Första gången Bibeln nämner ”Safan, son till Asalja, son till Mesullam”, är i samband med att Josia återställer den sanna tillbedjan omkring år 642 f.v.t. (2 Kungaboken 22:3)

Safan understöder den sanna tillbedjan

År 642 f.v.t., när kung Josia är ungefär 25 år, har Safan uppgiften som kungens sekreterare och avskrivare. (Jeremia 36:10) Vad innebar den uppgiften? Uppslagsverket som citerades tidigare säger att en kunglig skrivare och sekreterare var en förtrolig rådgivare till kungen, hade ansvar för finansiella frågor och var skicklig i fråga om diplomati samt kunnig i utrikesärenden, internationell lag och handelsavtal. Som kungens sekreterare var alltså Safan en av de mest inflytelserika personerna i riket.

Tio år tidigare hade den unge Josia börjat ”söka sin förfader Davids Gud”. Safan var uppenbarligen mycket äldre än Josia, och han hade därför förutsättningar att vara en bra andlig rådgivare till honom och ge honom stöd under hans första kampanj för att återställa den rena tillbedjan.a (2 Krönikeboken 34:1–8)

När man höll på att reparera templet, fann man ”själva lagboken”, och Safan ”började läsa den för kungen”. Josia blev chockad när han hörde innehållet och skickade i väg en delegation bestående av några betrodda män till profetissan Hulda för att fråga Jehova om boken. Genom att låta Safan och hans son Ahikam ingå i den här delegationen visade kungen att han hade förtroende för dem. (2 Kungaboken 22:8–14; 2 Krönikeboken 34:14–22)

Det här är den enda gången Bibeln nämner något som Safan själv gjorde. I andra bibelverser omnämns han bara som far eller farfar.