13. Varför skulle getlika personer kunna tilltala Jesus som ”Herre”?

¹³ När vi väl inser vid vilken tidpunkt domen i den här liknelsen avkunnas, förstår vi bättre vilka getterna är. Uppfyllelsen sker när ”Människosonens tecken visar sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma ... med kraft och stor härlighet”. (Matteus 24:29, 30) Människor som överlever det stora Babylons vedermöda och som har handlat trotsigt mot kungens bröder kan nu, i hopp om att rädda sitt liv, tilltala domaren som ”Herre”. — Matteus 7:22, 23; jämför Uppenbarelseboken 6:15—17.

14. På grund av vad skall Jesus döma fåren och getterna?

¹⁴ Jesu dom kommer inte att grunda sig på desperata påståenden från tidigare kyrkobesökare, ateister eller andra. (2 Thessalonikerna 1:8) Domaren kommer i stället att granska människors hjärtetillstånd och tidigare handlingar mot även ”en av de minsta” av hans ”bröder”. Antalet smorda kristna som finns kvar på jorden minskar onekligen. Men så länge som de smorda, vilka utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”, fortsätter att tillhandahålla andlig mat och vägledning, har människor tillfälle att komma att höra till fårens klass genom att i likhet med den ”stora skaran” ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” göra gott mot slavklassen. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.

15. a) Hur har många visat sig vara lika getter? b) Varför bör vi undvika att påstå att någon är ett får eller en get?

¹⁵ Hur har Kristi bröder och de miljontals andra får som är förenade med dem som en hjord blivit behandlade? Många människor kanske inte själva har angripit Kristi representanter, men de har inte heller behandlat hans folk kärleksfullt. Eftersom getlika personer föredrar den onda världen, förkastar de budskapet om Guds kungarike, oavsett hur de får höra det — direkt eller indirekt. (1 Johannes 2:15—17) I sista hand är det naturligtvis Jesus som är förordnad att avkunna dom. Det är inte vår sak att avgöra vilka som är får och vilka som är getter. — Markus 2:8; Lukas 5:22; Johannes 2:24, 25; Romarna 14:10—12; 1 Korinthierna 4:5.

Hur blir framtiden för varje grupp?

16, 17. Vilken framtid skall fåren få?

¹⁶ Jesus uttalade sin dom över fåren: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” Vilken hjärtlig inbjudan — ”Kom”! Till vad? Till evigt liv, enligt hur han sammanfattningsvis uttryckte det: ”De rättfärdiga” skall ärva ”evigt liv”. — Matteus 25:34, 46.

¹⁷ Medan Jesus i liknelsen om talenterna visade vad som krävs av dem som skall härska tillsammans med honom i himlen, visar han i den här liknelsen vad som förväntas av undersåtarna i Guds kungarike. (Matteus 25:14—23) Kort sagt: fåren skall, på grund av sitt helhjärtade stöd åt Jesu bröder, ärva en plats i den jordiska domänen av hans kungarike. De kommer att få leva på en paradisisk jord — en möjlighet som Gud berett åt dem ”från världens grundläggning”, dvs. från grundläggningen av världen av återlösbara människor. — Lukas 11:50, 51.

18, 19. a) Vilken dom kommer Jesus att avkunna över getterna? b) Hur kan vi vara övertygade om att getterna inte skall pinas för evigt?

¹⁸ Vilken annorlunda dom verkställs inte över getterna! ”Sedan skall han säga till dem som står på hans vänstra sida, i deras tur: ’Bege er bort från mig, ni som har blivit förbannade, till den eviga elden som är beredd åt Djävulen och hans änglar. För jag blev hungrig, men ni gav mig inget att äta, och jag blev törstig, men ni gav mig inget att dricka. Jag var en främmande människa, men ni tog inte gästfritt emot mig; naken, men ni klädde mig inte; sjuk och i fängelse, men ni såg inte till mig.’ Då skall också de svara, med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som en främmande människa eller naken eller sjuk eller i fängelse och betjänade dig inte?’ Då skall han svara dem med orden: ’Jag säger er i sanning: I den mån, som ni inte har gjort det mot en av dessa minsta, har ni inte gjort det mot mig.’” — Matteus 25:41—45.

