildhet kommer vi att vara församlingsmedlemmar som är andligen uppbyggande och som får andra att trivas i vårt sällskap. Mildhet är en del av den frukt som Guds verksamma kraft frambringar hos oss om vi lever och vandrar ”genom ande”. (Läs Galaterna 5:22–25.) Vi vill verkligen vara bland dem som är milda till sinnes och leds av Jehovas heliga ande!

”Lyckliga är de barmhärtiga”

6. Vilka drag är kännetecknande för ”de barmhärtiga”?

⁶ I bergspredikan sade Jesus också: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” (Matt. 5:7) ”De barmhärtiga” har öm medkänsla och medlidande med dem som lider nöd, och de visar dem vänlig omtanke. Jesus utförde underverk för att lindra människors lidande därför att han ”kände medlidande”, var ”gripen av medlidande”. (Matt. 14:14; 20:34) Medlidande och hänsyn bör därför få oss att vara barmhärtiga. (Jak. 2:13)

7. Vad fick medlidande Jesus att göra?

⁷ När en folkskara mötte Jesus när han var på väg för att få lite vila, ”greps [han] av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde”. ”Han började [därför] lära dem många ting.” (Mark. 6:34) Visst känner vi glädje när vi i likhet med Jesus får tala med andra om budskapet om Guds kungarike och berätta för dem om Guds stora barmhärtighet!

8. Varför är de som är barmhärtiga lyckliga?

⁸ De som är barmhärtiga är lyckliga, eftersom det ”visas dem barmhärtighet”. När vi är barmhärtiga mot andra är de vanligtvis barmhärtiga mot oss. (Luk. 6:38) Jesus sade också: ”Om ni förlåter människor deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.” (Matt. 6:14) Endast de som är barmhärtiga får uppleva den lycka som kommer av att få sina synder förlåtna och ha Guds godkännande.

Varför ”de som stiftar fred” är lyckliga

9. Hur kommer vi att handla om vi ”stiftar fred”?

⁹ Jesus nämnde en annan orsak till lycka när han sade: ”Lyckliga är de som stiftar fred, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matt. 5:9) Om vi är sådana som ”stiftar fred”, kommer vi inte att överse med eller göra oss skyldiga till någonting som skulle kunna ”skilja nära vänner åt”, till exempel förtal. (Ords. 16:28) Vi vill i ord och handling sträva efter att ha ett fridsamt förhållande till människor i och utanför den kristna församlingen. (Hebr. 12:14) Vi vill alldeles särskilt göra vårt yttersta för att ha frid med Jehova Gud. (Läs 1 Petrus 3:10–12.)

10. Varför är ”de som stiftar fred” lyckliga?

¹⁰ Jesus sade att ”de som stiftar fred” är lyckliga, ”eftersom de skall kallas ’Guds söner’”. Tack vare att de smorda kristna utövar tro på att Jesus är Messias får de ”myndighet att bli Guds barn”. (Joh. 1:12; 1 Petr. 2:24) Hur är det då med Jesu fridsamma ”andra får”? Jesus kommer att vara en ”Evig fader” för dem under sitt tusenåriga styre, då han kommer att regera tillsammans med sina himmelska medarvingar. (Joh. 10:14, 16; Jes. 9:6; Upp. 20:6) Vid slutet av tusenårsriket kommer sådana fredsstiftare att vara Guds jordiska barn i fullständig bemärkelse. (1 Kor. 15:27, 28)

11. Hur kommer vi att behandla andra om vi vägleds av ”visheten från ovan”?

¹¹ För att kunna ha ett nära förhållande till Jehova, ”fridens Gud”, måste vi efterlikna hans egenskaper. Vi måste bland annat vara fridsamma. (Fil. 4:9) Om vi låter oss ledas av ”visheten från ovan”, kommer vi att behandla andra på ett fridsamt sätt. (Jak. 3:17) Ja, vi kommer att vara lyckliga fredsstiftare.

”Låt ... ert ljus lysa”

12. a) Vad sade Jesus angående andligt ljus? b) Hur kan vi låta vårt ljus lysa?

