Innerlig uppskattning

13. Hur uttryckte Paulus sin uppskattning av Febe, och varför det?

¹³ Paulus skrev sitt brev till romarna från Korint omkring år 56 v.t. under sin tredje missionsresa. Han anförtrodde antagligen manuskriptet åt en kristen kvinna som hette Febe, som tillhörde den närliggande församlingen i Kenkrea och som skulle resa till Rom. (Läs vers 1, 2.) Lägg märke till hur hjärtligt han anbefaller henne åt bröderna i Rom. På ett eller annat sätt hade hon, kanske under deras resor via den livliga hamnstaden Kenkrea, försvarat många kristna, däribland Paulus. Eftersom Febe, precis som alla andra människor, var en ofullkomlig syndare, hade hon utan tvivel sina brister. Men i stället för att varna församlingen i Rom för Febes ofullkomligheter gav Paulus dem anvisningar om att ”välkomna henne i Herren på ett sätt som” var ”värdigt de heliga”. Vilken fin, positiv inställning!

14. Vilka vänliga ord sade Paulus om Priska och Akvila?

¹⁴ Från vers 3 till och med vers 15 sänder Paulus hälsningar till över 20 kristna som nämns vid namn och till många andra som nämns individuellt eller kollektivt. (Läs vers 3, 4.) Kan du känna den broderliga tillgivenhet som Paulus kände för Priska (eller: Priscilla; jämför Apostlagärningarna 18:2) och Akvila? Detta par hade utsatt sig för faror för Paulus’ skull. Nu hälsade han dessa medarbetare med tacksamhet, och på de icke-judiska församlingarnas vägnar tackade han dem. Hur uppmuntrade måste inte Priscilla och Akvila ha blivit av dessa hjärtliga hälsningar!

Och inom parentes kan nämnas att Paulus inte glömde att hälsa till Rufus’ mor.

17. Hur gav Paulus uttryck åt djup uppskattning av sina systrar?

¹⁷ Detta för oss fram till Paulus’ uppskattning av sina systrar. Förutom Rufus’ mor nämnde Paulus inte mindre än sex andra kristna kvinnor. Vi har redan sett hur vänligt han talade om Febe och Priska. Men lägg märke till med vilken varm broderlig tillgivenhet som han hälsade till Maria, Tryfena, Tryfosa och Persis. (Läs vers 6, 12.) Man kan känna hur starkt han kände för dessa strängt arbetande systrar, som ”många gånger” hade ”arbetat hårt” för sina bröder. Hur uppbyggande är det inte att se hur innerligt Paulus uppskattade sina bröder och systrar, trots deras ofullkomligheter!