I Sierra Leone skrev bibelforskarna Alfred Joseph och Leonard Blackman till huvudkontoret i Brooklyn och bad om hjälp. Den 14 april 1923 fick de svar. ”Sent en lördagkväll”, berättade Alfred, ”fick jag ett oväntat telefonsamtal.” Det var en bullrande röst som frågade: ”Var det du som skrev till huvudkontoret och bad om fler som kunde predika?” ”Ja”, svarade Alfred. ”Nåväl, de skickade mig.” Rösten tillhörde William Brown. Han hade kommit samma dag från Karibien tillsammans med sin fru, Antonia, och deras två döttrar, Louise och Lucy. Bröderna behövde inte vänta länge på att få träffa nykomlingarna.

Alfred fortsatte berätta: ”Morgonen därpå när jag och Leonard hade vårt bibelstudium visade sig en ståtlig gestalt i dörröppningen. Det var broder Brown. Han var så nitisk för sanningen att han ville hålla ett offentligt föredrag redan nästa dag.” På mindre än en månad hade broder Brown lämnat all litteratur han hade med sig. Han fick ganska snart 5000 böcker till, och det dröjde inte länge förrän han behövde ännu fler. Men broder Brown var inte känd som någon bokförsäljare. Genom hela sitt långa liv i tjänsten för Jehova hänvisade han alltid till Bibeln, och därför fick han smeknamnet ”Bibel-Brown”.