¹⁹ De som studerar Bibeln vet att detta inte kan betyda att getlika personer har någon odödlig själ som skall pinas i en evig eld. Nej, för människor är själar; de har inte någon odödlig själ. (1 Moseboken 2:7; Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4) Med den ”eviga eld” som domaren dömer getterna till avser han en tillintetgörelse utan hopp för framtiden, och detta är något som också kommer att bli det bestående slutet för Djävulen och hans demoner. (Uppenbarelseboken 20:10, 14) Jehovas domare ställer följaktligen upp motsatser. Till fåren säger han: ”Kom”, men till getterna säger han: ”Bege er bort från mig.” Fåren skall ärva ”evigt liv”. Getterna skall få ”evigt avskärande”. — Matteus 25:46.b

²¹ Vad innebär då denna nya förståelse av liknelsen om fåren och getterna för oss? Jo, människor tar ställning redan nu. Somliga är på den breda ”väg som leder till tillintetgörelse”, medan andra försöker hålla sig kvar på den smala ”väg som leder till liv”. (Matteus 7:13, 14) Men den tidpunkt då Jesus skall avkunna den slutgiltiga dom som beskrivs i liknelsen om fåren och getterna hör fortfarande framtiden till. När Människosonen kommer i rollen som domare, kommer han att slå fast att många sanna kristna — faktiskt ”en stor skara” av överlämnade får — kommer att uppfylla kraven för att komma igenom den avslutande delen av ”den stora vedermödan” och in i den nya världen. Den framtidsutsikten bör nu vara en källa till glädje. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men massor av människor ur ”alla nationerna” kommer att ha visat sig vara som halsstarriga getter. De ”skall gå bort till evigt avskärande”. Vilken lättnad för jorden!

22, 23. Varför är vårt predikoarbete viktigt nu, då ju uppfyllelsen av liknelsen fortfarande hör framtiden till?

²² Det dömande som beskrivs i liknelsen skall ske i en nära framtid, men redan nu sker något viktigt. Vi kristna är upptagna i ett livräddande arbete med att förkunna ett budskap som vållar söndring bland människor, dvs. delar upp dem. (Matteus 10:32—39) Paulus skrev: ”Ty ’var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad’. Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar?” (Romarna 10:13, 14) Genom vår offentliga tjänst nås människor i mer än 230 länder med Guds namn och hans budskap om räddning. Kristi smorda bröder går fortfarande i spetsen för detta verk. Omkring fem miljoner av de andra fåren har nu anslutit sig till dem. Och över hela världen hörsammar människor det budskap som förkunnas av Jesu bröder.

²³ Många får tillfälle att höra vårt budskap, när vi predikar från hus till hus eller under informella förhållanden. Andra kan få höra om Jehovas vittnen och vad de representerar på ett sätt som vi inte känner till. I vilken utsträckning kommer Jesus, när tiden för domen är inne, att ta hänsyn till samhällsansvar och familjeförtjänst? Det vet vi inte, och det är meningslöst att spekulera. (Jämför 1 Korinthierna 7:14.) Många slår nu dövörat till för Guds folks predikande, hånar dess medlemmar eller tar del i ren förföljelse av dem. Detta är följaktligen en avgörande tid; sådana personer kan utvecklas till sådana som Jesus skall döma som getter. — Matteus 10:22; Johannes 15:20; 16:2, 3; Romarna 2:5, 6.

24. a) Varför är det viktigt för människor att reagera positivt för vårt predikande? b) Hur har det här studiet påverkat din inställning till din tjänst?

²⁴ Men lyckligtvis reagerar många positivt, studerar Guds ord och blir Jehovas vittnen. Några som för närvarande verkar vara getlika kan ändra sig och bli lika får. Den springande punkten är att de som reagerar positivt och som aktivt stöder kvarlevan av Kristi bröder därigenom nu skaffar ett bevismaterial som kommer att ligga till grund för att de placeras på Jesu högra sida, när han i en snar framtid sätter sig på sin tron för att avkunna dom. Dessa blir välsignade och kommer att fortsätta att bli det. Denna liknelse bör följaktligen sporra oss till ännu mer nit i den kristna tjänsten. Vi vill, innan det är för sent, göra allt vi kan för att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike och därigenom ge andra möjlighet att hörsamma dem. Sedan är det Jesu sak att avkunna en gynnsam eller en ogynnsam dom. — Matteus 25:46.