FÖR några år sedan bodde Cesar och hans fru Rocio i ett fint hus i Kalifornien. De levde ett gott liv och hade inga barn. Cesar arbetade heltid med ventilation, värme och luftkonditionering, och Rocio arbetade deltid på en läkarmottagning. Men så hände något som förändrade hela deras liv. Vad var det?

I oktober 2009 skickade avdelningskontoret i USA ut ett brev till alla församlingar i landet. Man uppmuntrade frivilliga arbetare med olika yrkeskunskaper att ansöka om tillfällig beteltjänst för att hjälpa till med bygget vid avdelningskontorets anläggning i Wallkill i staten New York. Även de som egentligen passerat åldersgränsen för att söka till Betel uppmuntrades att skicka in en ansökan. ”Med tanke på vår ålder förstod vi att det här tillfället att få tjäna på Betel aldrig skulle komma igen”, berättar Cesar och Rocio. ”Den chansen ville vi inte missa för allt i världen!” De ansökte omedelbart.

Det gick mer än ett år utan att de hörde något från Betel. Men de fortsatte ändå att förenkla sitt liv för att lättare nå sitt mål. Cesar berättar: ”Vi byggde om garaget till en enrumslägenhet så att vi skulle kunna hyra ut huset. Sedan flyttade vi ut ur vårt drömhem på 200 kvadrat, som vi hade byggt bara några år tidigare, och flyttade in i vår nya lägenhet på 25 kvadrat. De här förändringarna skulle göra det lättare för oss att tacka ja om vi skulle få en inbjudan till Betel.” Vad hände sedan? ”En månad efter att vi hade flyttat in i vår lilla lägenhet blev vi inbjudna att tjäna som tillfälliga arbetare i Wallkill. Det var uppenbart för oss att Jehova fick något att välsigna när vi gjorde de här förenklingarna”, säger Rocio.

Många par har lämnat fina hem, bra jobb och till och med husdjur för att kunna tjäna Jehova i större utsträckning. Har Jehova välsignat dem när de har gett av sig själva på det här sättet? Absolut!

Way, som är elektriker, och hans fru Debra är båda närmare 60. De sålde sitt hem och sina saker i Kansas och flyttade till Wallkill för att kunna pendla till Betel.b Även om det krävde en hel del förändringar så tycker de ändå att det var värt det. Debra säger: ”Ibland känns det som att jag har klivit rakt in i ett bygge i någon av de paradisbilder som finns i vår litteratur.”

Melvin och Sharon i South Carolina sålde sitt hus och sina saker för att kunna hjälpa till i Warwick. Det var inte lätt att lämna allt bakom sig, men de känner sig ändå glada över att kunna vara med vid ett sådant speciellt projekt. De säger: ”Glädjen man känner när man får göra något som blir till nytta för hela organisationen är en fantastisk känsla.”