Efter Arpaksads födelse fick Sem fler söner (och även döttrar), däribland Elam, Assur, Lud och Aram. (1Mo 10:22; 11:11) Efter Aram har parallellskildringen i 1 Krönikeboken 1:17 också med namnen ”Us och Hul och Geter och Mas”, men i 1 Moseboken 10:23 omnämns de som Arams söner. Bibeln, och även andra historiska vittnesbörd, visar således att Sem blev stamfar till de semitiska folkslagen: elamiterna, assyrierna, de tidiga kaldéerna, hebréerna, araméerna (syrierna), olika arabiska stammar och kanske lydierna i Mindre Asien. Det betyder att den befolkning som härstammade från Sem huvudsakligen var koncentrerad till det sydvästra hörnet av den asiatiska kontinenten och att den bredde ut sig över större delen av den bördiga halvmånen och bebodde en betydande del av Arabiska halvön. (Se artiklarna under namnen på Sems söner.)

Det var från Sem (genom hans son Arpaksad) som Abraham härstammade, han som fick löfte om en avkomma genom vilken alla jordens släkter skulle bli välsignade. (1Kr 1:24–27; 1Mo 12:1–3; 22:15–18) Noas förutsägelse om att Kanaan skulle bli ”slav” åt Sem uppfylldes när israeliterna, som var avkomlingar av Sem, intog Kanaans land och underkuvade kanaanéerna. (1Mo 9:26)