¹² Det bästa vi kan göra för våra medmänniskor är att hjälpa dem att få andligt ljus från Gud. (Ps. 43:3) Jesus sade till sina lärjungar att de var ”världens ljus” och uppmanade dem att låta sitt ljus lysa så att människor kunde se deras ”förträffliga gärningar”, det goda de gjorde mot andra. Detta skulle resultera i att andligt ljus lyste ”inför människorna”, dvs. blev till nytta för mänskligheten. (Läs Matteus 5:14–16.) I våra dagar låter vi vårt ljus lysa genom att göra gott mot våra medmänniskor och genom att ta del i arbetet med att predika de goda nyheterna ”i hela världen”, dvs. ”i alla nationerna”. (Matt. 26:13; Mark. 13:10) Vilken förmån vi har!

13. Vad lägger människor märke till hos oss?

¹³ Jesus sade: ”En stad kan inte döljas när den ligger på ett berg.” En stad som ligger på ett berg syns tydligt. På liknande sätt lägger människor märke till våra förträffliga gärningar som förkunnare av Guds kungarike. De ser också att vi har sådana egenskaper som måttlighet och renhet. (Tit. 2:1–14)

14. a) Hur skulle du beskriva lampor som användes under det första århundradet? b) Vad måste vi göra för att inte dölja det andliga ljuset under ett ”sädesmått”?

¹⁴ Jesus talade om att tända en lampa och sätta den, inte under ett sädesmått, utan på ett lampställ så att den kunde lysa på alla i huset. En vanlig lampa under det första århundradet bestod av ett lerkärl med en veke som med hjälp av kapillärkraft drog upp bränslet (vanligen olivolja) till lågan. Eftersom lampan för det mesta sattes på ett ställ av trä eller metall, kunde den ”lysa på alla i huset”. Ingen skulle tända en lampa och sedan sätta den under ett ”sädesmått” – en stor behållare som rymde omkring nio liter. Jesus ville inte att hans lärjungar skulle dölja sitt andliga ljus under ett symboliskt sädesmått. Vi måste därför låta vårt ljus lysa och inte låta motstånd eller förföljelse få oss att dölja Bibelns sanning eller hålla den för oss själva.

15. Hur påverkas somliga av våra ”förträffliga gärningar”?

¹⁵ Det var efter det att Jesus hade talat om en lysande lampa som han sade till sina lärjungar: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” Tack vare våra ”förträffliga gärningar” ger somliga ära åt Gud genom att bli hans tjänare. Vilken sporre det här är för oss att fortsätta att ”lysa som ljusspridare i världen”! (Fil. 2:15)

16. Vad krävs av oss för att vi skall vara ”världens ljus”?

¹⁶ Om vi skall vara ”världens ljus”, måste vi ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar. Men det krävs också något annat av oss. Aposteln Paulus skrev: ”Fortsätt att vandra som ljusets barn, ty ljusets frukt består av allt slags godhet och rättfärdighet och sanning.” (Ef. 5:8, 9) Vi måste lysa som goda föredömen genom att uppföra oss enligt Guds höga normer. Ja, vi måste följa aposteln Petrus råd: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, så att de, i den sak vari de talar nedsättande om er som förbrytare, kan ära Gud på dagen för hans inspektion, till följd av era förträffliga gärningar som de är ögonvittnen till.” (1 Petr. 2:12) Men vad bör du göra om det uppstår ett spänt förhållande mellan dig och en medtroende?

”Slut ... fred med din broder”

17–19. a) Vad är det för ”gåva” som omnämns i Matteus 5:23, 24? b) Hur viktigt är det att bli försonad med en broder, och hur visade Jesus detta?

¹⁷ I bergspredikan varnade Jesus sina lärjungar för att hysa vrede och förakt för en broder. De skulle i stället vara snabba att sluta fred med en broder som de sårat. (Läs Matteus 5:21–25.) Lägg noga märke till Jesu råd. Vad skulle du göra om du kom med din offergåva till altaret och där kom ihåg att din broder hade något emot dig? Du skulle låta din gåva bli liggande framför altaret medan du gick bort för att sluta fred med din broder. När du hade gjort det kunde du gå tillbaka och frambära din gåva.

