Faktum är att cigarrettens historia kanske är en av de största överraskningarna under de senaste hundra åren. Den tändande gnistan till den otroliga efterfrågan som rått under detta cigarrettens århundrade var två krig som utkämpades under 1800-talet. En nyfödd industri och dess annonskampanjer fick glöden att flamma upp. Och en överraskande ny tobakssort — ljusgul, mildare och kemiskt sett annorlunda — uppmuntrade rökarna att andas in röken. Denna anmärkningsvärda förändring i fråga om rökvanorna, att man började dra halsbloss, garanterade att de flesta rökare skulle förbli nikotinslavar resten av livet.

Krigen som skapade efterfrågan

Tobak var en lyxartikel ända till år 1856, då cigarretter för första gången fick en stor marknad. Detta inträffade när brittiska och franska soldater återvände från Krimkriget med ”papperscigarrer” och en vana som de hade tillägnat sig där. En cigarrettvurm svepte fram över Europa, vilket resulterade i en oväntad efterfrågan på turkiska cigarretter och deras engelska efterapningar.

”Krimvurmen” gjorde att cigarretten fick fotfäste som en billig krigstidsersättning för pipa eller cigarr. Men vurmen dog ut. Och som Robert Sobel påpekar: ”I början av 1860-talet tycktes det inte finnas någon möjlighet att amerikanska män av medelklassen — den främsta marknaden för rökverk — skulle lägga sig till med vanan att röka cigarretter.” Röken från dessa första cigarretter var inte lika vanebildande som den från moderna cigarretter. I likhet med cigarrök var den svagt alkalisk, och rökarna drog bara in den i munnen. Det fanns inget bekvämt sätt att dra halsbloss, som cigarrettrökare vanligtvis gör i våra dagar. Det var dags för nästa överraskningsmoment i utvecklingen.

I och med amerikanska inbördeskriget (1861—1865) introducerades en mer vanebildande cigarrettsort, och detta skedde med vad tobaksexperten Jerome E. Brooks kallar ”explosiv kraft”. Ännu en gång var det kriget som populariserade de billiga cigarretterna bland soldaterna — först i Sydstaterna, sedan i Nordstaterna. Men denna gång var det ingen övergående vurm.

Dessa cigarretter innehöll amerikansk tobak och var på något sätt annorlunda. Amerikanska odlare hade utvecklat nya tobakssorter som trivdes bra i deras kvävefattiga jord. På en gård i North Carolina hade man också genom tillfälligheternas spel upptäckt ett sätt att preparera tobaken så att bladen blev ljusgula, milda och söta. År 1860 förklarade det amerikanska mantalsverket att detta var ”en av de mest abnorma utvecklingsprocesserna inom jordbruket som världen någonsin skådat”. Efter några få cigarretter av denna nya tobakssort kände förstagångsrökaren en obetvinglig lust att ta ännu ett bloss.

Fast!

Något som man inte förstod vid den här tidpunkten var att denna lilla men obevekligt växande konsumentkrets nu var ”fast”, fysiskt beroende av ett starkt vanebildande ämne. ”Tillfälligt rökande av mer än två eller tre cigarretter under ungdomsåren” leder nästan undantagslöst till ”regelbunden behovsmässig rökning”, säger dr Michael A. H. Russell, expert på beroendeframkallande droger. ”Till skillnad från de ungdomar som injicerar heroin en eller två gånger i veckan i början har den ungdomlige rökaren fått uppleva omkring två hundra på varandra följande ’kickar’ av nikotin när han rökt upp sitt första paket cigarretter.”

Ja, det var halsblossen som var hemligheten. Det förefaller som om nikotinet tränger igenom och irriterar slemhinnorna endast om miljön är alkalisk. Eftersom cigarrettrök är något syrlig, är det den enda tobaksrök som är tillräckligt skonsam mot mun och svalg för rutinmässig inandning. Men i lungorna neutraliseras syran, och stora mängder nikotin strömmar ut i blodet. Efter endast sju sekunder har det nikotinmättade blodet nått hjärnan, så att varje bloss ger en nästan ögonblicklig ”nikotinkick”. Ungdomar som röker mer än en cigarrett, rapporterar en statlig brittisk undersökning, har bara 15 procents chans att förbli icke-rökare.

Inom ett årtionde efter Krimkriget hade således cigarrettindustrin frambringat en mäktig ny vana. Efter mindre än tjugo år kom tobakshandlarna på idén att använda klatschiga annonser och reklamnotiser i tidningarna för att locka nya kunder. År 1880 patenterades en maskin som masstillverkade cigarretter och höll priset nere, samtidigt som bilder av idrottshjältar och leende damer höjde cigarrettrökningens status hos den manliga kundkretsen. Men vad fick dem att komma tillbaka och köpa mer? De hade blivit beroende av nikotin! Som den medicinske skribenten dr William Bennet uttrycker det: ”Mekanisering och skicklig annonsering och marknadsföring spelade en viss roll, men [utan nikotin] skulle de aldrig ha sålt mycket av dessa gamla torkade blad.”

Omkring år 1900 var den moderna cigarretten, som redan fått internationell spridning, redo att intensifiera sitt grepp om världen.

I LIKHET med den enskilde rökare som hyser betänkligheter men ändå inte slutar har den stora massan av cigarrettrökare ibland skurit ner konsumtionen av fruktan för att rökningen skulle kunna vara skadlig och vanebildande, bara för att sedan återuppta den igen med större iver än någonsin. Vad är det för mekanismer som gör att människor förtränger sådana farhågor? Reklam och krig! Dessa är ”de två viktigaste metoderna för att sprida bruket av cigarretter”, enligt historikern Robert Sobel.

