Tidigt en söndagsmorgon 1941 begav sig Zachaeus av för att vara med på sitt första möte. Han fick gå åtta kilometer och ta sig nerför ett brant berg. Han visste inte när mötet började, så han kom flera timmar för tidigt. Zachaeus satte sig och väntade på att vännerna skulle komma. Efter sitt tredje söndagsmöte begärde han sitt utträde ur anglikanska kyrkan.

Kampanj med offentliga möten

I december 1944 kom ett spännande meddelande i Informationer, numera Tjänsten för Guds kungarike. Varje församling skulle annonsera om fyra offentliga möten som skulle hållas i ”varje stad, by och samhälle” på distriktet. Mötena skulle bestå av ett entimmestal och hållas av en broder som var 18 år eller äldre och en god talare i teokratiska skolan. Efter de fyra mötena skulle bröderna ordna med studiegrupper för att hjälpa intresserade i området. Under tjänstemötet den 29 augusti 1945 resonerade församlingen i Freetown om den här kampanjen.

Hur reagerade förkunnarna på den här nya anvisningen? I anteckningarna från Freetown-församlingens tjänstemöte kan man läsa följande kommentarer:

Ordföranden: ”Hur ska vi göra med den här nya kampanjen?”

Broder 1: ”Vi kan inte vänta oss samma goda resultat som i Amerika. Människor är annorlunda här.”

Broder 2: ”Jag instämmer.”

Broder 3: ”Varför inte ge det en chans?”

Broder 4: ”Men det kommer att bli svårt.”

Broder 5: ”Ja, men vi måste följa anvisningarna från Jehovas organisation.”

Broder 6: ”Det kommer aldrig fungera i det här landet.”

Syster 1: ”Anvisningarna i Informationer är tydliga, så vi kan väl pröva?”

Och det gjorde de. I ett område som sträckte sig från Freetown vid kusten mot Bo i sydöst och till Kabala i norr höll bröderna möten i skolsalar, på marknader och i privata hem. Den här satsningen gav församlingen ny energi, och ”Jehovas ord fortsatte att ha framgång och utbreda sig”. (Apg. 12:24)