Sidan två

Att röka eller inte röka, det är frågan — en fråga som du vanligen måste ta ställning till i tonåren. Det är ingen som tvingar dig. Valet är fritt. Men enligt medicinsk expertis är det ett val som kan få allvarliga återverkningar på ditt liv. Det kan till och med komma att avgöra när och hur du skall dö.

Detta väcker en rad viktiga frågor: Är det förenligt med god etik att göra reklam för tobaksprodukter? Är det moraliskt försvarbart för så kallade kristna nationer att exportera sina tobaksprodukter, avyttra dem till andra nationer? Är tobaksindustrin en handel med sjukdom och död? Och om nu människor väljer att röka, spelar det då egentligen någon roll?

Tobak och din hälsa — Finns det verkligen ett samband?

”Tack för att du inte röker” — En vanlig skylt nu för tiden.

”Tack för att du röker” — Ett motangrepp i ett tobaksbolags personaltidning.

STRIDSLINJERNA formeras, propagandaapparatens pennor och datorer sätts i funktion. Olika reklambyråer sänder ut motstridiga budskap. Detta krig utkämpas på världsmarknaden. Det är tobakskriget, och det är mycket som står på spel — många miljarder dollar om året. Det berör också dig, vare sig du röker eller inte.

Det är ett krig som utkämpas på två viktiga fronter — ekonomin och hälsan. För dem som ogillar rökning är hälsan av högsta prioritet. För tobaksmagnaterna och dem som är knutna till denna industri står ekonomiska aspekter, vinstintressen och arbetstillfällen på spel. Känslorna råkar lätt i svallning. På en flygplats frågade en rökare en av de kringstående om han hade en tändsticka. ”Tyvärr, jag röker inte”, svarade mannen oskyldigt. ”Jag frågade inte om du rökte!” snäste rökaren.

Men vad ligger egentligen bakom denna kontrovers? Är det verkligen så farligt att röka? Skulle du göra klokt i att sluta?

Myndigheternas varningar

Sambandet mellan tobak och cancer har länge varit föremål för debatt i Förenta staterna. Redan på 1960-talet anslog tobaksindustrin miljontals dollar till forskning — enligt egen utsago för att försöka påvisa sambandet mellan cancer och tobak och därigenom komma på något sätt att tillverka cigarretter som inte innehöll några cancerframkallande ämnen. Resultatet blev kanske inte riktigt vad tobaksfabrikanterna hade tänkt sig.

År 1964 publicerade chefen för den allmänna hälsovården i Förenta staterna sin första rapport om de skadliga följderna av rökning. Ända sedan år 1965 har amerikanska cigarrettillverkare enligt lag varit tvungna att ha en tryckt varningstext på cigarrettpaketen. Den första texten var dämpad i tonen: ”Varning: Chefen för hälsovården har fastställt att cigarrettrökning är skadligt för din hälsa.” År 1985 ålades emellertid tobaksbolagen att trycka fyra alternerande varningstexter i sina annonser och på sina produkter. Var och en av dem börjar med orden: ”CHEFEN FÖR HÄLSOVÅRDEN VARNAR.” Därefter följer de olika texterna: ”Rökning förorsakar lungcancer, hjärtsjukdomar och emfysem och kan leda till komplikationer under graviditeten.” (Se rutan på sidan 4.) ”Om havande kvinnor röker kan det leda till fosterskador, förtidsbörd och låg födelsevikt.” ”Om du slutar röka nu, minskar du i hög grad risken för allvarliga skador på din hälsa.” ”Cigarrettrök innehåller koloxid.”a

Det finns också andra länder än Förenta staterna som varnar för cigarrettrökning. Tidskriften India Today innehåller annonser med följande varningstext: ”LAGSTADGAD VARNING: CIGARRETTRÖKNING ÄR SKADLIGT FÖR HÄLSAN.” I Canada innehöll all cigarrettreklam tidigare en finstilt text med lydelsen: ”Varning: Socialdepartementet i Canada meddelar att hälsofaran ökar med antalet cigarretter — undvik halsbloss.” Sedan den 31 maj 1988 är all tobaksreklam förbjuden i Canada. I Storbritannien måste cigarrettannonser innehålla följande ord: ”NORMAL TJÄRHALT [eller: LÅG TJÄRHALT] Enligt Kungl. Maj:ts förordning FARA: Socialdepartementet VARNAR: CIGARRETTER KAN ALLVARLIGT SKADA DIN HÄLSA.” I Italien har all tobaksreklam varit förbjuden sedan år 1962. (Men ändå röker italienarna dubbelt så mycket som för 20 år sedan!) Med tanke på att alla dessa varningar bygger på ett överväldigande bevismaterial — mer än 50.000 vetenskapliga undersökningar under årens lopp — går det inte att komma ifrån att rökning verkligen är farligt för hälsan!

Även om rökning är ett världsomfattande fenomen, är det inte alla länder som kräver att sådana produkter förses med varningstext. Och när marknaden krymper i ett område, kan tobaksmagnaterna, med sin kraftfulla reklam, öppna nya marknader i andra länder. Påverkas det land där du bor av sådan påträngande tobaksreklam? Försöker man få utländska cigarretter att verka mer attraktiva? Vad ligger egentligen bakom denna ”försäljningssuccé”?

[Fotnoter]

[Ruta/bild på sidorna 4, 5]

RÖKNING och havande kvinnor

Den sovjetiska tidskriften Nauka I Zhizn (Vetenskap och liv) publicerade nyligen en artikel av dr Victor Kazmin, i vilken han räknar upp riskerna för mor och barn om modern röker under havandeskapet. Han förklarar: ”Rökningen förorsakar enorma skador i den kvinnliga organismen, vars biologiska särart gör den relativt känslig för förgiftningar. Tobaksröken innehåller ju trots allt komponenter som utgör ett allvarligt hot mot hälsan.”

