I slutet av 1977 återvände jag till Nigeria för att gå en treveckorskurs. I slutet av kursen kom samordnaren för avdelningskontorets kommitté, Malcolm Vigo, fram till mig och visade ett brev från avdelningskontoret i Sierra Leone. Det stod att de behövde någon som kunde tjäna som kretstillsyningsman i Guinea. De sökte en pionjärbroder som var singel och hade bra hälsa och som dessutom kunde engelska och franska. Broder Vigo sa att det var det här jag övades för, men han betonade att det inte var något lätt uppdrag. ”Tänk igenom det innan du tackar ja”, sa han. Men jag svarade på en gång: ”Eftersom det är Jehova som skickar mig, så åker jag.”

Jag flög till Sierra Leone och träffade bröderna på avdelningskontoret. En av medlemmarna i kommittén sa: ”Vi vet inte riktigt hur det går för våra vänner i Guinea.” Även om avdelningskontoret hade ansvar för predikoverksamheten i Guinea, så kunde man inte få kontakt med förkunnarna där på grund av det spända politiska läget. Man hade flera gånger försökt skicka dit en representant från avdelningskontoret, men det hade inte gått. Så de sa att jag skulle åka till huvudstaden i Guinea, Conakry, och försöka få ett uppehållstillstånd.

Jag åkte tillbaka till avdelningskontoret i Sierra Leone och berättade att ministern hade beslutat att jag skulle få uppehållstillstånd i Guinea. Bröderna blev överlyckliga och skrek av glädje. Jehova hade verkligen välsignat min resa!

Mellan 1978 och 1989 var jag kretstillsyningsman i Guinea och Sierra Leone och vikarierande kretstillsyningsman i Liberia.