-
Jag brinner för att hjälpa andra dövaLevnadsskildringar av Jehovas vittnen
-
-
Jag berättar för andra om Bibeln
Jag ville berätta för andra döva om det jag hade fått lära mig, och det bästa sättet att verkligen nå dem var att göra det på teckenspråk. Jag började med att predika för döva i min hemstad.
Sedan flyttade jag till Tammerfors, som är en stor industristad. Jag gick från dörr till dörr och frågade om någon visste om det bodde några döva i närheten. Jag satte i gång flera bibelkurser på det sättet, och efter bara några år fanns det tio döva förkunnare i Tammerfors.
År 1965 träffade jag en trevlig syster som hette Maire. Vi gifte oss året därpå. Maire lärde sig teckenspråk snabbt, och hon tjänade Jehova energiskt och lojalt tillsammans med mig i 50 år!
Vi gifte oss 1966.
Två år efter att vi hade gift oss fick vi en son, Marko. Han är hörande, så hemma fick han lära sig både finska, som är hans modersmål, och finskt teckenspråk. Marko döpte sig när han var 13.
Vår lilla teckenspråksgrupp i Tammerfors bara växte. Så 1974 flyttade vi till Åbo, för där fanns det inga döva vittnen. Vi satte genast i gång med att gå från dörr till dörr och leta efter döva. Under tiden vi bodde i Åbo studerade jag med 12 personer som senare blev döpta.
-
-
Jag brinner för att hjälpa andra dövaLevnadsskildringar av Jehovas vittnen
-
-
Avdelningskontoret organiserar arbetet
År 1997 började man översätta till teckenspråk på avdelningskontoret i Finland. Maire och jag bodde så nära Betel att vi kunde hjälpa till med arbetet, och det händer att jag fortfarande gör det. Vi fick samarbeta med vår son, Marko. Han och hans fru, Kirsi, har fått hjälpa till med att träna teckenspråksöversättare i andra länder.
Vi fick hjälpa till att göra videor på finskt teckenspråk.
Avdelningskontoret har också anordnat språkkurser för att hörande förkunnare ska kunna lära sig teckenspråk. Det har gjort att många har gått över till teckenspråksverksamheten, och de gör stor nytta i tjänsten, på mötena och i grupperna och församlingarna.
Jag brinner fortfarande för att hjälpa andra
År 2004 fick Maire och jag vara med när den första teckenspråksförsamlingen bildades i Helsingfors. Tre år senare var det en stor och energisk församling med många pionjärer.
Så än en gång började vi fundera på att flytta till en plats där det var större behov. År 2008 flyttade vi till en plats nära Tammerfors och började tillhöra teckenspråksgruppen som vi hade lämnat 34 år tidigare. Året efter det blev den gruppen den andra teckenspråksförsamlingen i Finland.
-