Han förklarar att rökande mödrar rentav kan förgifta sitt foster. ”Vid laboratorieundersökningar har man i fostervattnet hos sådana kvinnor kunnat påvisa förekomsten av giftiga ämnen — nikotin och dess metabolit, kotinin. Men det som är mest skrämmande är att man med hjälp av elektronmikroskop har uppdagat att rökning under havandeskapet till och med orsakar förändringar i navelsträngens struktur; och det är genom denna sträng som fostret får allt det behöver från modern för sitt livsuppehälle. ...

Om modern röker under de första två eller tre veckorna efter befruktningen, är det i regel fostrets centrala nervsystem som blir värst drabbat. ... Under fjärde eller femte graviditetsveckan utvecklas det kardiovaskulära systemet. Då är det det som förgiftas först.”

Vilken slutsats drar dr Kazmin? ”Tobaksrök är mycket farligare för fostret än för modern.” Är det värt priset att röka? Kom ihåg den amerikanske hälsovårdschefens varning: ”Rökning ... kan leda till komplikationer under graviditeten.” Och detta är lindrigt uttryckt.

[Bildkälla]

WHO/American Cancer Society

[Ruta på sidan 5]

RÖKNING och emfysem

Emfysem är en sjukdom som leder till att lungorna så småningom mister sin elasticitet, vilket i sin tur gör det omöjligt att tömma lungorna ordentligt vid utandning. Publikationen Columbia University College of Physicians and Surgeons Complete Home Medical Guide förklarar: ”Personer [i Förenta staterna] som har emfysem följer ett visst mönster: De är till största delen män i åldern 50 till 70 år som har varit storrökare i åratal. Förr var emfysem inte lika vanligt bland kvinnor som bland män, men detta mönster förändras allteftersom kvinnor i ökad utsträckning blir storrökare.”

Samma publikation tillägger: ”Emfysem kan i åratal uppträda under täckmantel av andra sjukdomar. En person med emfysem har förmodligen haft flera svåra förkylningar varje vinter under de senaste åren, var och en åtföljd av besvärlig hosta och kanske också av kronisk bronkit. Hostan är ofta ihållande och blir så småningom kronisk.” Vilka andra symptom är typiska för emfysem?

”Emfysem utvecklas långsamt. Lindriga andningsbesvär morgon och kväll kan efter någon tid följas av begynnande svårigheter att arbeta och verka. En kort promenad kan vara tillräckligt för att framkalla andfåddhet; det blir svårt att gå i trappor. Till slut blir lungorna mer och mer oförmögna att klara av inandning, utandning och gasutväxling; det kan gå så långt att varje andetag blir påfrestande och patienten blir invalidiserad och ur stånd att klara av alldagliga aktiviteter.”

Samma läkarbok tillägger att emfysem också kan leda till allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar. Är det verkligen värt priset? Varför offra livets dyrbara gåva för en flyktig kick av nikotin?

Dödens handelsmän — Är du deras kund?

”Personer som röker har fått höra massor av varningar om att det är livsfarligt, och det tror jag faktiskt också att det är. Jag tror att det är livsfarligt. Jag tror att den som är dum nog att andas in rök i lungorna kommer att få lida för det. Jag har aldrig rökt en cigarrett i hela mitt liv. Jag har tjänat en förmögenhet på folks rökande. ... Vi har byggt upp vårt välstånd i det här landet genom att sälja tobak till alla andra dumbommar i världen.” — James Sharp, tobaksodlare i Kentucky, i boken ”Merchants of Death—The American Tobacco Industry” (Dödens köpmän—Amerikas tobaksindustri), av Larry C. White.

DENNA öppenhjärtiga kommentar säger en hel del men lämnar många frågor obesvarade. Varför finns det mer än en miljard rökare världen utöver? Vad får dem att fortsätta med en vana som de vet är dödsbringande? Tobakshandeln är ju trots allt en fråga om tillgång och efterfrågan — precis som narkotikahandeln. Om marknaden inte är lönsam, kommer tillgången att minska. Varför röker då människor?

Nyckelordet är ”beroende”. När nikotinet väl fått fotfäste i kroppen, måste rökaren ha sina dagliga ”kickar” av nikotin. Till detta beroende kommer vanans makt. Vissa vanemässiga situationer utlöser ett begär efter att röka. En person kan till exempel vilja ha en cigarrett så snart han stiger upp, till morgonkaffet, till drinken efter lunchen, i påfrestande situationer och sällskapligt umgänge på arbetsplatsen eller när han kopplar av. Det finns mängder av till synes obetydliga vanor som kan utlösa begäret efter ett bloss.

Varför rökte de?

Vakna! har intervjuat några f. d. rökare för att försöka komma underfund med vad som driver människor att röka. En av dessa är Ray, en man på några och femtio år som tidigare var officer i amerikanska flottan. Han förklarar: ”Jag var ungefär nio år när jag började röka, men jag satte i gång på allvar när jag var tolv. Jag minns att jag blev utkörd från scouterna därför att jag rökte.”

Vakna!: ”Vad var det som fick dig att börja röka?”

Ray: ”Jag tyckte att det var tufft. Det var manligt att röka. Jag kommer ihåg att annonserna på den tiden visade brandmän och poliser som rökte. När jag senare kom till flottan, hade jag ett pressande jobb som navigatör och tyckte då att rökningen hjälpte mig att klara av stressen.

Jag rökte ungefär ett och ett halvt paket om dagen [30 cigarretter] och kunde inte komma i gång förrän jag fått min första cigarrett. Naturligtvis drog jag halsbloss. Det är ingen idé att röka om man inte drar halsbloss.”

