”Du kan sluta — Vi gjorde det!”
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I JAPAN
Enligt berättelsen förde europeiska skepp som kom till Japan vid slutet av 1500-talet med sig tobaksrökande besökare som verkade ”göra eld i sina magar”. Förvåningen gav vika för nyfikenhet, så vid 1880-talet hade tobaksbruket fått fäste i Japan. Vem hade kunnat tro att avkomlingarna till dessa förvånade japaner nu i dag skulle komma att räknas till världens storrökare?
”VI VILLE känna oss vuxna och pröva hur det känns.” — Akio, Osamu och Yoko.
”Jag ville gå ner i vikt.” — Tsuya.
”Det var av nyfikenhet.” — Toshihiro.
”Vi trodde inte att tobak skulle påverka oss negativt.” — Ryohei, Junichi och Yasuhiko.
”Jag ville motverka illamåendet på morgonen när jag väntade mitt andra barn.” — Chieko.
”Jag började röka för att ha något att ta till i pinsamma situationer vid affärsmöten.” — Tatsuhiko.
Det var de här orsakerna som en grupp personer här i Japan angav när de blev tillfrågade om varför de började röka. Sådana förklaringar är fullt förståeliga med tanke på att några kallar Japan rökarnas paradis. Men det anmärkningsvärda är att alla de som nämndes här har slutat röka. Det var en verklig bedrift, om man tänker sig in i vilket hinder deras omgivning utgjorde. Undrar du hur de bar sig åt för att sluta? Låt oss först se på hur utbredd rökningen är nu i Japan.
Tobakssituationen
Omkring 56 procent av alla vuxna japanska män röker, vilket kan jämföras med att det i USA är endast 28 procent av alla män från 15 års ålder och uppåt som röker. Av Japans 34.000.000 rökare är omkring 22 procent kvinnor, och en stor andel av dem är unga. De vuxnas exempel och smarta annonser har bidragit starkt till den stora ökningen av unga rökare. Cigarettreklam i radio och TV, som i USA förbjöds för mer än tjugo år sedan, har nu förbjudits i Japan.
Dessutom är cigaretter lätta att få tag i, eftersom det finns så många cigarettautomater i gathörnen i Japan. Med paketet väl i handen är det få som följer det tämligen kraftlösa och likgiltiga budskapet i varningstexten som tryckts på dem. Texten kanske bara säger: ”Rök inte för mycket; det kan vara skadligt.” Och utöver att det ofta råder stor okunskap om de allvarliga riskerna med rökning, så uppmuntrar ett antal framträdande personer genom sitt dåliga exempel många japaner att röka och invaggar dem i en falsk känsla av säkerhet.
Inte undra på att motståndarna till rökning beklagar den försumlighet som visats i Japan när det gäller att få fler av medborgarna att sluta använda tobak. Men pedagoger har börjat inse hur viktigt det är att varna människor för att rökning kan kosta dem både deras hälsa och deras liv. Ja, japanska rökare lider av samma symtom som rökare i andra länder — illamående, andfåddhet, rethosta, magont, aptitlöshet, ökad mottaglighet för förkylningar och kanske med tiden en för tidig död, orsakad av lungcancer, hjärtsjukdomar eller andra problem.
Efter årtionden av statligt monopol privatiserades den japanska tobaksindustrin den 1 april 1985. Men de starka band som fortfarande finns mellan tobaksindustrin och staten lägger hinder i vägen för verkliga framsteg när det gäller att minska rökningen. Det förklarar varför antirökgrupper betraktar Japan som en rökarnas fristad. Det förklarar också varför tidningen The Daily Yomiuri skrev att läkarna här klagar över att Japan är ”ett samhälle som uppmuntrar till rökning”.
Exempel på hur några har lyckats sluta finns i rutan ”Hur vi slutade”.
Hur kan man sluta?
Råden från tidigare tobaksälskare, som dessa i rutan, går i korthet ut på följande: Du måste ha ett klart motiv till att sluta. Det bästa motivet är kärlek till Gud och en önskan att behaga honom. Kärlek till nästan är ett annat bra motiv. Sätt upp ett mål och håll fast vid det. Låt andra få veta att du tänker sluta — berätta det för dina vänner och ta hjälp av dina familjemedlemmar. Sluta tvärt, om du kan. Gör allt för att undvika platser och situationer där folk röker.
Om du har börjat studera Bibeln, öka då ditt umgänge med Jehovas vittnen. När du är bland vittnena, kommer du snart att bli av med ditt rökbegär. Och omvänt, om du är ett Jehovas vittne och leder ett bibelstudium med en rökare, ge inte upp hoppet om honom. Hjälp honom att älska Jehova mer än sin dåliga vana.
