Förnyat världsherravälde. Gud gör emellertid klart att han inte har överlåtit världsherraväldet åt hedniska välden för evigt. Synen visar att Gud skulle hålla sig tillbaka (symboliserat av banden av järn och av koppar runt trädets stubbe) tills ”sju tider” var till ända. (Dan 4:16, 23, 25) Därefter skulle ”den Högste”, som är ”härskare i mänsklighetens kungarike”, ge världsherraväldet åt ”vem han vill”. (Dan 4:17) Daniels bok visar att det var till ”människosonen” som han gav ”herravälde och ära och kungamakt, för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna honom”. (Dan 7:13, 14) I den profetia där Jesus talar om ”nationernas fastställda tider” framgår det tydligt att det är Kristus Jesus som skall utöva sådant världsherravälde som Guds utvalde kung, Davids kunglige arvinge. (Mt 24:30, 31; Lu 21:27–31, 36) Den symboliska ”stubben”, som representerade det förhållandet att Gud fortfarande hade den suveräna rätten att utöva världsherraväldet över ”mänsklighetens kungarike”, skulle således skjuta skott igen i form av Guds Sons kungarike. (Ps 89:27, 35–37)

En stubbe som skjuter skott och symboler som en ”kvist”, ett ”skott” eller en ”telning” får flera gånger representera att en bestämd gren eller släktlinje på nytt får härskarmakten, särskilt i profetiorna om Messias. (Jes 10:33–11:10; 53:2–7; Jer 23:5; Hes 17:22–24; Sak 6:12, 13; jfr Job 14:7–9.) Jesus omtalade sig själv som både ”Davids rot” och hans ”ättling”. (Upp 5:5; 22:16)