Bill, en konstnär från New York, också han i 50-årsåldern, berättar en liknande historia:

”Jag började när jag var bara 13 år. Jag ville vara som de vuxna. När jag väl var fast, kunde jag inte sluta. Cigarretten var som en vän för mig. Om jag hade gått och lagt mig och märkte att jag inte hade några cigarretter hemma, klädde jag faktiskt på mig igen och gick ut, hur dåligt väder det än var, för att köpa ett paket till nästa dag. Jag rökte mellan ett och två paket om dagen. Jag erkänner gärna att jag var beroende. Samtidigt drack jag ganska mycket. Alkohol och tobak tycktes höra ihop, i synnerhet på de barer där jag tillbringade en stor del av min tid.”

Amy, en ung och utåtriktad flicka, började röka när hon var tolv år. ”Först var det kompisarna som påverkade mig. Sedan dog min pappa när jag var 15 år gammal, och stressen i samband med detta gjorde också sitt till. Men när jag blev äldre var det annonserna som påverkade mig, i synnerhet en som löd: ’Du har kommit långt, tjejen.’ Jag var karriärsugen och studerade för att bli operationssköterska. Snart rökte jag tre paket om dagen. De tillfällen då det smakade bäst med en cigarrett var efter maten och när jag talade i telefon, vilket var ganska ofta.” Hade hon några besvär av sin rökning? ”Jag hade rökhosta på morgonen och hade ofta huvudvärk, och konditionen var inte längre den bästa. Bara att gå uppför trapporna till min lägenhet gjorde mig andfådd. Och jag var bara 19 år!”

Harley, en f. d. pilot i amerikanska marinen, är nu i 65-årsåldern. Han började röka under depressionen vid fem års ålder! Varför gjorde han det? ”Alla unga i Aberdeen i South Dakota, där jag kommer ifrån, rökte. Om man rökte, då var man tuff.”

Harley sticker inte under stol med varför han rökte. ”Det var rena njutningen för mig. Jag brukade dra in röken djupt ner i lungorna och hålla kvar den en stund. Sedan brukade jag roa mig med att blåsa ut den i rökringar. Det gick så långt att jag inte kunde leva utan mina cigarretter. Jag började och slutade dagen med en cigarrett. I marinen rökte jag två till tre paket om dagen och en låda cigarrer varje månad.”

Bill, Ray, Amy och Harley slutade alla att röka. Miljontals andra människor har gjort detsamma — över 43 miljoner enbart i Förenta staterna. Men tobaksfabrikanterna har inte gett upp. De inriktar sig ständigt på nya marknader.

Är DU deras måltavla?

Eftersom många manliga rökare i industriländerna har slutat upp att röka och kundkretsen dessutom ständigt minskas genom naturliga och rökningsrelaterade dödsfall, har tobaksbolagen varit tvungna att se sig om efter nya kunder. I vissa fall har de varit tvungna att ändra sin marknadsföring för att försöka hjälpa upp försäljningen. Att sponsra olika sportevenemang, till exempel tennis- och golfturneringar, är ett effektivt sätt att ge rökningen en ren och aktningsvärd framtoning. En annan strategisk fint är att rikta in sig på speciella marknader. Är du en av deras tilltänkta kunder?

Målgrupp nummer ett: Kvinnor. Ett mindre antal kvinnor har rökt i årtionden — sporrade därtill av det exempel som getts av olika filmstjärnor, till exempel Gloria Swanson, som rökte som 18-årig flicka redan år 1917. Det var faktiskt orsaken till att hon fick en av sina första filmroller, för, som direktören förklarade: ”Ert hår, ert ansikte, ert sätt att sitta, ert sätt att röka. ... Ni är precis den jag söker.”

På 1940-talet tog också Lauren Bacall, som hade huvudrollen i många filmer tillsammans med sin man, storrökaren Humphrey Bogart, ledningen i att glamourisera rökningen. Men den kvinnliga cigarrettmarknaden släpade alltid efter den manliga. Och det gjorde också cancerstatistiken för kvinnor. Nu håller de snabbt på att komma i kapp männen — både när det gäller rökning och när det gäller lungcancer.

På senare år har marknadsföringen av tobak börjat få en ny inriktning, dels på grund av kvinnans mer konkurrensbetonade roll i samhället och dels på grund av cigarrettreklamens försåtliga inflytande. Vad är det för ett budskap man försöker förmedla till kvinnorna? Philip Morris-koncernen, som framställer en mängd olika cigarrettmärken, tillverkar också en sort som kallas ”Virginia Slims”, som riktar sig till den moderna kvinnan. Det var deras slogan som tilltalade Amy: ”Du har kommit långt, tjejen.” Annonsen visar en sofistikerad, modern kvinna med en cigarrett mellan fingrarna. Men somliga kvinnor måste nu börja fråga sig om de egentligen har kommit så långt. Under de två senaste åren har lungcancer gått förbi bröstcancer som främsta dödsorsak bland kvinnor.

Ett annat cigarrettmärke har ett extraerbjudande för kvinnor: ”5 gratiscigarretter per paket!” ”50 gratiscigarretter per limpa!” Vissa amerikanska damtidningar innehåller till och med kuponger som kan lösas in mot ett paket gratiscigarretter!

Sex är ett annat lättvindigt sätt att få cigarretter att verka lockande. Ett märke ger följande frestande uppmaning: ”Njut mer.” I reklamen finns en bild av en radannons med lydelsen: ”ÖNSKAS: Lång, mörk främling sökes för varaktigt förhållande. Bra utseende och god smak är ett måste. Undertecknat: Röksugen.” Cigarretten som presenteras är ”lång” och inslagen i mörkt papper. Sådana anspelningar är inte svåra att förstå.

Kopplingar med modevärlden är ett annat lockbete som används för kvinnor. Ett märke hyllas som ”En triumf för stil och smak av YVES SAINT LAURENT”. Ett annat knep används för kalorijagande kvinnor. Annonsen visar en bild av en slank fotomodell, och cigarretten betecknas som ”Ultra Light — den lättaste av de lätta”.