¹⁸ ”Gåvan” bestod ofta av ett offer som kunde frambäras i Jehovas tempel. Djuroffer var något mycket viktigt, för Gud hade befallt att de skulle ingå i israeliternas tillbedjan under den mosaiska lagen. Men om du påminde dig att din broder hade något emot dig, var det viktigare att du redde ut saken än att du frambar din gåva. ”Låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort”, sade Jesus. ”Slut först fred med din broder, och sedan, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” Att bli försonad med en broder var viktigare än att göra något som krävdes i lagen.

¹⁹ Jesu uttalande var inte begränsat till att gälla särskilda offergåvor, och inte heller angav han vilka överträdelser det gällde. Om någon påminde sig att hans broder hade något emot honom, skulle han vänta med att frambära offret. Om offret bestod av ett levande djur, skulle det lämnas framför brännoffersaltaret i prästernas förgård i templet. När problemet var ur världen skulle den som hade försyndat sig komma tillbaka och frambära offret.

20. Varför bör vi snabbt rätta till förhållandet om vi känner vrede mot en broder?

²⁰ I Guds ögon är vårt förhållande till våra bröder en viktig del av den sanna tillbedjan. Djuroffer hade inget värde för Jehova om de som frambar dem inte behandlade sin medmänniska väl. (Mik. 6:6–8) Därför uppmanade Jesus sina lärjungar att vara beredda att ”snabbt göra upp” och reda ut det hela. (Matt. 5:25) Paulus skrev något liknande: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd; ge inte heller Djävulen rum.” (Ef. 4:26, 27) Om vi verkligen känner berättigad vrede mot någon, bör vi handla snabbt för att rätta till förhållandet, så att vi inte förblir i ett uppretat tillstånd och ger Djävulen möjlighet att utnyttja situationen. (Luk. 17:3, 4)

Behandla alltid andra med respekt

21, 22. a) Hur kan vi tillämpa Jesu råd som vi just har gått igenom? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²¹ Vår genomgång av vissa uttalanden som Jesus gjorde i bergspredikan bör hjälpa oss att behandla andra vänligt och respektfullt. Trots att vi alla är ofullkomliga kan vi tillämpa Jesu råd, för han förväntar inte mer av oss än vi kan klara av, och det gör inte vår himmelske Fader heller. Genom bön, uppriktiga ansträngningar och Jehova Guds välsignelse kan vi vara milda till sinnes, barmhärtiga och sådana som stiftar fred. Vi kan återkasta det andliga ljus som lyser till Jehovas ära. Vi kan också sluta fred med vår broder om det uppstår en situation där vi behöver göra det.

²² Den tillbedjan som Jehova godkänner innefattar att vi behandlar våra medmänniskor väl. (Mark. 12:31) I nästa artikel skall vi se på några andra uttalanden i bergspredikan som bör hjälpa oss att fortsätta att göra gott mot andra. Men när vi nu har gått igenom de föregående punkterna i Jesu enastående tal kan vi var och en fråga oss själva: Hur behandlar jag andra?

[Fotnot]

Fortsätt att göra gott

”Gör gott.” (LUK. 6:35)

1, 2. Varför kan det vara en utmaning att göra gott mot andra?

DET kan vara en utmaning att göra gott mot andra. De som vi visar kärlek kanske inte visar kärlek tillbaka. Trots att vi gör vårt bästa för att hjälpa människor andligen genom att tala med dem om ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter” och om hans Son, kan de vara likgiltiga eller otacksamma. (1 Tim. 1:11) Andra visar sig vara hatiska ”fiender till Kristi tortyrpåle”. (Fil. 3:18) Hur skall vi som kristna behandla dem?

² Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Älska era fiender och gör gott.” (Luk. 6:35) Vi skall nu se lite närmare på den här uppmaningen. Vi har också nytta av annat som Jesus sade beträffande att göra gott mot andra.

”Älska era fiender”

3. a) Redogör med egna ord för Jesu uttalande i Matteus 5:43–45. b) Vilken uppfattning beträffande judar och icke-judar hade de judiska religiösa ledarna under det första århundradet lagt sig till med?

