Skvaller är löst prat som sprids från person till person; grundlösa rykten.

Vad är skillnaden mellan skvaller och förtal?

Skvaller kan i många fall vara mer eller mindre harmlöst (även om det kan urarta till skadligt tal), men att förtala och baktala är alltid skadligt och vållar alltid smärta och stridigheter. Oavsett om motivet är ont eller inte, skadar förtalaren sitt förhållande till Gud, för enligt Bibeln hatar Gud ”den som vållar stridigheter bland bröder”. (Ord 6:16–19) Det grekiska ordet för ”baktalare (förtalare)” eller ”anklagare” är diạbolos. (I Lu 16:1 förekommer det besläktade verbet diabạllō, ”anklaga”.) Ordet används också i Bibeln om den främste av dem som baktalar eller förtalar Gud, nämligen Satan, ”Djävulen”. (Joh 8:44; Upp 12:9, 10; 1Mo 3:2–5) Detta visar vem som står bakom ärekränkande anklagelser.

Att någon baktalar kan ge andra orsak att snava, särskilt den som blir baktalad. I Guds lag till Israel sägs det: ”Du skall inte gå omkring bland ditt folk som en baktalare. Du skall inte stå efter din nästas blod.” (3Mo 19:16) Det är alltså en allvarlig sak att baktala eller förtala, vilket understryks av att det framhålls att falska anklagelser i en del fall kan leda till att någon blir avrättad. Falska vittnen har många gånger medverkat till att oskyldiga människor dödats. (1Ku 21:8–13; Mt 26:59, 60)

Ibland kan något ha sagts i förtroende, men en baktalare finner nöje i att berätta det för andra som inte har rätt att få veta det. (Ord 11:13) Han tycker om att avslöja sådant som väcker sensation. Den som lyssnar till en baktalare gör också orätt och skadar sig själv. (Ord 20:19; 26:22) Någon kanske tar avstånd från sina vänner på grund av att en baktalare har sagt något nedsättande om dem, och det kan leda till att man blir ovänner och skils åt. (Ord 16:28)