Varför är kvinnorna en särskild målgrupp för världens tobaksfabrikanter? Världshälsoorganisationen ger en tydlig ledtråd när den förklarar att ”mer än 50 procent av männen men endast fem procent av kvinnorna i u-länderna röker, medan däremot cirka 30 procent av båda könen i den industrialiserade världen röker”. I u-länderna finns en stor, outnyttjad marknad för tobaksmagnaterna, som inte bryr sig om vilket pris invånarna kan komma att få betala på längre sikt i form av förlorad hälsa. Och tobaksindustrin skördar stora framgångar. Enligt The New York Times förklarade chefen för den allmänna hälsovården i Förenta staterna i en rapport som publicerades i januari 1989 att ”barn, i synnerhet flickor, röker i allt lägre åldrar” och att detta inbegriper barn på låg- och mellanstadiet. En annan källa förklarar att antalet rökande tonårsflickor i Förenta staterna har ökat med 40 procent under de senaste åren. Men kvinnorna är inte den enda målgrupp som dessa försäljare av död och sjukdom riktar in sig på.

Rasinriktad marknadsföring

Larry C. White förklarar i sin bok Merchants of Death—The American Tobacco Industry: ”Svarta befolkningsgrupper är en bra marknad för cigarrettfabrikanter. Nationalinstitutet för hälsovårdsstatistik visade att det år 1986 fanns procentuellt sett fler svarta rökare än vita [i Förenta staterna]. ... Det är inte förvånande att svarta röker i större utsträckning än vita, eftersom de utgör en speciell målgrupp vid marknadsföring av cigarretter.” Varför inriktar man sig speciellt på dem? Enligt The Wall Street Journal är de ”en grupp som släpar efter befolkningen i allmänhet när det gäller att göra sig fri från denna vana”. En svart kund är därför ofta trogen ”till dess döden skiljer oss åt”.

På vilket sätt inriktar sig tobaksbolagen på den svarta befolkningen? Författaren Larry C. White förklarar: ”Cigarretter annonseras flitigt i tidskrifter som främst vänder sig till svarta, till exempel Ebony, Jet och Essence. År 1985 lade tobaksbolagen ner 3,3 miljoner dollar på cigarrettreklam enbart i tidskriften Ebony.” Ett tobaksbolag är också initiativtagare till en årlig modeshow som vänder sig till svarta kvinnor. Där delar man ut gratiscigarretter. Ett annat bolag var tidigare sponsor för årligen återkommande jazzfestivaler och fortsätter att finansiera musikfestivaler som är mycket populära bland svarta. Hur intressant är den svarta befolkningen som målgrupp betraktad? En talesman för Philip Morris förklarade: ”Den svarta marknaden är mycket viktig. Den är mycket dominerande.”

Men det finns en ännu viktigare marknad för tobaksmagnaterna — inte bara raser eller folkgrupper, utan hela nationer!

[Infälld text på sidan 7]

”Cigarretten var som en vän för mig”

[Ruta på sidan 9]

RÖKNING och Buerger’s sjukdom

Tidskriften Maclean’s rapporterade nyligen om ett fall i Canada som riktar uppmärksamheten på ytterligare en sjukdom som kan sättas i samband med rökning. Roger Perron började röka vid 13 års ålder. När han var 27 år, hade han drabbats av Buerger’s sjukdom och var tvungen att låta amputera ena benet nedanför knät. Man varnade honom för att sjukdomen skulle kunna slå till igen om han fortsatte att röka. Maclean’s rapporterar: ”Men Perron ignorerade varningen, och år 1983 var läkarna tvungna att amputera hans andra ben. Därefter slutade Perron ... till sist att röka.” Nu processar han med ett tobaksbolag om skadorna.

Vad är Buerger’s sjukdom? Den ”uppträder oftast hos manliga rökare. Sjukdomen karakteriseras av inflammatoriska reaktioner i artärerna, venerna och nerverna, vilket leder till en förtjockning av blodkärlens väggar förorsakad av infiltration av vita blodkroppar. De första symptomen är vanligen en blåaktig färgton på en tå eller ett finger och avsaknad av känsel i den angripna lemmen. Eftersom nerverna också är inflammerade, kan det förekomma svåra smärtor och förträngningar av de små blodkärl som kontrolleras av dessa nerver. Överaktivering av sympatiska nerver kan också förorsaka ymnig fotsvett, trots att fötterna känns kalla. ... Ischemiska sår och kallbrand är vanliga komplikationer vid framskridna stadier av Buerger’s sjukdom.

Man känner inte till orsaken till Buerger’s sjukdom, men eftersom den främst drabbar unga, manliga rökare, tror man att den utlöses av något ämne i cigarretter. Den viktigaste behandlingen är att sluta röka.” (Kursiverat av oss) — The Columbia University College of Physicians and Surgeons Complete Home Medical Guide.

[Ruta på sidan 9]

RÖKNING och hjärtattacker

”Även om de flesta mycket väl känner till sambandet mellan cigarrettrökning och lungcancer och andra lungsjukdomar, är det många som fortfarande inte vet att rökning också är en framträdande riskfaktor när det gäller hjärtattacker. Faktum är att ... hälsovårdschefens rapport om rökning och hälsa uppger att 225.000 av alla amerikanska dödsfall på grund av hjärt- och kärlsjukdomar varje år har direkt samband med rökning — många fler än det sammanlagda antalet dödsfall på grund av rökningsrelaterad cancer och lungsjukdom.

Rökare undrar ofta om cigarretter med lägre nikotin- och tjärhalt nedbringar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Svaret tycks vara nej. Vissa filtercigarretter ger faktiskt större kvantiteter koloxid i den inandade röken, vilket gör dem ännu skadligare för hjärtat än märken utan filter.” (Kursiverat av oss) — The Columbia University College of Physicians and Surgeons Complete Home Medical Guide.

[Bild på sidan 8]

Tobaksreklamen vänder sig med stor framgång till kvinnor

Är ditt land en särskild målgrupp?