³ I sin berömda bergspredikan sade Jesus till sina åhörare att de skulle älska sina fiender och be för dem som förföljde dem. (Läs Matteus 5:43–45.) De som var närvarande vid det här tillfället var judar som kände till Guds befallning: ”Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot ditt folks söner, utan du skall älska din nästa som dig själv.” (3 Mos. 19:18) De judiska religiösa ledarna under det första århundradet menade att uttrycken ”ditt folks söner” och ”din nästa” enbart hade avseende på judar. Den mosaiska lagen föreskrev att israeliterna skulle hålla sig avskilda från andra nationer, men de hade lagt sig till med uppfattningen att alla icke-judar var fiender som man skulle hata.

4. Hur skulle Jesu lärjungar handla mot sina fiender?

⁴ I kontrast till detta förklarade Jesus: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matt. 5:44) Hans lärjungar skulle handla kärleksfullt mot alla som var fientliga mot dem. Enligt evangelieskribenten Lukas sade Jesus: ”Till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.” (Luk. 6:27, 28) I likhet med dem som under det första århundradet tog Jesu ord till hjärtat gör vi ”gott mot dem som hatar” oss genom att bemöta deras fientlighet med omtänksamma handlingar. Vi ”välsignar dem som förbannar” oss genom att vara vänliga när vi talar med dem. Och vi ”ber för dem som förföljer” oss med fysiskt våld eller andra former av förolämpande behandling. Sådana böner visar att vi älskar dem som förföljer oss och vill att de skall ändra hjärteinställning och handla så att de får Jehovas ynnest.

5, 6. Varför skall vi älska våra fiender?

⁵ Varför skall vi älska våra fiender? Jesus sade: ”Så att ni visar er vara söner till er Fader som är i himlarna.” (Matt. 5:45) Om vi följer det här rådet blir vi Guds ”söner” på så sätt att vi efterliknar Jehova, som ”låter ... sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. I Lukas redogörelse sägs det att Gud är ”omtänksam om de otacksamma och onda”. (Luk. 6:35)

⁶ Jesus betonade hur viktigt det var för hans lärjungar att älska sina fiender då han sade: ”Om ni älskar dem som älskar er, vilken lön har ni då? Är det inte också det som tullindrivarna gör? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt då? Är det inte också det som folk i nationerna gör?” (Matt. 5:46, 47) Om vi skulle begränsa vår kärlek till dem som älskar oss, skulle det inte medföra någon ”lön”, eller ynnest, från Gud. Till och med tullindrivarna, som man i allmänhet föraktade, visade kärlek mot dem som älskade dem. (Luk. 5:30; 7:34)

7. Varför skulle det inte vara något märkvärdigt om vi endast hälsade på våra ”bröder”?

⁷ Den vanliga judiska hälsningen inbegrep ett ord som betyder ”frid”. (Dom. 19:20; Joh. 20:19) Det här innebar att man tillönskade den man hälsade på god hälsa, välgång och lycka. Det skulle inte vara något ”märkvärdigt” om vi endast hälsade på dem som vi ansåg vara våra ”bröder”. Som Jesus visade gjorde ”folk i nationerna” något liknande.

8. Vad uppmuntrade Jesus sina åhörare till när han sade: ”Ni skall ... vara fullkomliga”?

⁸ Den nedärvda synden gjorde det omöjligt för Kristi lärjungar att vara fläckfria, fullkomliga. (Rom. 5:12) Ändå avslutade Jesus den här delen av sin framställning med orden: ”Ni skall följaktligen vara fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig.” (Matt. 5:48) Han uppmuntrade därigenom sina åhörare att efterlikna sin ”himmelske Fader”, Jehova, genom att göra sin kärlek fullkomlig – göra den fullständig genom att älska sina fiender. Detsamma förväntas av oss.

Varför skall vi vara förlåtande?

