EN RÄTTEGÅNG SOM FICK STOR PUBLICITET

I en rapport som en myndighetsperson från Irkutsk sände till Moskva hette det: ”[Jehovas vittnen i Irkutsk oblast] hade utvecklat en underjordisk verksamhet i stor skala. Under andra hälften av 1959 upptäckte KGB fem underjordiska tryckerier.” Dessa tryckerier låg i de sibiriska städerna Zima och Tulun samt i byarna Kitoj, Oktjabrskij och Zalari. Efter dessa upptäckter greps de som medverkat till tryckningen.

Fyra bröder som blev gripna i början avgav skriftliga rapporter om tryckeriverksamheten. Det var utredarna som fick bröderna att göra detta. Sedan förvanskade KGB dessa vittnesmål och publicerade dem i lokala tidningar. Dessa fyra bröder frigavs, och åtta andra greps i stället. Deras rättegång skulle hållas i Tulun i april 1960. KGB förberedde en uppseendeväckande rättegång som skulle få stor publicitet. De planerade att använda de fyra bröder som hade blivit frigivna som vittnen för åklagarsidan. Många i församlingarna fick intrycket att dessa bröder hade börjat samarbeta med KGB.

KGB avsåg också att använda den här skenrättegången för att bryta ner tron hos de eventuella vittnen som var närvarande och att vända lokalbefolkningen emot dem. Med detta i tankarna organiserade KGB före rättegången guidade turer i en av de källare där bröderna hade tryckt litteratur i flera år. Det dröjde inte länge förrän staden surrade av rykten om en underjordisk ”sekt” och dess verksamhet. När dagen för rättegången var inne var lokalen fylld med över 300 personer, däribland tidnings- och tv-reportrar. Några hade till och med kommit ända från Moskva. Många Jehovas vittnen var också närvarande.

FULLSTÄNDIG FÖRVIRRING I RÄTTSSALEN

Men helt oväntat sprack KGB:s plan. De bröder som hade avgett ett vittnesmål hade insett sitt misstag. Dagen före rättegången beslöt de sig alla för att göra allt de kunde för att ge ära åt Jehova. Under rättegången förklarade de att de hade blivit förda bakom ljuset och att deras vittnesmål hade förvanskats. Sedan sade de: ”Vi är beredda att sitta på fångarnas bänk tillsammans med våra bröder.” Det rådde fullständig förvirring i rättssalen.

Under korsförhöret lyckades de bröder som stod inför rätta svara utan att blanda in andra. När domaren till exempel frågade Grigorij Timtjuk vem som hade byggt tryckeriet i hans hus svarade han: ”Det gjorde jag.” När han fick frågan vem som hade tryckt litteraturen svarade han: ”Jag tryckte den.” När han tillfrågades om vem som hade spritt litteraturen svarade han: ”Jag spred den.” Och när han tillfrågades om vem som hade köpt och levererat papperet svarade han än en gång: ”Jag gjorde det också.” Sedan frågade åklagaren: ”Vem är du egentligen? Är du din egen chef, leverantör och arbetare?”

”DET HÄR BREVET VÄRMDE VÅRA HJÄRTAN”

När det visade sig att åklagaren inte hade några vittnen, anklagade han bröderna för att konspirera med utlänningar. Som bevis hade han ett brev från Nathan H. Knorr från Betel i Brooklyn. Michail Savitskij, en av de bröder som var med vid rättegången, säger: ”Åklagaren började högläsa ett brev som broder Knorr hade skickat till bröderna i Sovjetunionen och som KGB hade lyckats få tag på. Detta var en underbar gåva från Jehova till alla oss vittnen som var närvarande i lokalen. Det här brevet värmde våra hjärtan! Vi fick höra visa råd från Bibeln och uppmuntran att kärleksfullt betjäna våra medtroende och att vara trogna under prövningar. Jehovas vittnen uppmanades också att förtrösta på Gud i allt, att be honom om vishet och vägledning och även att samarbeta med förordnade bröder. Åklagaren läste brevet från början till slut. Vi lyssnade mycket uppmärksamt. Det kändes som om vi var med vid en sammankomst!” Trots att domstolen dömde bröderna till långa fängelsestraff förblev de närvarande ändå fast beslutna att tjäna Jehova.

I Irkutsk och Tomsk och senare i andra ryska städer fortsatte sådana grupper som avskilt sig från organisationen att växa. I mars 1958 hade de som avskilt sig organiserat sin egen ”landskommitté” i hopp om att den skulle erkännas av alla församlingarna.