Med tiden stabiliserades situationen, och vännerna kunde återvända till det som fanns kvar av deras hem. Församlingar som hade blivit upplösta på grund av kriget började blomstra igen, särskilt i den östra delen av Sierra Leone som var hårdast drabbad. Några specialpionjärer berättar: ”Det kom 16 på det första mötet, 36 på det andra, 56 på det tredje och 77 på Åminnelsen. Det kändes fantastiskt!” Nio nya församlingar kunde bildas, så totalt fanns det 24.

Predikoverket började ta ordentlig fart, och avdelningskontoret ordnade en två månader lång kampanj på distrikt som inte hade bearbetats på länge. Förkunnarna lämnade nästan 15 000 böcker och fick vara med om många trevliga erfarenheter i tjänsten. Några på distriktet undrade om inte Jehovas vittnen skulle starta församlingar någonstans i närheten. Det ledde till att två nya församlingar bildades så småningom. I en liten by träffade vännerna två systrar som hade tvingats fly under kriget och sedan tappat kontakten med församlingen. Då ordnade bröderna genast med regelbundna möten där, och det sattes i gång flera bibelstudier.

År 2009 fick avdelningskontoret höra talas om en liten grupp människor i en by djupt inne i djungeln i Guinea. De påstod att de var Jehovas vittnen, och några bröder skickades dit för att söka upp dem. Det visade sig att en äldre broder hade flyttat tillbaka till sin hemby när han gick i pension, och han studerade med flera män i byn innan han dog. En av männen tog till sig sanningen och började berätta om sin tro för andra. Den här mannen höll också möten med hjälp av litteraturen som brodern hade lämnat efter sig. Några av byborna hade tjänat Jehova i 20 år innan en förkunnare råkade stöta ihop med en av dem. Avdelningskontoret sände genast bröder för att ge gruppen andlig hjälp. I den här byn var 172 närvarande vid Åminnelsen 2012.