Ordet sikh (hindi) betyder ”lärjunge”. Sikherna är lärjungar till sin grundare, gurun Nānak, och följer de läror som införts av de tio guruer (Nānak och nio andra efter honom), vars skrifter finns i sikhernas heliga bok, Guru Granth Sahib. Den här religionen kom till i början av 1500-talet, då gurun Nānak ville ta det bästa i hinduismen och islam och bilda en sammanslagen religion.

Den siste gurun, Gobind Singh (1666—1708), införde ett sikhiskt brödraskap kallat khālsa, som följer vad som kallas de fem k:na, vilka är: kesh, oklippt hår, som symboliserar andlighet; kangha, en kam i håret, som symboliserar ordning och disciplin; kirpan, ett svärd, som betecknar värdighet, mod och självuppoffring; kara, ett stålarmband, som symboliserar enighet med Gud; kachh, underkläder i form av shorts, som bärs som tecken på anspråkslöshet och som symbol för moralisk återhållsamhet. — Se The Encyclopedia of World Faiths, sidan 269.