Cigarrettkonsumtionen sköt i höjden i och med att ”nation [reste sig] ... mot nation” i första världskriget. (Matteus 24:7) Vad var det som fick den amerikanska produktionen att stiga från 18 miljarder cigarretter år 1914 till 47 miljarder år 1918? En kampanj för fria cigarretter åt soldater! Den narkotiska effekten ansågs vara till hjälp för att bekämpa ensamheten vid fronten.

”Lägg dina sorger i en gammal säck”, uppmanade en brittisk sång som var populär under kriget. Den engelska versionen fortsatte: ”Så länge du har en tändsticka och kan tända din cigarrett.” Då statliga organ och patriotiska privata grupper försåg de stridande med fria cigarretter, vågade inte ens cigarrettrökningens ivrigaste motståndare protestera.

Greppet hårdnar

De nyblivna rökarna blev goda kunder efter kriget. Enbart under år 1925 förbrukade amerikanerna i genomsnitt nära 700 cigarretter per person. I Grekland konsumerade man efter kriget en halv gång till så många cigarretter per capita som i Förenta staterna. Amerikanska cigarretter blev populära i många länder, men i andra länder, till exempel Indien, Kina, Japan, Italien och Polen, litade man till egna tobaksodlingar för att täcka nationens behov.

För att få ett fastare grepp om den amerikanska marknaden riktade annonsörerna in sig på kvinnorna. ”Tobaksreklamen i slutet av 1920-talet betecknades såsom ’vansinnig’”, säger Jerome E. Brooks. Men med reklamens hjälp fortsatte amerikanerna att köpa cigarretter under och efter den ekonomiska depressionen år 1929. Enorma penningsummor (omkring 75 miljoner dollar år 1931) lades ner på att lansera cigarretten som ett hjälpmedel att hålla sig slank, ett alternativ till sötsaker. Filmer som glorifierade cigarrettrökande stjärnor, till exempel Marlene Dietrich, bidrog till att skapa en sofistikerad framtoning. År 1939, då världen stod inför ett nytt krig, hade således de amerikanska kvinnorna del med männen i att konsumera 180 miljarder cigarretter.

Ännu ett krig! Återigen fick soldaterna fria cigarretter, till och med i fält. ”Lucky Strike Green har dragit ut i krig!” löd en skickligt lanserad reklamslogan som utnyttjade den patriotiska andan under krigstiden. Vid slutet av andra världskriget hade cigarrettkonsumtionen i Förenta staterna ökat till uppskattningsvis 400 miljarder om året. Vem kunde nu ifrågasätta tobakens ställning i världen?

Ja, vem kunde ifrågasätta cigarretternas betydelse i efterkrigstidens Europa, där cigarrettlimpor en tid fick ersätta pengar på svarta börsen? Amerikanska soldater som var stationerade i Europa köpte subventionerade cigarretter för så lite som fem cent paketet, och med dem betalade de för allting — från nya skor till flickbekanta. Den skattefria försäljningen av cigarretter inom det militära sköt i höjden, från 5.400 per person år 1945 till 21.250 bara två år senare.

I flera årtionden lyckades man hålla alla betänkligheter mot tobaksbruket borta från offentlighetens rampljus — inte genom motargument, utan genom att låta dem överskuggas av denna vanas obevekligt tilltagande popularitet. I sitt stilla sinne undrade emellertid många: Är inte rökning en skadlig vana? Är den ren, eller är den fördärvlig?

Den pyrande frågan om rökningens inverkan på hälsan blossade plötsligt upp år 1952. Brittiska läkare publicerade då resultaten av en ny undersökning, som visade att personer som drabbades av cancer ofta var storrökare. Nyheten togs upp av tidskriften Reader’s Digest och fick stor publicitet. År 1953 startades en antirökningskampanj som tycktes vara på god väg att få framgång. Skulle världen göra sig kvitt denna vana?

Den mäktiga cigarrettindustrin

Inför allmänheten hävdade cigarrettindustrin bestämt att bevisen mot cigarrettrökningen var ogrundade, blott och bart statistiska. Men plötsligt avslöjade den — ironiskt nog — sitt hemliga vapen, cigarretter med låg tjärhalt. Den nya produkten gav en illusion av trygghet och hälsa åt skrämda rökare som inte ville sluta, och ännu en gång ådagalade reklamen sin förmåga att sälja en illusion.

De nya cigarrettsorterna med låg tjärhalt var emellertid mer skonsamma mot rökarens samvete än mot hans hälsa. Forskare skulle senare komma att upptäcka att många rökare kompenserade den låga tjärhalten genom att dra in röken djupare och hålla den kvar längre i lungorna, så att de fick i sig lika mycket nikotin som förut. Men ännu ett kvartssekel skulle förflyta innan forskarna kunde bevisa detta. Under tiden kom cigarrettillverkningen att bli en av världens mest lönsamma industrier, som nu kan notera årsinkomster på över 40 miljarder dollar.

Ekonomiskt sett är denna industri i dag starkare än någonsin. Kunderna fortsätter att köpa. Den årliga konsumtionen stiger med en procent per år i industriländerna och med över tre procent i utvecklingsländerna i tredje världen. I Pakistan och Brasilien ökar konsumtionen sex respektive åtta gånger snabbare än i de flesta länder i västvärlden. En femtedel av den enskilde thailändarens årsinkomst går åt till cigarretter.

För många tänkande människor är emellertid den 100-åriga kärleksaffären med cigarretten, som har hållit världen i ett fast grepp, ingalunda slutet på historien.