9. Vad avses med orden: ”Förlåt oss våra skulder”?

⁹ Vi gör gott när vi barmhärtigt förlåter någon som har syndat mot oss. Ja, i Jesu mönsterbön finns orden: ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Matt. 6:12) Det här syftar naturligtvis inte på att efterskänka ekonomiska skulder. Lukas evangelium visar att de ”skulder” som Jesus avsåg är synder, för vi läser: ”Förlåt oss våra synder, ty också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” (Luk. 11:4)

10. Hur kan vi efterlikna Gud i att vara förlåtande?

¹⁰ Vi måste efterlikna Gud, som villigt förlåter syndare som ändrat sinne. Aposteln Paulus skrev: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Ef. 4:32) Psalmisten David sjöng: ”Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke. ... Han handlar inte mot oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. ... Så långt som soluppgången är från solnedgången, så långt från oss avlägsnar han våra överträdelser. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så visar Jehova barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han vet hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Ps. 103:8–14)

11. Vilka får Guds förlåtelse?

¹¹ Människor kan få Guds förlåtelse endast om de redan har förlåtit dem som har syndat mot dem. (Mark. 11:25) Jesus betonade detta när han tillade: ”Ty om ni förlåter människor deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras överträdelser, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” (Matt. 6:14, 15) Ja, Gud förlåter endast dem som villigt förlåter andra. Och ett sätt att göra gott är att handla i enlighet med Paulus råd: ”Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kol. 3:13)

”Sluta upp med att döma”

12. Vilket råd gav Jesus angående att döma andra?

¹² Jesus nämnde ett annat sätt att göra gott när han i bergspredikan sade till sina åhörare att de skulle sluta upp med att döma andra, och han använde ett kraftfullt bildspråk för att ge eftertryck åt detta. (Läs Matteus 7:1–5.) Vi skall undersöka vad Jesus menade när han sade: ”Sluta upp med att döma.”

13. Hur kunde Jesu åhörare ”fortsätta med att frikänna”?

¹³ Enligt Matteus evangelium lyder Jesu ord så här: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda.” (Matt. 7:1) Enligt Lukas sade Jesus: ”Sluta upp med att döma, så skall ni alls inte bli dömda; och sluta upp med att domfälla, så skall ni alls inte bli domfällda. Fortsätt med att frikänna, så skall ni bli frikända.” (Luk. 6:37) Fariséerna under det första århundradet dömde andra hårt på grund av sina obibliska traditioner. Om några av Jesu åhörare hade för vana att döma andra, skulle de ”sluta upp med” det. De skulle i stället ”fortsätta med att frikänna”, dvs. förlåta andra deras tillkortakommanden. Som nämnts tidigare gav aposteln Paulus ett liknande råd om att förlåta.

14. Vad skulle Jesu lärjungar förmå andra att göra genom att vara förlåtande?

¹⁴ Genom att vara förlåtande skulle Jesu lärjungar förmå andra att vara förlåtande. Jesus sade: ”Med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda; och med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er.” (Matt. 7:2) Vi får skörda det vi sår när det gäller hur vi behandlar andra. (Gal. 6:7)

15. Hur visade Jesus att det är fel att vara överdrivet kritisk?

¹⁵ För att visa hur fel det är att vara överdrivet kritisk frågade Jesus: ”Varför ser du då flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta bort flisan ur ditt öga’, när, se, det är en bjälke i ditt eget öga?” (Matt. 7:3, 4) Den som har lätt för att kritisera andra lägger märke till en mindre defekt i sin broders ”öga”. Den som kommer med kritiken antyder att hans broder har dåligt omdöme och inte ser saker och ting klart. Trots att felet är litet – som en flisa – erbjuder sig den som kommer med kritiken att ”ta bort flisan”. Hycklande erbjuder han sig att hjälpa brodern att se klarare på saken.