[Ruta/Bilder på sidorna 16, 17]
”Hur vi slutade”
Mieko: ”När jag började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, var jag säker på att jag inte skulle kunna sluta röka. Mitt motiv för att studera var att mina barn skulle få lära sig vägen till liv. Men jag insåg snart att en förälder måste gå före med gott exempel, så jag började be innerligt till Jehova Gud om hjälp. Det krävdes ansträngning att handla i enlighet med det jag bad om, och ett tag kände jag mig riktigt eländig. Men jag kommer aldrig att glömma den sköna känslan av att ha ett rent samvete som kom över mig när jag till slut gjorde mig fri från denna smutsiga vana.”
Masayuki: ”Efter att ha rökt tre paket om dagen och efter många misslyckade försök att sluta hade jag till slut rökt min sista cigarett och sade farväl till tobaken. Min familj, mina medvittnen och Jehova Gud hjälpte mig att sluta. Ingen på banken där jag arbetar trodde att jag hade slutat. Jag gav förslaget att de som arbetade i bankens kundavdelning av hänsyn till kunderna inte skulle röka under arbetstid. Förslaget följdes, trots att 80 procent av banktjänstemännen var rökare. Nu har ett sådant här rökförbud införts på 260 av vår banks kontor.”
Osamu: ”När jag lärde känna sanningen från Guds ord, Bibeln, visste jag att jag måste sluta röka. Det tog nästan ett år. Till och med efter det att jag hade slutat var jag tvungen att i ytterligare sex månader kämpa emot begäret att röka. Jag visste innerst inne att jag var tvungen att ha en önskan att sluta.”
Toshihiro: ”Jesu lösenoffer gjorde ett så starkt intryck på mig att jag kände att jag åtminstone kunde göra offret att sluta röka.”
Yasuhiko: ”Mitt beslut att lyda Jehova Gud och sluta röka räddade mitt liv. En dag blev rummet där jag arbetade fyllt med propangas från en läcka. I vanliga fall skulle jag ha tänt en cigarett, och det skulle ha orsakat en explosion. Men eftersom jag hade slutat röka några dagar tidigare, är jag fortfarande vid liv och kan berätta om det.”
Akio: ”När jag började bli illamående då och då, misstänkte jag att det berodde på rökningen. Men jag slutade inte. Den första sakliga informationen om farorna med rökning fick jag från min hustru, som hade blivit ett Jehovas vittne. Jag började snart studera Bibeln, och av Vakttornets publikationer lärde jag mig att en rökare skadar inte bara sig själv, utan också sina familjemedlemmar. Jag slutade omedelbart!”
Ryohei: ”Min fru brukade köpa hem cigaretter åt mig — 20 paket åt gången. Men efter att ha studerat Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen vägrade hon att köpa något som hon visste var skadligt för mig. Då öppnade jag en egen tobaksaffär. Jag rökte tre och ett halvt paket om dagen. Sedan började jag studera Bibeln tillsammans med vittnena. Snart ville jag lära mig att hålla tal över bibliska ämnen. Så jag slutade röka för att kvalificera mig för att vara med i skolan i teokratisk tjänst.”
Junichi: ”Min unga dotter, som är ett vittne, oroade sig för mitt liv. Hon fick mig att lova att sluta röka, och det gjorde jag också.”
Tsuya: ”Första gången jag besökte en Rikets sal bad jag om ett askfat och en tändsticka. Till min förvåning fick jag höra att ingen där rökte. Jag visste att jag måste sluta röka. Åtta bedrövliga dagar på sjukhus övertygade mig om att jag aldrig mer skulle försätta mig i den situationen att jag måste gå igenom en avvänjningskur med dess hemska våndor.”
Yoko: ”Jag studerade ämnet i tidskrifterna och andra av Jehovas vittnens publikationer och tänkte på Jesus, hur han vägrade att ta emot de droger han blev erbjuden när han skulle hängas på tortyrpålen. Jag bad till Jehova Gud och sade till honom att jag ville bli en ren lovprisare av hans namn. Efter det har jag aldrig mer rökt. När andra i närheten rökte, var jag nära att vilja dra i mig av deras rök, men jag drog mig snabbt undan, för jag ville inte att mitt rökbegär skulle väckas till liv igen.”
Alla de här före detta rökarna är fast beslutna att aldrig börja röka igen. Är du också en rökare som vill bryta dig loss?
Mieko
Osamu
Yasuhiko
Akio och hans hustru, Sachiko
Junichi och hans dotter Meri
Yoko