EFTERSOM det går att köpa tobak billigare i Brasilien och Zimbabwe, har Förenta staterna ett tobaksöverskott. Var skall då de amerikanska tobaksmagnaterna få avsättning för detta överskott? I Afrika och Asien. Det sägs till exempel i tidskriften Asiaweek: ”Asiatiska länder konsumerar nu omkring 50 procent av Amerikas tobaksexport och har ersatt Storbritannien och Västtyskland som ledande marknader.”

Och vilka stora förtjänster hägrar inte för tobaksfabrikanterna! En marknad med en potential på nära två miljarder kunder inom de 20 närmaste åren. Enbart i Kina och Indien uppgår befolkningen för närvarande till sammanlagt 1,8 miljarder — en svindlande siffra! Och som det sägs i tidskriften World Health: ”Samtidigt som tobaksmarknaden i västvärlden minskar i en takt av en procent per år, ökar rökningen i u-länderna med i genomsnitt två procent per år.” Och då bör man också hålla i minnet att den krympande marknaden har mycket mindre befolkning än den potentiella marknad som hägrar i Öst. Den amerikanska tobaksindustrin räknar med att försäljningen i Asien kommer att öka med 18 procent fram till år 2000. Men det finns åtminstone ett hinder för denna utveckling — tullmurar.

Skrymtaktig marknadsföring av sjukdom och död

Hur kan de amerikanska tobaksbolagen få andra länder att köpa deras överskottslager av cigarretter? Paradoxalt nog har de en allierad som aktivt främjar försäljningen av dödsbringande tobak i andra länder, samtidigt som den varnar allmänheten i det egna landet för rökningens skadeverkningar. Vem är det? Den amerikanska regeringen!

Tidskriften Asiaweek förklarar: ”Tobaksexportens ångvält har tyngden av den amerikanska regeringen bakom sig. ... Det amerikanska handelsdepartementets representanter ... har gjort allt som står i deras makt för att rasera handelsbarriärer och hjälpa amerikanska bolag att få insteg i de asiatiska massmedierna — trots att cigarrettreklam sedan länge är förbjuden i amerikansk radio och television.” Tidskriften World Health rapporterar: ”De [amerikanska] tobaksbolagen är mycket inflytelserika. Handelssanktioner eller hot om sådana sanktioner har företagits mot Hongkong, Taiwan, Japan och Korea, såvida de inte öppnar sina marknader för försäljning och annonsering av amerikanska tobaksprodukter.”

Det är således inte nog med att de amerikanska tobaksbolagen får sälja sina produkter i Asien, utan de försöker också aktivera försäljningen med hjälp av påträngande reklam. Vissa länder, till exempel Taiwan och Sydkorea, har efter påtryckningar till och med avskaffat sitt förbud mot tobaksreklam! Nu ligger också Kina högt upp på de amerikanska cigarrettfabrikanternas lista. Det är därför knappast förvånande att en av cheferna i ett amerikanskt tobaksbolag uppges ha sagt: ”Vet ni vad vi vill? Vi vill betvinga Asien.” Hur ser då människor på dessa hårdföra amerikanska metoder?

En koreansk affärsman kritiserade enligt en korrespondent i The New York Times ”det omoraliska i att amerikanerna försöker påtvinga det koreanska folket amerikanska cigarretter”. Och denna kritik är berättigad. Samtidigt som den amerikanska regeringen försöker bekämpa införseln av kokain och heroin som är viktig för vissa andra länders ekonomi, vill den gärna pracka på andra nationer sin egen giftiga planta. Då ju Amerika menar sig vara så högtstående i moraliskt avseende, är det då rätt att försöka pådyvla andra nationer, av vilka många befinner sig i stora ekonomiska svårigheter, sina överskottslager av farliga tobaksprodukter?

Somliga sätter sig till motvärn

Afrikanska nationer, till exempel Gambia, Moçambique och Senegal, har förbjudit all cigarrettreklam. Nigerias hälsovårdsminister förklarade förra året att den nigerianska regeringen ämnade ”förbjuda all reklam i tidningar, radio, TV och på annonstavlor. Vi kommer att införa rökförbud på alla offentliga platser och transportmedel.” Enligt en nigeriansk informationstjänsteman som Vakna! varit i kontakt med (i januari 1989) är denna fråga fortfarande föremål för debatt.

I Kina finns det för närvarande cirka 240 miljoner rökare. År 2025 kommer enligt medicinsk expertis två miljoner människor att dö varje år till följd av rökningsrelaterade sjukdomar. Detta är ett oerhört stort problem i Kina. Tidskriften China Reconstructs medger: ”Trots den kinesiska regeringens förbud mot cigarrettreklam, talrika varningar i tidningar och tidskrifter om rökningens skadliga verkningar och det ständigt stigande priset på cigarretter fortsätter antalet rökare i Kina att öka.” Och vad har detta bland annat lett till? ”Cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt sjukdomar i andningsorganen är nu de främsta dödsorsakerna i Kina.”

I vissa delar av Kina betraktas det som ett tecken på gästfrihet att bjuda på cigarretter när man hälsar en gäst välkommen. Men allting har sitt pris. Tidskriften China Reconstructs rapporterar: ”Medicinska experter har varnat för att förekomsten av lungcancer ökar i oerhört hög grad.” Som en kinesisk expert förklarade: ”Vi får redan betala ett alldeles för högt pris.”

Det finns emellertid en annan potentiell fara med tobaksreklamen — dess försåtliga styrning av massmedierna.

[Bild på sidan 10]

Antirökpropaganda i Hongkong

Tobaksreklamen och censuren

”Vi har tillräckligt mycket censur! Yttrandefriheten — inbegripet friheten att annonsera — är en rättighet som vi måste slå vakt om. Ett förbud mot cigarrettreklam har inte sitt stöd hos majoriteten av Amerikas befolkning.” — Annons införd i januari 1989, enligt uppgift baserad på ”en landsomfattande telefonintervju med 1.500 vuxna”. Men kan 1.500 personer sägas representera ”majoriteten av Amerikas befolkning”?

