De döva ”hör” de goda nyheterna

Det finns mer än 90 000 döva i Italien. I mitten på 1970-talet började vittnena inrikta sig på att undervisa även dem om Bibelns sanning. Till att börja med lärde några döva vittnen ut det italienska teckenspråket till medförkunnare som var villiga att hjälpa till på det här fältet. Snart började allt fler döva visa intresse för Bibeln. I dag kommer över 1 400 personer som använder italienskt teckenspråk till Jehovas vittnens möten. Det är 15 församlingar och 52 grupper som håller sina möten på italienskt teckenspråk.

Först var förkunnandet för de döva huvudsakligen beroende av de initiativ som togs av enskilda vittnen. Men 1978 började man vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Italien organisera sammankomster för de döva. I maj det året pålystes det att det skulle hållas sessioner på teckenspråk vid den kommande internationella sammankomsten i Milano. Den första kretssammankomsten för döva hölls i sammankomsthallen i Milano i februari 1979.

Avdelningskontoret har sedan dess ägnat noggrann uppmärksamhet åt att tillgodose det andliga behovet bland de döva genom att uppmuntra fler förkunnare att förbättra sina kunskaper i teckenspråket. Sedan 1995 har pionjärer med särskilt uppdrag (heltidsförkunnare) sänts till några grupper för att öva vittnen som är döva att ta del i tjänsten och för att organisera möten. Tre sammankomsthallar är utrustade med toppmoderna videosystem som gör det lättare att följa med i programmet. Man har också framställt kristna publikationer på videokassetter för att ge de döva andlig näring.

Vittnenas ansträngningar att tillgodose de dövas andliga behov har iakttagits av andra. P@role & Segni, en tidskrift som ges ut av det italienska dövförbundet, citerade ett brev som skickats in av en katolsk monsignore: ”Att vara döv är besvärligt i den meningen att den döve ständigt behöver hjälp. Han kan till exempel utan problem ta sig till kyrkan på egen hand, men han behöver en tolk för att kunna följa med i allt som läses upp, talas eller sjungs under gudstjänsterna.” Tidskriften tillade att prelaten ”erkänner att kyrkan tyvärr inte är redo än att hantera det här funktionshindret och påpekar att många döva tas bättre om hand i Jehovas vittnens Rikets salar än i församlingskyrkan”.

en italiensk teckenspråksförsamling i Rom