16. Varför kan det sägas att fariséerna hade ”en bjälke” i ögat?

¹⁶ Det var särskilt de judiska religiösa ledarna som var kritiska mot andra. Vi kan ta ett exempel: När en viss blind man som hade botats av Jesus förklarade att Jesus måste vara från Gud, svarade fariséerna ilsket: ”Du är helt och hållet född i synder, och ändå undervisar du oss?” (Joh. 9:30–34) När det gällde förmågan att se klart och göra rätta bedömningar i andliga frågor hade fariséerna ”en bjälke” i ögat och var fullständigt blinda. Jesus utropade därför: ”Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, och så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.” (Matt. 7:5; Luk. 6:42) Om vi är beslutna att göra gott och behandla andra väl, kommer vi inte att vara hårda kritiker som ständigt letar efter symboliska flisor i vår broders öga. Vi kommer i stället att erkänna att vi är ofullkomliga och att vi därför inte skall döma och kritisera våra medtroende.

Hur vi bör behandla andra

17. Hur bör vi behandla andra, enligt Matteus 7:12?

¹⁷ I bergspredikan framhöll Jesus att Gud visar en faderlig inställning till sina tjänare genom att besvara deras böner. (Läs Matteus 7:7–12.) Det är värt att lägga märke till att Jesus fastställde följande regel för hur vi skall behandla våra medmänniskor: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matt. 7:12) Endast om vi behandlar våra medmänniskor på det här sättet kan vi visa att vi är Jesu Kristi sanna efterföljare.

18. Hur visar ”lagen” att vi bör behandla andra så som vi vill att de skall behandla oss?

¹⁸ När Jesus hade sagt att vi bör behandla andra så som vi vill att de skall behandla oss, tillade han: ”Detta är nämligen vad lagen och profeterna innebär.” När vi behandlar andra så som Jesus angav, handlar vi enligt andan bakom ”lagen” – de skrifter som utgör de fem Moseböckerna i Bibeln. Förutom att de här böckerna uppenbarar Jehovas avsikt att frambringa en avkomma som skulle göra slut på all ondska, innehåller de den lag som Gud gav nationen Israel genom Mose år 1513 f.v.t. (1 Mos. 3:15) Lagen visade bland annat klart och tydligt att israeliterna skulle utöva rättvisa, att de inte skulle visa partiskhet och att de skulle göra gott mot de nödställda och mot de bofasta främlingarna som bodde i deras land. (3 Mos. 19:9, 10, 15, 34)

19. Hur visar ”profeterna” att vi skall göra gott?

¹⁹ När Jesus hänvisade till ”profeterna” syftade han på de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna. De innehåller profetior om Messias som uppfylldes på Kristus själv. Dessa skrifter visar också att Gud välsignar sina tjänare när de gör det som är rätt i hans ögon och behandlar andra väl. Jesajas profetia gav till exempel israeliterna rådet: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Håll fast vid det som är rätt och gör det som är rättfärdigt. ... Lycklig är den dödliga människa som gör detta och den människoson som håller fast vid det ... och bevarar sin hand från att göra något som helst ont.’” (Jes. 56:1, 2) Ja, Gud förväntar att hans folk skall göra det som är gott.

Gör alltid gott mot andra

20, 21. Hur reagerade åhörarna på Jesu bergspredikan, och varför bör du meditera över den?

²⁰ Vi har bara gått igenom några få av de viktiga tankar som Jesus tog upp i sin mästerliga bergspredikan. Ändå är det lätt att förstå reaktionen hos dem som hörde vad han sade vid det här tillfället. Den inspirerade skildringen säger: ”När Jesus nu var färdig med dessa ord, häpnade folkskarorna över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen som en som hade myndighet och inte som deras skriftlärda.” (Matt. 7:28, 29)

²¹ Jesus Kristus visade sig utan tvivel vara den ”Underbare rådgivare” som det hade profeterats om. (Jes. 9:6) Bergspredikan är ett enastående exempel på att Jesus visste hur hans himmelske Fader ser på saker och ting. Utöver det vi nu har berört hade Jesus också mycket att säga om verklig lycka, hur man undviker omoral, hur man utövar rättfärdighet, vad vi måste göra för att få en trygg och glädjefylld framtid och mycket annat. Varför inte noggrant och under bön läsa Matteus, kapitlen 5–7, en gång till? Meditera över de underbara råd som Jesus ger där. Tillämpa de lärdomar som Kristus tog upp i bergspredikan. Då kommer du att ännu bättre kunna behaga Jehova, behandla andra väl och göra gott.