VI HAR mer än 30 muskler i ansiktet, och bara ett litet leende kräver att vi använder 14 av dem. Hur skulle det vara om vi inte använde de här musklerna när vi pratade med varandra? Ganska tråkigt, eller hur? Men för döva har ansiktsmusklerna en viktigare funktion än att bara liva upp samtal. Tillsammans med rörelser och tecken är de en hjälp att få fram tankar och begrepp. Många har förundrats över hur man på teckenspråk kan uttrycka till och med mycket svåra begrepp och samtidigt få med varje liten nyans.

Att ”höra” med ögonen

Det finns många missuppfattningar om döva och teckenspråk. Vi kan nämna något som kan vara bra att känna till. Döva kan köra bil. Det är en svår konst att läsa på läpparna. Teckenspråk och punktskrift har inget med varandra att göra, och teckenspråk är inte bara pantomimer. Det finns inget internationellt teckenspråk. Och inom ett land kan det finnas olika dialekter.

Kan döva läsa? En del läser bra, men de flesta döva har svårt för det. Varför det? Därför att det skrivna ordet kommer från ett talat språk. Tänk på hur ett hörande barn lär sig ett språk. Från det ögonblick barnet föds är det omgivet av människor som talar det lokala språket. På kort tid kan barnet sätta ihop ord och bilda meningar. Det kommer naturligt bara av att barnet hör språket. Så när hörande barn börjar läsa handlar det om att de lär sig att de svarta krumelurerna på papperet hänger ihop med ljud och ord som de redan kan.

Men tänk dig nu att du är i ett främmande land och befinner dig i ett ljudisolerat, inglasat rum. Du har aldrig hört det inhemska språket. Varje dag kommer folk fram och försöker prata med dig genom glaset. Du kan inte höra vad de säger. Du ser bara att de rör på läpparna. När de inser att du inte förstår vad de säger skriver de ner det på ett papper och visar det för dig genom glaset. De tycker att du borde förstå. Men hur skulle du uppleva det? Du skulle nog tycka att det var omöjligt att kommunicera med dem. Varför det? Därför att du inte vet hur det nedskrivna språket låter. Många döva upplever det precis så.

Teckenspråket är det perfekta sättet för döva att kommunicera. Med hjälp av tecken bygger man upp ”scener” framför sig för att beskriva saker och händelser. Rörelserna och ansiktsuttrycken följer teckenspråkets grammatikregler. På det sättet skapas ett visuellt språk som gör att man kan kommunicera.

Praktiskt taget alla rörelser döva gör med händerna, kroppen och ansiktet medan de talar betyder något. Miner är inte bara till för att få en dramatisk effekt. De är en viktig del av teckenspråkets grammatik. Vi kan ta några exempel. Att ställa en fråga med höjda ögonbryn kan antyda att det är en retorisk fråga eller en fråga som personen förväntas svara ja eller nej på. Om ögonbrynen är sänkta kan det betyda att man vill veta vem, vad, var, när, hur eller varför. Vissa munrörelser kan ge en antydan om storleken på ett föremål eller intensiteten i en handling. Varje rörelse med huvudet, axlarna, kinderna och ögonen bidrar med hårfina betydelsenyanser till den tanke som ska komma fram.

Tillsammans blir allt det här en språklig fröjd för ögat. Genom att använda alla de här möjligheterna kan döva som är duktiga på teckenspråk uttrycka vilken tanke som helst – från poetisk till teknisk, från romantisk till humoristisk, från konkret till abstrakt.