Krigen som skapade efterfrågan

Tobak var en lyxartikel ända till år 1856, då cigarretter för första gången fick en stor marknad. Detta inträffade när brittiska och franska soldater återvände från Krimkriget med ”papperscigarrer” och en vana som de hade tillägnat sig där. En cigarrettvurm svepte fram över Europa, vilket resulterade i en oväntad efterfrågan på turkiska cigarretter och deras engelska efterapningar.

”Krimvurmen” gjorde att cigarretten fick fotfäste som en billig krigstidsersättning för pipa eller cigarr. Men vurmen dog ut. Och som Robert Sobel påpekar: ”I början av 1860-talet tycktes det inte finnas någon möjlighet att amerikanska män av medelklassen — den främsta marknaden för rökverk — skulle lägga sig till med vanan att röka cigarretter.” Röken från dessa första cigarretter var inte lika vanebildande som den från moderna cigarretter. I likhet med cigarrök var den svagt alkalisk, och rökarna drog bara in den i munnen. Det fanns inget bekvämt sätt att dra halsbloss, som cigarrettrökare vanligtvis gör i våra dagar. Det var dags för nästa överraskningsmoment i utvecklingen.

I och med amerikanska inbördeskriget (1861—1865) introducerades en mer vanebildande cigarrettsort, och detta skedde med vad tobaksexperten Jerome E. Brooks kallar ”explosiv kraft”. Ännu en gång var det kriget som populariserade de billiga cigarretterna bland soldaterna — först i Sydstaterna, sedan i Nordstaterna. Men denna gång var det ingen övergående vurm.

Reklam och krig! Dessa är ”de två viktigaste metoderna för att sprida bruket av cigarretter”, enligt historikern Robert Sobel.

Cigarrettkonsumtionen sköt i höjden i och med att ”nation [reste sig] ... mot nation” i första världskriget. (Matteus 24:7) Vad var det som fick den amerikanska produktionen att stiga från 18 miljarder cigarretter år 1914 till 47 miljarder år 1918? En kampanj för fria cigarretter åt soldater! Den narkotiska effekten ansågs vara till hjälp för att bekämpa ensamheten vid fronten.

”Lägg dina sorger i en gammal säck”, uppmanade en brittisk sång som var populär under kriget. Den engelska versionen fortsatte: ”Så länge du har en tändsticka och kan tända din cigarrett.” Då statliga organ och patriotiska privata grupper försåg de stridande med fria cigarretter, vågade inte ens cigarrettrökningens ivrigaste motståndare protestera.

Greppet hårdnar

De nyblivna rökarna blev goda kunder efter kriget. Enbart under år 1925 förbrukade amerikanerna i genomsnitt nära 700 cigarretter per person. I Grekland konsumerade man efter kriget en halv gång till så många cigarretter per capita som i Förenta staterna. Amerikanska cigarretter blev populära i många länder, men i andra länder, till exempel Indien, Kina, Japan, Italien och Polen, litade man till egna tobaksodlingar för att täcka nationens behov.

Ännu ett krig! Återigen fick soldaterna fria cigarretter, till och med i fält. ”Lucky Strike Green har dragit ut i krig!” löd en skickligt lanserad reklamslogan som utnyttjade den patriotiska andan under krigstiden. Vid slutet av andra världskriget hade cigarrettkonsumtionen i Förenta staterna ökat till uppskattningsvis 400 miljarder om året. Vem kunde nu ifrågasätta tobakens ställning i världen?

Ja, vem kunde ifrågasätta cigarretternas betydelse i efterkrigstidens Europa, där cigarrettlimpor en tid fick ersätta pengar på svarta börsen? Amerikanska soldater som var stationerade i Europa köpte subventionerade cigarretter för så lite som fem cent paketet, och med dem betalade de för allting — från nya skor till flickbekanta. Den skattefria försäljningen av cigarretter inom det militära sköt i höjden, från 5.400 per person år 1945 till 21.250 bara två år senare.