1. Vilka profetior gav försäkran om att Jerusalem skulle bli återuppbyggt?

DE FÖRUTSAGDA 70 åren då Jerusalem skulle ligga öde under Babylon närmade sig sitt slut. Visserligen var Babylon känt för att aldrig frige sina fångar, men Jehovas ord skulle visa sig vara starkare än Babylons makt. Befrielse för Jehovas folk var inom synhåll. Jehovas tempel som hade jämnats med marken skulle återuppbyggas, och på Jehovas altare skulle det på nytt frambäras offer till försoning. Jerusalem skulle på nytt genljuda av jubelrop och lovprisning från Jehovas sanna tillbedjare. Jeremia hade förutsagt hur länge ödeliggandet skulle vara, och Jesaja hade förutsagt hur fångarnas befrielse skulle gå till. Jesaja hade till och med kallat Cyrus (Kyros) av Persien för Jehovas ”herde”, som skulle störta det stolta Babylon från dess ställning som det tredje världsväldet i Bibelns historia. — Jes. 44:28; 45:1, 2; Jer. 25:12.

2. När och under vilka omständigheter föll Babylon?

² Denna olycka drabbade Babylon på natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. (gregorianska kalendern), då den babyloniske kungen Belsassar och hans stormän utbringade skålar för sina demongudar. Till råga på allt använde de i sina hedniska utsvävningar de heliga kärlen från Jehovas tempel till dryckesbägare! Det var verkligen passande att Cyrus befann sig utanför Babylons murar den natten för att uppfylla profetian!

3. Vilket tillkännagivande från Cyrus gjorde det möjligt att återupprätta Jehovas tillbedjan exakt 70 år efter det att Jerusalems ödeliggande började?

³ Detta årtal, 539 f.v.t., är ett nyckelår, det vill säga ett årtal som kan förbindas med både den profana och den bibliska historien. Under sitt första år som Babylons härskare lät Cyrus ”ett upprop gå ut över hela sitt rike”, ett upprop som bemyndigade judarna att dra upp till Jerusalem för att återuppbygga Jehovas hus. Detta påbud blev tydligtvis utfärdat i slutet av år 538 f.v.t. eller i början av år 537 f.v.t.a En trogen kvarleva återvände till Jerusalem i rätt tid för att uppföra altaret och frambära de första offren i ”sjunde månaden” (tishri, vilket motsvarar september/oktober) år 537 f.v.t. — på månaden 70 år efter det att Nebukadnessar hade ödelagt Juda och Jerusalem. — Esr. 1:1—3; 3:1—6.

8. Beskriv den följd av händelser som leder till slutet på de 70 åren av ödeliggande.

⁸ En kvarleva återvänder (1:1—3:6). Jehova uppväcker Cyrus’, Persiens kungs, ande, så att han utfärdar ett påbud om att judarna skall återvända och bygga Jehovas hus i Jerusalem. Han uppmanar de judar som stannar kvar i Babylon att bidra med frivilliga gåvor till projektet och sörjer för att de hemvändande judarna får ta med sig tillbaka de redskap som hörde till det ursprungliga templet. En ledare ur Judas kungliga stam och avkomling av kung David, Serubbabel (Sesbassar), får i uppdrag att som ståthållare leda de befriade, och Jesua (Josua) är överstepräst. (Esr. 1:8; 5:2; Sak. 3:1) En kvarleva som omfattade 42.360 trogna Jehovas tjänare — män, kvinnor och barn — företar den långa resan. I sjunde månaden enligt den judiska kalendern är de bosatta i sina städer, och sedan samlas de i Jerusalem för att frambära offer på den plats där tempelaltaret var beläget och för att fira lövhyddohögtiden på hösten år 537 f.v.t. De 70 åren av ödeliggande slutar alltså exakt i rätt tid!b