KATHERINE växte upp i USA och blev döpt som ett Jehovas vittne när hon var 16 år. Hon gjorde sitt bästa i tjänsten, men det var inte många som ville lyssna till budskapet om riket där hon bodde. Hon säger: ”Jag läste erfarenheter om människor som hade bett till Gud att han skulle skicka någon som kunde hjälpa dem att lära känna honom. Jag önskade att jag skulle få vara med om det, men det hände aldrig.”

Efter att ha predikat på samma distrikt i flera år började Katherine fundera på att flytta till ett område där människorna var mer mottagliga. Men hon var osäker på om hon skulle klara av det. Den längsta tid hon hade varit borta från sin familj var två veckor, och då längtade hon hem varje dag. Men hon ville uppleva den glädje det ger att hjälpa andra att lära känna Jehova. Och den längtan var starkare. Hon började med att fundera på vart hon kunde tänka sig att flytta och skrev sedan till avdelningskontoret på Guam och fick den information hon behövde. I juli 2007, när hon var 26 år, flyttade hon till Saipan, en ö i Stilla havet nästan 1 000 mil hemifrån. Hur gick det för henne?

TVÅ BÖNER FÅR ETT SVAR

Kort efter att Katherine hade kommit till sin nya församling träffade hon Doris, en kvinna i 45-årsåldern, som tackade ja till ett bibelstudium. När de hade studerat de tre första kapitlen i Vad lär Bibeln? började Katherine känna sig lite rädd. ”Doris var så bra, och jag ville inte förstöra något”, säger hon. ”Jag hade aldrig studerat med någon på det här sättet förut och kände att Doris behövde någon som var mer erfaren, kanske i hennes egen ålder.” Katherine bad Jehova om hjälp att välja rätt person att lämna över studiet till. Sedan bestämde hon sig för att berätta för Doris att någon annan skulle studera med henne.

Katherine berättar: ”Innan jag hann ta upp det här sa Doris att hon ville prata med mig om ett problem som hon hade. När jag hade lyssnat på henne berättade jag hur Jehova hjälpt mig att klara av en liknande situation. Hon tackade mig.” Sedan sa Doris till Katherine: ”Jehova använder dig för att ge mig hjälp. Första gången du besökte mig hade jag suttit och läst Bibeln flera timmar i sträck. Jag grät och bad till Gud att han skulle sända någon för att hjälpa mig förstå Bibeln. Då knackade du på min dörr. Jehova besvarade min bön!” Katherine får tårar i ögonen när hon berättar om det här. Hon säger: ”Det Doris sa var ett svar på mina böner. Jehova visade att jag skulle klara av att fortsätta leda studiet.”

Doris blev döpt 2010 och leder nu själv flera studier. Katherine säger: ”Jag är så tacksam över att jag äntligen fått hjälpa en uppriktig person att börja tjäna Jehova.” Nu är Katherine specialpionjär på Stillahavsön Kosrae.

Erica, som flyttade till Guam 2006 när hon var 19, beskriver vad många av de här hårt arbetande förkunnarna känner. Hon säger: ”Det är jättekul att vara pionjär på ett distrikt där människor törstar efter sanningen. Jag är så glad för att Jehova låter mig tjäna här. Livet kan inte bli mycket bättre än så här just nu!” Erica är nu specialpionjär på Ebeye som tillhör Marshallöarna.

Hemlängtan. Erica säger: ”I min familj står vi varandra väldigt nära, och jag var orolig att min tjänst skulle bli lidande på grund av hemlängtan.” Hur förberedde hon sig? ”Innan flytten läste jag artiklar i Vakttornet om hemlängtan. Det gjorde att det blev lite lättare att hantera. I en av artiklarna uppmuntrade en mamma sin dotter genom att säga: ’Jehova kan ta hand om dig bättre än jag.’ Det stärkte mig.”

Erica säger: ”I början kände jag mig utanför, men det gjorde att jag tänkte igenom varför jag hade flyttat. Jag flyttade inte för att jag själv skulle vinna på det utan för att kunna göra mer för Jehova.” Hon tillägger: ”Med tiden har jag fått helt underbara vänner.”