9. Vilket inspirerat råd om äktenskap bör vi allvarligt fundera över?

⁹ Många kristna gifter sig, men inte alla. Vi vet att Jesus var ogift, och han sade att en del lärjungar skulle ha gåvan att kunna ”ge rum åt” detta i sitt sinne och hjärta. Han uppmanade dem som kunde leva som ogifta att göra det. (Läs Matteus 19:11, 12.) Därför skulle det vara rätt att berömma, inte reta eller pika, den som väljer att vara ogift för att göra mer i Jehovas tjänst.

¹¹ Många ogifta kristna – män och kvinnor, unga och gamla – följer Jeremias goda exempel. Erfarenheter visar att de har stor hjälp av att vara helt engagerade i Jehovas tjänst och ägna sig åt meningsfull andlig verksamhet. En syster i en kinesisktalande församling säger: ”Pionjärtjänsten ger mitt liv inriktning. Jag är ogift, men jag lever ett upptaget, aktivt liv, och det hjälper mig att inte känna mig ensam. När kvällen kommer känner jag mig nöjd och glad eftersom jag vet att det jag gjort i tjänsten under dagen har varit till hjälp för andra.” En pionjär som är 38 år säger: ”Jag tror att hemligheten med att vara lycklig är att kunna se det som är positivt, vilken situation man än befinner sig i.” En ogift förkunnare i södra Europa berättar uppriktigt: ”Livet har kanske inte blivit precis som jag hade tänkt mig, men jag är lycklig, och det tänker jag fortsätta med.”

12, 13. a) Vad är en realistisk syn på att vara ogift och att vara gift? b) Vad kan Paulus liv och hans råd lära oss om ett liv som ogift?

¹² Kan även Jeremia ha konstaterat att hans liv inte hade blivit som han hade tänkt sig när han växte upp? I så fall märkte han nog att detsamma också gällde många som gifte sig och skaffade barn. En klarsynt pionjär i Spanien sade så här: ”Jag känner gifta personer som är lyckliga och gifta personer som inte är lyckliga. Därför är jag övertygad om att min lycka inte beror på om jag gifter mig eller inte.” Jeremias erfarenhet, som bara är en av tusentals, visar tveklöst att det går att leva ett meningsfullt och lyckligt liv som ogift. Ytterligare en bekräftelse på det får vi av Paulus, som skrev: ”Jag [säger] till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir så som jag är.” (1 Kor. 7:8) Paulus kan ha varit änkling. Hur som helst var han ogift när han uträttade så mycket positivt i missionärstjänsten. (1 Kor. 9:5) Är det inte rimligt att anta att han hade fördel av att vara ogift? För honom innebar det att han ständigt kunde stå till tjänst ”för Herren utan att låta sig distraheras”, och på det sättet gjorde han mycket gott. (1 Kor. 7:35)