• Kenya och kringliggande länder
    Jehovas vittnens årsbok 1992

    • Tvärs över halva Afrika

      År 1935, då det tilltagande ljuset av biblisk förståelse avslöjade att en stor skara människor skulle insamlas för att leva i ett jordiskt paradis, företog en grupp bestående av fyra vittnen en tredje predikofärd i Östafrika. Gruppen bestod av Gray Smith, som hade överlevt den första resan, och hans hustru Olga, samt bröderna Robert och George Nisbet. George hade anlänt till Kapstaden i mars månad.b

      Denna gång var de väl utrustade och hade två mindre skåpbilar som byggts om till husbilar och var försedda med allt de behövde: sängar, kök, vattenförråd, reservtank och löstagbara ramar med moskitnät. Nu kunde man nå fler städer, även om vägarna ibland var övervuxna med gräs som var ända upp till tre meter högt. Dessa pionjärer sov ofta ute i rena vildmarken och kunde se, höra och känna det pulserande Afrika, med dess vidsträckta horisonter och överflöd av vilda djur: på nätterna rytande lejon och på dagarna sebror, gaseller och fridfullt betande giraffer — för att inte tala om de vördnadsbjudande gestalterna av noshörningar och elefanter.

      En del av sträckan färdades de utmed den så kallade Kap-Kairovägen. Verkligheten bakom detta imponerande namn var långa ensliga sträckor av damm och sten, omväxlande med gyttjepölar, lös sand och floder som måste forceras. När de kom fram till Tanganyika delade de upp sig i två grupper. Bröderna Nisbet fortsatte mot Nairobi, medan broder och syster Smith koncentrerade sig på Tanganyika, som då stod under brittiskt herravälde.

      Snart greps vännerna Smith av polisen, som beordrade dem att återvända till Sydafrika. Men i stället följde de bröderna Nisbets exempel och begav sig norrut till Nairobi, där de beviljades uppehållstillstånd på villkor att de deponerade 160 dollar hos den lokala polisen. Pionjärerna arbetade mycket hårt och placerade över 3.000 böcker och cirka 7.000 broschyrer, förutom att de tecknade många prenumerationer på Den Gyllne Tidsåldern. Tilltagande motstånd från religiöst håll ledde så småningom till att myndigheterna utfärdade en förvisningsorder. Efter ihärdiga men fåfänga protester mot förvisningen påbörjade tre av dem den långa resan tillbaka till Sydafrika, medan Robert Nisbet, som hade insjuknat i tyfus, lämnades kvar på ett sjukhus i Nairobi.