Dessa forntida människor trodde på och dyrkade flera naturgudar.

5. a) Vad är shintoisternas syn på de döda? b) Jämför shintoisternas syn på de döda med bibelns.

⁵ Förutom denna dyrkan ledde fruktan för de avlidnas själar till riter som skulle blidka dem. Detta utvecklades senare till dyrkan av förfädernas andar. Enligt shinto behåller en ”bortgången” själ sin personlighet och fläckas av dödens orenhet omedelbart efter döden. När de anhöriga utför minnesriter, renas själen tills all illvilja är borta och den får en fridsam och välvillig personlighet. Med tiden upphöjs förfaderns ande till att bli en släktgud eller en skyddsgud. På så sätt finner vi att tron på den odödliga själen är grundläggande för ytterligare en religion och bestämmer de troendes tänkesätt och handlingar. — Psalm 146:4; Predikaren 9:5, 6, 10.

6, 7. a) Hur betraktade shintoisterna sina gudar? b) Vad är en shintai, och varför är den betydelsefull inom shinto? (Jämför 2 Moseboken 20:4, 5; 3 Moseboken 26:1; 1 Korintierna 8:5, 6.)

⁶ Naturgudar och släktgudar ansågs vara andar som ”flöt” i och uppfyllde luften. Under olika fester åkallade människor gudarna för att de skulle slå sig ner på de särskilda platser som var helgade för tillfället i fråga. Gudarna sades ta tillfällig boning i olika shintai, föremål för tillbedjan, till exempel träd, stenar, speglar och svärd. Shamaner eller andemedier ledde ritualer för att nedkalla gudarna.

⁷ Gudarnas ”landningsplatser”, som tillfälligt renades för festerna, fick efter hand en mer permanent form. Människor byggde tempel för välvilliga gudar, dem som föreföll välsigna dem. I början gjorde man inga avbilder av gudarna, utan tillbad den shintai i vilka gudarnas andar sades bo. Till och med ett helt berg, som berget Fuji, kunde tjäna som shintai. Med tiden kom det att finnas så många gudar att japanerna myntade uttrycket yaoyorozu-no-kami, vilket ordagrant betyder ”åtta miljoner gudar” (”kami” betyder ”gudar” eller ”gudomligheter”). Nu används uttrycket för att beteckna ”oräkneliga gudar”, eftersom antalet gudar inom shintoismen hela tiden ökar.

8. a) Hur kom Amaterasu Omikami till, och hur blev hon tvingad att lysa upp världen, enligt shintoistisk mytologi? b) Hur kom Amaterasu Omikami att bli nationalguden, och hur var kejsarna förbundna med henne?

⁸ I och med att shintoritualerna koncentrerades omkring tempel hade varje släkt sin egen skyddsgud i ett tempel. Men när den kejserliga familjen enade nationen på 600-talet v.t., upphöjde de sin solgudinna Amaterasu Omikami till nationalgud och centralgestalt bland shintogudarna. (Se rutan på sidan 191. Med tiden framväxte myten att kejsaren var en direkt avkomling av solgudinnan. För att bestyrka denna trosuppfattning sammanställdes två viktiga shintoskrifter, Kojiki och Nihon shoki, på 700-talet v.t. I dessa böcker användes myter som upphöjde den kejserliga familjen till gudaättlingar, och de hjälpte till att etablera kejsarnas överhöghet.

[Ruta på sidan 191]

Solgudinnan i shintoistisk mytologi

I Shintoistisk mytologi sägs det att för länge sedan tvättade guden Izanagi ”sitt vänstra öga, och födde på så sätt den stora gudinnan Amaterasu, solgudinnan”. Senare skrämde Susanoo, havsslätternas gud, Amaterasu så att hon ”gömde sig i en klippgrotta i himlen och stängde för ingången med ett stenblock. Världen lades i mörker.” Gudarna smidde därför ihop en plan för att få ut Amaterasu ur grottan. De samlade ihop galande tuppar som förkunnar gryningen och gjorde en stor spegel. I sakakiträden hängde de upp juveler och tygremsor. Sedan började gudinnan Ama no Uzume dansa och trumma på ett kar med sina fötter. I sin vilda dans slet hon av sig kläderna, och gudarna brast i skratt. Allt det här väckte Amaterasus nyfikenhet, så hon tittade ut och fick se sig själv i spegeln. Spegelbilden lockade henne ut ur grottan, och då tog Styrkans gud tag i hennes hand och förde ut henne i det fria. ”Än en gång lystes världen upp av solgudinnans strålar.” — New Larousse Encyclopedia of Mythology. — Jämför 1 Moseboken 1:3—5, 14—19; Psalm 74: 16, 17; 104:19—23.