”Det skall vara skräcksyner och från himmelen stora tecken. Det skall också vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden.” (Lukas 21:11, 25, 26)

I och med första världskriget introducerades nya, fruktansvärda vapen. Flygplan och luftskepp lät bomber och kulor regna ner från himlen. Ännu mer skräckinjagande var den förödelse som regnade ner på den hjälplösa civilbefolkningen i andra världskriget, däribland två atombomber.

Människans aktionsområde har också kommit att omfatta ”sol och måne och stjärnor”. Ballistiska robotar susar fram genom rymden innan de störtar ner mot sina mål. Rymdfarkoster har färdats tvärs igenom vårt solsystem och ännu längre. Världens nationer har blivit starkt beroende av människogjorda satelliter som kretsar kring jorden. Navigationssatelliter och vädersatelliter hjälper dem att skjuta i väg strategiska markrobotar med ohygglig träffsäkerhet. Telekommunikationssatelliter och spionsatelliter har också kommit att få vidsträckt användning. ”Satelliter”, förklarar Michael Sheehan i sin bok The Arms Race, ”har blivit ögon, öron och mun för supermakternas väpnade styrkor.”

Ett färskt exempel är flyganfallet mot Libyen. Tidskriften Aviation Week & Space Technology rapporterar: ”Amerikanska ... satellitbilder användes vid förberedelsen och utvärderingen av anfallet. Försvarets vädersatelliter tillhandahöll meteorologiska data för anfallet, och militära kommunikationssatelliter utnyttjades för styrning och kontroll.” På grund av den viktiga roll som militära satelliter spelar har båda supermakterna skaffat sig antisatellitvapen. En av supermakterna har öppet visat sin avsikt att utplacera sådana vapen i rymden genom ett projekt som i folkmun kallas ”stjärnornas krig”. Huruvida supermakterna verkligen kommer att inlåta sig på ett rymdkrig eller inte kan endast framtiden utvisa.