Skvaller är löst prat som sprids från person till person; grundlösa rykten.

Skvaller kan leda till förtal, som kan få katastrofala följder för förtalaren själv. Visheten i orden i Predikaren 10:12–14 är uppenbar: ”Den enfaldiges läppar uppslukar honom själv. De första orden från hans mun är dårskap, och de sista orden från hans mun är olycksbringande vanvett. Och dåren använder många ord.”

Vad är skillnaden mellan skvaller och förtal?

Skvaller kan i många fall vara mer eller mindre harmlöst (även om det kan urarta till skadligt tal), men att förtala och baktala är alltid skadligt och vållar alltid smärta och stridigheter. Oavsett om motivet är ont eller inte, skadar förtalaren sitt förhållande till Gud, för enligt Bibeln hatar Gud ”den som vållar stridigheter bland bröder”. (Ord 6:16–19) Det grekiska ordet för ”baktalare (förtalare)” eller ”anklagare” är diạbolos. (I Lu 16:1 förekommer det besläktade verbet diabạllō, ”anklaga”.) Ordet används också i Bibeln om den främste av dem som baktalar eller förtalar Gud, nämligen Satan, ”Djävulen”. (Joh 8:44; Upp 12:9, 10; 1Mo 3:2–5) Detta visar vem som står bakom ärekränkande anklagelser.

Att någon baktalar kan ge andra orsak att snava, särskilt den som blir baktalad. I Guds lag till Israel sägs det: ”Du skall inte gå omkring bland ditt folk som en baktalare. Du skall inte stå efter din nästas blod.” (3Mo 19:16) Det är alltså en allvarlig sak att baktala eller förtala, vilket understryks av att det framhålls att falska anklagelser i en del fall kan leda till att någon blir avrättad. Falska vittnen har många gånger medverkat till att oskyldiga människor dödats. (1Ku 21:8–13; Mt 26:59, 60)

Ibland kan något ha sagts i förtroende, men en baktalare finner nöje i att berätta det för andra som inte har rätt att få veta det. (Ord 11:13) Han tycker om att avslöja sådant som väcker sensation. Den som lyssnar till en baktalare gör också orätt och skadar sig själv. (Ord 20:19; 26:22) Någon kanske tar avstånd från sina vänner på grund av att en baktalare har sagt något nedsättande om dem, och det kan leda till att man blir ovänner och skils åt. (Ord 16:28)

Enligt Bibeln skulle ett av kännetecknen på ”de sista dagarna” vara att det skulle finnas ”baktalare”. (2Ti 3:1–3) Om det finns sådana, män eller kvinnor, bland Guds folk, skall de tillrättavisas av dem som har ansvar i den kristna församlingen. (1Ti 3:11; Tit 2:1–5; 3Jo 9, 10) Den som baktalar vållar stridigheter (Ord 16:28) och frambringar därigenom några av ”köttets gärningar” (t.ex. fientligheter, stridslystnad och söndringar), och detta kommer att medföra att baktalaren och andra som han förleder till synd inte får ärva Guds kungarike. (Gal 5:19–21) En baktalare är kanske slug och svekfull, men ”hans ondska avtäcks i församlingen”. (Ord 26:20–26) Jesus avslöjade baktalaren Judas (Joh 6:70) inför sina apostlar och sände därefter bort honom. Det som sedan hände ledde till Judas tillintetgörelse. (Mt 26:20–25; Joh 13:21–27; 17:12)

Smädelser är en form av förtal. Smädare förtjänar att bli uteslutna ur den kristna församlingen, för de är enligt Bibeln inte värdiga att få leva. (1Kor 5:11; 6:9, 10) Förtal och smädelser förbinds ofta med uppror mot Gud och mot dem som han har utsett och förordnat till att leda sitt folks församling. Ett exempel på detta är Kora och hans medförbundna, som gjorde uppror mot Guds anordning genom att tala nedsättande om Mose och Aron. (4Mo 16:1–3, 12–14) Judas riktar uppmärksamheten på dessa upprorsmakare och deras slut, när han varnar de kristna för att skymfa, knota, klaga och tala ”svulstiga ord”. (Jud 10, 11, 14–16)