Rökförbud på passagerarplan?

Läkaren och juristen Lee S. Glass behandlade för inte så länge sedan detta kontroversiella ämne i en artikel i Newsweek.

Han uppgav: ”När jag talade med en underhållsinspektör om rökning, fick jag veta att denna är ganska kostsam för flygbolagen. Det är inte så att all denna tobak som förvandlas till askhögar helt enkelt försvinner. Sedan röken avsatt en del av sina cancerframkallande ämnen i varje rökares lungor går den ut genom ventilationssystemet och ger där upphov till den mekaniska motsvarigheten till arterioskleros. Röken täpper till rörledningarna av metall, på samma sätt som den täpper till rökarnas artärer, och stora kostnader måste läggas ner på att återställa systemen till funktionellt skick.” Varför tolererar då flygbolagen denna onödiga utgift, när det skulle bespara dem mycket tid och pengar att införa rökförbud? ”Anledningen till att flygbolagen tolererar kostnaden”, förklarar Glass, ”är att de intäkter som erhålls genom biljettförsäljning till rökare överstiger den summa som skulle inbesparas genom rökförbud.”

Glass godtar inte detta argument. Hans resonemang går ut på att de små förlusterna i det långa loppet skulle uppvägas av stödet från icke-rökare och från ”varje antirökorganisation från Savannah till San Francisco”. Slutresultatet skulle bli att flygbolagen ”skulle få behålla rökarna, som inte kommer att röka, därför att det inte finns några platser för rökare på flygplanen. Flygbolagen skulle få väsentligt minskade underhållskostnader, eftersom flygplanens ventilationsanläggningar skulle vara fria från restprodukter från rök. De skulle då ha tagit ett betydelsefullt steg mot att förbättra folkhälsan och skulle kanske indirekt kunna hjälpa ett antal människor att sluta röka.”