• Ryssland
    Jehovas vittnens årsbok 2008

    • FÖRÄLDRAR FÖREGÅR MED GOTT EXEMPEL

      Vladislav Apanjuk tjänar vid Betel i Ryssland. Han kommer ihåg hur hans föräldrar ända från det att han var liten ingöt kärlek till Gud i honom och hans syskon: ”Våra föräldrar blev förvisade från Ukraina till Sibirien 1951. De lärde oss att själva fatta beslut när vi försöker behaga Jehova. Vad jag särskilt uppskattar är att våra föräldrar alltid kunde tala om sina egna misstag inför oss barn utan att bli förlägna. När de gjorde misstag försökte de inte dölja det. Det var uppenbart hur mycket de älskade Jehova. Mina föräldrar var ofta glada, i synnerhet när de samtalade med oss om andliga ämnen. Vi såg att de verkligen tyckte om att meditera och att tala om Jehova. Det fick också oss att meditera över sanningarna om Jehova. Vi föreställde oss hur livet skulle vara i den nya världen, när allt skulle vara underbart och det inte längre skulle finnas några sjukdomar eller krig.

      När jag gick i tredje klass inbjöds hela min klass att ansluta sig till en sovjetisk ungdomsorganisation som kallades för pionjärerna. De flesta barn i Sovjetunionen betraktade det som en stor ära att få ansluta sig till pionjärerna. Mina klasskamrater hade ivrigt sett fram emot den här dagen. Vi förväntades alla skriva en formell ed att vi var redo att ansluta oss till de sovjetiska pionjärerna, de som i framtiden skulle bygga kommunismen. Jag vägrade. Läraren straffade mig för det genom att stänga in mig i klassrummet. ’Du får inte komma ut förrän du har skrivit eden’, sade hon. Några timmar senare knackade några av mina klasskamrater på fönsterrutan och uppmanade mig att komma ut och leka. Jag stannade kvar i klassrummet, fast besluten att inte skriva någonting. Framåt kvällen kom en annan lärare. När hon fick se mig där i klassrummet fick jag äntligen gå hem. Detta var min första seger. Jag var stolt över att ha kunnat göra något som fick Jehovas hjärta att glädja sig. (Ords. 27:11) När jag kom hem berättade jag allt som hade hänt för mina föräldrar. De blev glada, och pappa sade: ’Bra gjort, min son!’”