Bibelns syn
När det ogifta ståndet är en gåva
”JAG är så ensam”, klagar en kristen kvinna, som varit änka i flera år. ”Jag har hoppats på en make. Det är en hjälp att ha fullt upp att göra och att ha vänner, men jag vill gifta mig.”
Om du har en uppriktig önskan att gifta dig men inte har lyckats finna någon äktenskapspartner, verkar det ogifta ståndet knappast som någon gåva. Det kanske känns mer som om du hade dömts till ett fängelse av negativa känslor, ett tillstånd som får dig att känna dig missmodig och nedstämd. Eller du kanske redan har barn men är ensamstående, och du kanske har hela ansvaret att dra försorg om dessa.
Därför kanske du inte betraktar det som en gåva att du är ogift. Däremot kan vissa andra personer betrakta det ogifta ståndet som något mycket dyrbart, och de väljer att leva ensamma. Är då det ogifta ståndet en gåva, och i så fall när och varför? Vad säger Bibeln?
Ett hinder för lyckan?
Äktenskapet kan vara en källa till stor glädje. (Ordspråken 5:18, 19) Somliga ”är övertygade om att den enda vägen till lycka och tillfredsställelse går via altaret”, kommenterar Los Angeles Times. Är äktenskapet det enda sättet att uppnå lycka?
Enligt Los Angeles Times säger Ruth Luban, sakkunnig när det gäller psykisk hälsa: ”Kvinnor [och män] kommer att bli förvånade över hur stor tillfredsställelse de kan finna, när de slutar upp med att vänta med att leva i hopp om att en man [eller kvinna] skall rädda dem ur det ogifta ståndet.” Nej, att man är ogift är inte något hinder för att uppnå ett lyckligt och tillfredsställande liv. Många frånskilda personer skulle i förtroende kunna berätta att äktenskapet inte automatiskt är en väg till lycka. Sann lycka är ett resultat av ett gott förhållande till Gud. En kristen kan därför vara lycklig, antingen han är ogift eller gift. — Psalm 84:12; 119:1, 2.
I sin bok The Challenge of Being Single riktar Marie Edwards och Eleanor Hoover läsarens uppmärksamhet, inte bara på självförvållade hinder till lycka, utan också på ett annat potentiellt hinder, nämligen socialt tryck. De säger: ”Om du inte är gift, förutsätter man att du lider av någon djup, mörk, känslomässig misstämning. ... Det är helt säkert något som inte står rätt till med dig.”
Även välmenande vänner kan oavsiktligt utsätta ogifta personer för en oerhörd press genom att tjatande fråga: ”När skall du gifta dig då?” eller: ”Hur kommer det sig att en man som är så snygg som du ännu inte har hittat en hustru?” Även om sådant här sägs på skämt, kan det likväl vara som ”svärdsstötar” och leda till sårade känslor eller förlägenhet. — Ordspråken 12:18.
Vars och ens gåva
Aposteln Paulus var ogift när han reste som missionär. Berodde det på att han var emot äktenskapet? Knappast. Aposteln Paulus var ogift därför att han hade valt att förbli ogift för ”de goda nyheternas skull”. — 1 Korinthierna 7:7; 9:23.
Paulus hade förmågan att avstå från äktenskap, men han insåg att alla inte kunde vara som han. Han sade: ”Var och en har sin egen gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.” — 1 Korinthierna 7:7.
Det ogifta ståndet kan bli en väg till lycka, även om det kanske inte är den väg du hade tänkt dig att färdas. Äktenskapet är helt visst en av alla de gåvor som Jehova har gett oss, men Bibeln visar att det ogifta ståndet också kan vara en ”gåva”, om man kan ”ge rum åt det”. (Matteus 19:11, 12; 1 Korinthierna 7:36—39) Vad är då några av fördelarna med att vara ogift?
Paulus sade att gifta par bekymrar sig om hur de skall vinna sin partners ”godkännande”, medan däremot ogifta personer bekymrar sig ”om det som hör Herren till”. Detta betonar en av de största fördelarna med att vara ogift, nämligen möjligheten att tjäna Jehova ”utan att låta sig distraheras”. — 1 Korinthierna 7:32—35.
Bibeln säger inte att en ogift persons liv är helt utan sådant som distraherar, men en person som lever ensam har i allmänhet inte lika mycket som distraherar som en person som har familj att sörja för, eftersom han bara behöver ta hänsyn till sig själv, när han fattar beslut. När Gud befallde Abraham att lämna Haran och flytta till Kanaans land, säger Bibeln: ”Abram tog sin hustru Saraj och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade samlat och de själar som de hade skaffat sig i Haran, och de drog i väg.” (1 Moseboken 12:5) Även om Abrahams familjeförhållanden inte hindrade honom, använde han utan tvivel en hel del tid till att organisera sitt hushåll för ett sådant uppdrag.
Jämför Abrahams färd med aposteln Paulus’ resor. När Paulus och Silas predikade de goda nyheterna i staden Thessalonike, bildades en uppretad pöbelhop mot dem. Samma natt sände bröderna genast i väg både Paulus och Silas till Berea. Vid ett annat tillfälle, medan Paulus var i Troas, fick han i en syn uppmaningen: ”Ta steget över till Makedonien och hjälp oss.” Så snart han hade sett synen begav han sig till Makedonien. Det är uppenbart att detta att Paulus inte hade någon hustru gav honom stor frihet att snabbt kunna förflytta sig, något som skulle ha varit svårare om han hade haft familj. — Apostlagärningarna 16:8—10; 17:1—15.
En annan fördel som det ogifta ståndet erbjuder är större personlig valfrihet. När man bor ensam är det vanligtvis lättare att bestämma var man skall bo, vad och när man skall äta och även när man skall gå och lägga sig. Denna frihet omfattar också andlig verksamhet. Man har mer tid till att studera Guds ord, ta del i den offentliga tjänsten och utnyttja tillfällen att vara till hjälp för andra människor.
Var därför, antingen du är ogift på grund av eget val eller på grund av omständigheterna, fast besluten att använda din tid förståndigt. Ditt liv som ogift kommer att bli lyckligare, om du använder det till att hjälpa andra. (Apostlagärningarna 20:35) Om du vill gifta dig, stäng då inte in dig själv i negativa känslor och lev inte heller ditt liv som om du vore en halv människa, bara därför att den där ”rätte” eller ”rätta” ännu inte har dykt upp i ditt liv. Ha fullt upp att göra i Guds tjänst, så kan du, som Paulus sade, finna att det ogifta ståndet kan vara en gåva.