ANNONSÖRERNA hävdar att cigarrettreklamen inte lockar människor att röka, utan bara fördelar marknaden mellan de olika märkena. Den nuvarande ökningen av antalet kvinnliga rökare gör emellertid att detta påstående kan ifrågasättas. Men det finns en annan allvarlig risk med det stora inflytande som tobaksannonsörerna utövar.

Under senare år har de amerikanska tobaksbolagen tillvunnit sig en viss aktningsvärdhet genom att köpa upp livsmedelsföretag och slopa ordet tobak i bolagets namn. American Tobacco Company bytte således namn till American Brands, R. J. Reynolds Tobacco Company blev nyligen RJR/Nabisco, och Brown and Williamson Tobacco Corporation fick namnet Brown and Williamson Industries. Men vad har resultatet blivit av dessa förändringar? Ännu större påtryckningsmöjligheter i reklamsammanhang. På vilket sätt?

Även tidskrifter som aldrig innehåller tobaksreklam måste tänka sig för två gånger innan de publicerar artiklar som är kritiska mot rökning och tobaksprodukter. Visserligen har de inga intäkter av tobaksannonser som de kan gå miste om, men hur förhåller det sig med andra företag som nu tillhör tobakskoncernen och som gör reklam för livsmedel eller andra produkter? Och hur blir det om tidningen tar in artiklar eller uttalanden som kanske ställer rökning i ofördelaktig dager? Här kan det bli fråga om en försåtlig, nästan undermedveten självcensur.

Ett intressant exempel är tidskriften Newsweek för 6 juni 1983. Numren närmast före och efter detta nummer innehöll mellan sju och tio sidor cigarrettreklam. Men Newsweek för 6 juni innehöll en artikel på drygt fyra sidor med anledning av en kontroversiell TV-serie med titeln ”Showdown on Smoking” (ungefär: ”Rökningen tvingas bekänna färg”). Hur många sidor cigarrettreklam fanns det i det numret? Inte en enda. Skribenten White förklarar: ”När cigarrettbolagen fick höra talas om artikeln, drog de tillbaka sina annonser. Tidskriften kan ha förlorat så mycket som 1 miljon dollar i annonsintäkter för att man publicerade denna artikel.”

Annonsintäkter är ett livsvillkor för tidningar och tidskrifter. Erfarenheten visar att tidningsredaktörer tänker sig för mycket noga innan de publicerar något som kan uppfattas som kritik mot tobaksindustrin, om de alls gör det. En medicinsk skribent förklarade: ”Om jag till exempel sätter upp rökning på en lista över faktorer som förorsakar hjärtsjukdomar, kommer redaktionschefen antingen att sätta denna faktor längst ner på listan eller stryka den helt och hållet.” Som det heter i ett gammalt talesätt: ”Den som står för fiolerna får bestämma melodin.” Självcensur har blivit ordningen för dagen.

Det är intressant att lägga märke till att två tidskrifter med företrädesvis svart läsekrets som under en sexårsperiod haft tobaksreklam i varje nummer under denna tid inte publicerat en enda artikel som direkt berört rökningens inverkan på hälsan, enligt en rapport i The Wall Street Journal. Var detta bara en tillfällighet? Det är uppenbart att tidskrifter som gör reklam för tobaksprodukter knappast kan bita den hand som ger dem mat. De avstår därför från att avslöja rökningens skadeverkningar.

Denna korta översikt över ämnet tobak, rökning och reklam hjälper oss att inse att det är mycket som står på spel. För tobaksodlarna är det deras levebröd som står på spel. För tobaksmagnaterna, som säljer tobaken, är det deras stora förtjänster som står på spel. För regeringarna är det skatteintäkterna som står på spel. Och för miljontals rökare är det deras liv och hälsa som står på spel.

Om du röker eller funderar på att börja röka, står det dig fritt att göra det. Som de amerikanska tobaksfabrikanterna är snara att påpeka är det din grundlagsenliga rätt att röka. Men kom ihåg att detta innebär att det också är din grundlagsenliga rätt att riskera att dö i lung- eller strupcancer, hjärt- och kärlsjukdomar, emfysem, Buerger’s sjukdom (se rutan på sidan 9) och en mängd andra dödliga sjukdomar. Om du å andra sidan vill sluta röka, hur skall du då gå till väga? Vad är det som krävs? Motivation!

[Bild på sidan 12]

Chefen för den allmänna hälsovården i USA, dr Koop, har gång på gång varnat för tobakens skadeverkningar

[Bildkälla]

Foto: Public Health Service

Rökning — den kristna synen

BIBELN nämner naturligtvis inte vare sig tobak eller rökning, eftersom dessa företeelser var okända i Mellersta Östern i forna dagar. Den enkla orsaken till detta är att tobaksplantan hör hemma i Sydamerika, Mexico och Västindien och inte introducerades i den övriga världen förrän i mitten av 1500-talet.

Innebär detta att bibeln inte har någonting att säga i denna fråga? Tvärtom. Den slår klart och tydligt fast vissa allmängiltiga principer som tjänar som riktlinjer för vårt dagliga liv. Vilka är några av dessa grundläggande principer?

Kärleken till Gud och till nästan

Den främsta drivkraften i en kristens liv måste vara den som Jesus gav uttryck åt: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’ och ’din nästa som dig själv’.” — Lukas 10:27.

Hur kan man älska Gud med hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin styrka om man medvetet bryter ner sina förmågor genom att hänge sig åt en vana, en last, som leder till sjukdom och förtidig död? Hur kan man visa uppskattning av livets dyrbara gåva om man frivilligt inandas en vanebildande drog som nikotin? Gud har gett alla människor ”liv och andedräkt och allt”. (Apostlagärningarna 17:24, 25) Skall vi förorena denna gudagivna ”andedräkt”? Från Guds ståndpunkt sett är rökning verkligen en last, en ”osund, klandervärd vana”. — Svensk ordbok.

