När jag var 18 var det en missionär som hette Pauline Landis som kom till vårt område. Hon frågade om jag ville studera Bibeln. Jag berättade att jag inte kunde läsa och skriva, men Pauline sa bara att det kunde hon lära mig. Då tackade jag ja.

Jag tyckte verkligen om det jag fick lära mig från Bibeln. En dag frågade jag Pauline om jag kunde följa med på ett möte som hölls hemma hos ett vittne ett kvarter bort. ”Jag tar mig dit på mina träblock”, sa jag.

Mamma och alla grannarna följde mig oroligt med blicken när Pauline kom och hämtade mig. Jag tog tag i mina träblock och satte ner dem framför mig på backen. Sedan svingade jag kroppen framåt en bit i taget. När jag kom ut på gårdsplanen skrek grannarna till Pauline: ”Du tvingar henne! Hon har försökt förut och misslyckats.”

”Jay, vill du följa med?”, frågade Pauline försiktigt.

”Javisst! Jag har bestämt mig”, svarade jag.

Grannarna tittade tyst när jag närmade mig grinden. Till slut var jag utanför bostadsområdet, och då började alla ropa glatt och applådera.