Filemons slav Onesimus hade rymt och kanhända stulit medel för att betala en resa till Rom, där han senare träffade Paulus och omfattade kristendomen.

Medan Paulus satt fängslad i Rom, omkring 60—61 v.t., skrev han ett brev som i första hand var riktat till Filemon. Det var en vädjan till Filemon om att ta emot den återvändande Onesimus i en anda av broderlig kärlek.

Efter sin taktfulla upptakt sade aposteln att fastän han kunde befalla Filemon ”att göra vad som är tillbörligt”, valde han att i stället förmana honom. Att göra vad? Jo, att vänligt ta emot slaven Onesimus! Paulus skulle gärna ha velat behålla Onesimus’ nyttiga tjänster, men han ville inte göra detta utan Filemons samtycke.

Ett till synes onyttigt händelseförlopp kan ofta visa sig vara nyttigt, som Paulus därefter antyder. (Verserna 15—21) Det hade i själva verket resulterat i något gott när Onesimus hade rymt. Hur så? Därför att Filemon nu kunde få honom tillbaka som en villig, ärlig kristen broder, inte som en ovillig, kanske oärlig slav. Paulus uppmanade Filemon att välkomna Onesimus tillbaka alldeles som Paulus skulle ha blivit välkomnad. Om Onesimus hade gjort något orätt mot Filemon på något sätt, skulle aposteln ersätta honom.

[Ruta/Bild på sidan 23]

Mer än en slav: Beträffande att Filemons förrymde slav Onesimus återvände sade Paulus: ”Kanske ... han slet sig lös för en stund, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som mer än en slav, som en älskad broder, särskilt så för mig, men hur mycket mera då inte för dig, både i köttsligt förhållande och i Herren.” (Filemon, verserna 15, 16) I det romerska riket upprätthölls slaveriet av den kejserliga regeringen, och Paulus erkände sådana ”överordnade myndigheter”. (Romarna 13:1—7) Han förordade inte något slavarnas uppror, utan hjälpte sådana individer att vinna andlig frihet som kristna. I överensstämmelse med sitt eget råd att slavar bör underordna sig sina herrar sände Paulus Onesimus tillbaka till Filemon. (Kolosserna 3:22—24; Titus 2:9, 10) Onesimus var nu mer än en världslig slav. Han var en älskad medtroende, som i relativ bemärkelse skulle underordna sig Filemon som en bättre slav, en som styrdes av gudomliga principer och uppvisade broderlig kärlek.