Hur kan rökare sägas visa kärlek till nästan, när deras giftiga utandning och rök förorenar både kläder och den omgivande luften? Och hur blir det med dem som står rökaren allra närmast, make/maka och barn? Är det kärleksfullt att fortsätta med en vana som kan leda till en långsam, smärtsam och förtidig död som de måste bevittna? Är det att visa kristen omtanke om andra människor att tvinga dem att vara passiva rökare och andas in rökarens giftiga utandningsluft? Det är inte att undra på att botaniska trädgården i Blanes i Spanien har placerat tobaksplantan bland de giftiga växterna!

Hur är det med kärleken till det egna jaget? Det är tillbörligt att älska sig själv i sådan utsträckning att man sörjer för sin kroppsliga, mentala och andliga hälsa. Aposteln Paulus förklarade: ”Ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” Visar man kärlek mot sig själv om man hänger sig åt en vana som långsamt undergräver ens hälsa? — Efesierna 5:28, 29.

Jehova Gud har lovat att det skall komma ”nya himlar och en ny jord ... , och i dessa skall rättfärdighet bo”. (2 Petrus 3:13) Det kommer att bli en ren, ny värld, utan föroreningar av något slag. Då kommer ingen att få eller ens vilja röka, så varför göra det nu? Aposteln Paulus’ råd kan med rätta tillämpas i detta sammanhang: ”Då vi har dessa löften, ni älskade, så låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande, i det vi fullkomnar vår helighet i Guds fruktan.” (2 Korintierna 7:1) Nikotin förorenar köttet rent bokstavligt. Rökning gör det omöjligt för en kristen att framställa sin kropp ”till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, ... [vilket utgör hans] förnuftsmässiga heliga tjänst”. (Romarna 12:1) Sunda förnuftet säger oss att rökning är skadligt och emot kristna principer. Detta är den främsta drivkraften till att sluta röka om man vill behaga Gud.

Varför slutade de?

Miljontals människor världen utöver har slutat röka. Det är alltså möjligt. Men hur? Vad är det som krävs? En stark motivation. Många slutar på grund av hälsan, självaktningen och kärleken till familjen. Men andra har också ett religiöst motiv — en önskan att behaga Gud.

Hur var det då med Ray, Bill, Amy och Harley, som nämndes i den andra artikeln? Varför slutade de röka?

Bill, som tidigare var en skäggprydd, långhårig konstnär, började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Vad hände då? ”Jag beslöt mig för att jag ville behaga Gud och tjäna honom med en ren kropp och ett rent sinne. Jag slutade tvärt. Ingen långsam nertrappning. Den 1 januari 1975 tog jag mitt sista bloss och kastade sedan bort cigarrettpaketet. Sedan dess har min hälsa stadigt förbättrats, även om jag fortfarande har vissa besvär med mitt emfysem. Men till och med mitt färgsinne blev bättre när jag slutade röka.”

Amy, operationssköterskan, förklarar hur hon bar sig åt för att sluta. ”Jag assisterade vid hjärtoperationer, och jag har sett lungor av alla de slag — rosa och friska, mörka och förgiftade. Trots att jag såg dessa otäcka, sjuka lungor, som såg ut som om de var impregnerade med svartpeppar, fortsatte jag att röka. Jag lurade mig själv och sade: ’Du är fortfarande ung. Det kommer aldrig att hända dig.’

Men år 1982 kände jag att jag behövde ordna upp mitt liv och började studera bibeln tillsammans med vittnena. Trots att jag bodde hemma hos ett vittne, brukade jag smyga ut på takterrassen för att ta mig ett bloss! Jag insåg att jag var tvungen att ta mig i kragen. Jag bad intensivt och länge. Men när jag väl hade fattat mitt beslut var det ganska lätt. De två första dagarna var påfrestande, men ständig bön var lösningen i mitt fall.”

Harley, den f. d. marinflygaren, hade svårt att bryta nikotinberoendet. ”Jag försökte skära ner på rökningen, men det fungerade inte. När jag sedan beslöt mig för att jag ville bli döpt som ett Jehovas vittne, slutade jag tvärt. De första två eller tre dagarna var mycket plågsamma. Jag var nervös, spänd och irriterad. Hur gärna hade jag inte velat ha en cigarrett! Men sedan hjälpte ett vittne mig genom att ge mig ett fint råd: ’När du vill sträcka ut handen och ta en cigarrett, det är då du måste vända dig till Jehova och be om hjälp.’ Det fungerade. En annan tanke som gjorde intryck på mig var: ’Skulle jag kunna tänka mig Jesus med en cigarrett i mungipan?’ Det var uteslutet. Men jag insåg att en rökare måste ha en mycket stark motivation för att kunna sluta. Jag brukade säga till min mor: ’Jag skadar ju bara mig själv, mamma.’ Men jag skadade i själva verket henne också, på mer än ett sätt.”

Ray, som tidigare var officer i amerikanska flottan, tyckte inte heller att det var lätt att sluta röka. ”Jag hade försökt några gånger innan jag träffade Jehovas vittnen, men det hade aldrig gått. Jag umgicks alltid med människor som rökte, och det var svårt att tacka nej när de bjöd på cigarretter. Men när jag lärde känna sanningen från bibeln, ville jag tjäna Jehova precis som Kristus hade gjort. Jag slutade därför från den ena dagen till den andra. Det kändes hopplöst i två veckor. Min kropp formligen ropade efter nikotin. Men vilken skillnad det blev! Plötsligt hade jag massor av energi. Jag kände mig nöjd med mig själv. Jag hade kontroll över mig själv igen.”

Är det värt priset?

Sunda förnuftet säger oss att vi bör göra oss av med skadliga vanor. Men att röka är inte bara skadligt — det är dödligt, dödsbringande. Det är giftigt. Som Patrick Reynolds, arvtagare till åtskilliga tobaksmiljoner, sade i sitt vittnesmål inför ett underutskott i den amerikanska kongressen: ”Jag anser att cigarrettreklam är ett sätt att aktivera försäljningen av en giftig produkt och att det därför är moraliskt, rätt och gagneligt att upphöra med all cigarrettreklam.”

För kristna som vill behaga Gud är det förvisso moraliskt, rätt och gagneligt att upphöra, inte bara med tobaksreklam, utan med att använda tobaksprodukter över huvud taget. Cigarretter, cigarrer, piptobak och snus — alla dessa produkter kommer från samma giftiga, nikotinhaltiga tobaksplanta. Och du behöver inte den för att bevisa att ”du har kommit långt” eller för att finna glädje och behag i livet. Att förgifta sig själv är inte sofistikerat, oavsett vad dessa försäljare av sjukdom och död försöker inbilla dig!

[Ruta på sidan 15]

Avhoppare från tobaksindustrin

År 1875 grundade R. J. Reynolds ett tuggtobaksföretag i North Carolina i USA. År 1913 tillverkade företaget sin första cigarrett — av märket Camel. Rörelsen har sedan utvecklats till Förenta staternas största och mest lönsamma tobaksbolag näst efter Philip Morris-koncernen. Ett barnbarnsbarn till grundaren är Patrick Reynolds, nu drygt 40 år gammal. Efter att förut ha varit rökare i 15 år ställde han för en tid sedan till med en verklig skräll inom tobaksvärlden.

År 1986 inställde han sig inför ett underutskott i den amerikanska kongressen för att vittna mot rökning! Sedan dess har han varit en av antirökpropagandans ständiga förkämpar. Vad var det som utlöste hans motvilja mot den produkt som skapat familjens förmögenhet? Hans minnen av hur han som pojke fick se sin far, som var storrökare, långsamt dö av emfysem. Patrick förklarade: ”Jag minns min far som en man som alltid var andfådd och räknade de dagar han hade kvar att leva.”

Patrick beslöt sig för att göra något positivt med sitt eget liv. ”Jag insåg att jag skulle kunna handla annorlunda och göra något med mitt liv.” Han sade att det skulle vara ”rent ut sagt omoraliskt” att fortsätta att främja något som har visat sig vara ”en erkänd dråpare”.

”Visserligen är tobaksindustrin den hand som en gång gav mig mat, men samma hand har också dödat miljontals människor och kommer att fortsätta att döda ytterligare miljoner, om inte människor får upp ögonen för hur farligt det är att röka.” — The New York Times, 25 oktober 1986.

David Goerlitz är en fotomodell som blev berömd som Winstonmannen i cigarrettannonser för märket Winston. Han har slutat upp med cigarrettreklam och har i stället blivit talesman för Amerikanska cancersällskapet. Vad fick honom att göra denna helomvändning? I en TV-intervju den 29 december 1988 sade han: ”Jag besökte min bror på en canceravdelning vid ett sjukhus i Boston. Där ställdes jag öga mot öga med resultatet av mitt arbete — cancerpatienter som fick lida på grund av sin rökning. Jag såg vilka förödande verkningar rökningen hade på sina offer och på offrens offer, deras familjemedlemmar. Jag såg hur män i 40-årsåldern låg där utan hår och med slangar i halsen och i magen. Jag kände mig skyldig och beslöt mig för att sluta upp med all tobaksreklam.”

[Bild på sidan 14]

”Jag assisterade vid hjärtoperationer, och jag har sett lungor av alla de slag”

1. Var verkligt motiverad. Se till att du har goda skäl att vilja sluta — din självaktning; omtanke om din nuvarande och framtida hälsa; omtanke om dina närmaste som påverkas av din skadliga vana; en önskan att vara ren, i både fysiskt och moraliskt avseende, inför dig själv och inför Gud.

2. Bestäm dig för ett visst datum, och fullfölj ditt beslut. Sluta tvärt; det känns hårt, men det går fortare över.

3. Vidta positiva åtgärder för att bryta din vana. Om du har några cigarretter i huset, bryt då sönder dem och häll vatten över dem. Tvätta alla dina rökiga kläder. Börja om på nytt, känn dig som en ny människa!

4. Undvik rökiga lokaler och rökande vänner medan du håller på att avvänja dig från nikotinbegäret. Besök platser där det är förbjudet att röka, till exempel museer och bibliotek.

5. Spar de pengar som du skulle ha lagt ner på tobaksvaror och räkna dem efter en månad! Köp dig något du verkligen behöver eller köp en present åt någon du älskar som också kan glädja sig åt din seger.

6. Håll dig själv och dina händer flitigt sysselsatta i sådana situationer då du normalt skulle ha tänt en cigarrett. Tugga tuggummi (inte nikotintuggummi) eller sug på en mintkaramell när du känner en gnagande längtan efter att röka. Borsta tänderna efter maten i stället för att tända en cigarrett. Du kan också ta en promenad, skriva brev, sy, påta i trädgården, reparera saker och ting, tvätta bilen och så vidare.

7. När du känner dig nervös eller stressad, andas då djupt och långsamt. Drick stora mängder vatten och fruktjuicer i stället för att ta en cigarrett. Drycker verkar renande.

8. Motionera inom ramen för dina fysiska begränsningar. Tala med din läkare om vad som kan vara lämpligt i ditt fall. Du kommer att bli uppmuntrad när du märker att din kondition blir bättre och bättre.

9. Begränsa din alkoholkonsumtion. Alkohol och cigarretter ”hör ihop”, eftersom alkohol ofta utlöser begäret efter att röka. Undvik tillställningar där sådant kan inträffa. Betrakta tobaksannonser med kritisk blick — inse hur glättade och falska de är. Låt dig inte luras igen.

10. Om du har för avsikt att bli ett Jehovas vittne, be då uppriktigt till Gud om hjälp och handla sedan i överensstämmelse med dina böner. Förvänta dig inte några underverk; bestäm dig bara för att lyckas.