Rökning — den kristna synen
BIBELN nämner naturligtvis inte vare sig tobak eller rökning, eftersom dessa företeelser var okända i Mellersta Östern i forna dagar. Den enkla orsaken till detta är att tobaksplantan hör hemma i Sydamerika, Mexico och Västindien och inte introducerades i den övriga världen förrän i mitten av 1500-talet.
Innebär detta att bibeln inte har någonting att säga i denna fråga? Tvärtom. Den slår klart och tydligt fast vissa allmängiltiga principer som tjänar som riktlinjer för vårt dagliga liv. Vilka är några av dessa grundläggande principer?
Kärleken till Gud och till nästan
Den främsta drivkraften i en kristens liv måste vara den som Jesus gav uttryck åt: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’ och ’din nästa som dig själv’.” — Lukas 10:27.
Hur kan man älska Gud med hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin styrka om man medvetet bryter ner sina förmågor genom att hänge sig åt en vana, en last, som leder till sjukdom och förtidig död? Hur kan man visa uppskattning av livets dyrbara gåva om man frivilligt inandas en vanebildande drog som nikotin? Gud har gett alla människor ”liv och andedräkt och allt”. (Apostlagärningarna 17:24, 25) Skall vi förorena denna gudagivna ”andedräkt”? Från Guds ståndpunkt sett är rökning verkligen en last, en ”osund, klandervärd vana”. — Svensk ordbok.
Hur kan rökare sägas visa kärlek till nästan, när deras giftiga utandning och rök förorenar både kläder och den omgivande luften? Och hur blir det med dem som står rökaren allra närmast, make/maka och barn? Är det kärleksfullt att fortsätta med en vana som kan leda till en långsam, smärtsam och förtidig död som de måste bevittna? Är det att visa kristen omtanke om andra människor att tvinga dem att vara passiva rökare och andas in rökarens giftiga utandningsluft? Det är inte att undra på att botaniska trädgården i Blanes i Spanien har placerat tobaksplantan bland de giftiga växterna!
Hur är det med kärleken till det egna jaget? Det är tillbörligt att älska sig själv i sådan utsträckning att man sörjer för sin kroppsliga, mentala och andliga hälsa. Aposteln Paulus förklarade: ”Ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” Visar man kärlek mot sig själv om man hänger sig åt en vana som långsamt undergräver ens hälsa? — Efesierna 5:28, 29.
Jehova Gud har lovat att det skall komma ”nya himlar och en ny jord ... , och i dessa skall rättfärdighet bo”. (2 Petrus 3:13) Det kommer att bli en ren, ny värld, utan föroreningar av något slag. Då kommer ingen att få eller ens vilja röka, så varför göra det nu? Aposteln Paulus’ råd kan med rätta tillämpas i detta sammanhang: ”Då vi har dessa löften, ni älskade, så låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande, i det vi fullkomnar vår helighet i Guds fruktan.” (2 Korintierna 7:1) Nikotin förorenar köttet rent bokstavligt. Rökning gör det omöjligt för en kristen att framställa sin kropp ”till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, ... [vilket utgör hans] förnuftsmässiga heliga tjänst”. (Romarna 12:1) Sunda förnuftet säger oss att rökning är skadligt och emot kristna principer. Detta är den främsta drivkraften till att sluta röka om man vill behaga Gud.
Varför slutade de?
Miljontals människor världen utöver har slutat röka. Det är alltså möjligt. Men hur? Vad är det som krävs? En stark motivation. Många slutar på grund av hälsan, självaktningen och kärleken till familjen. Men andra har också ett religiöst motiv — en önskan att behaga Gud.
Hur var det då med Ray, Bill, Amy och Harley, som nämndes i den andra artikeln? Varför slutade de röka?
Bill, som tidigare var en skäggprydd, långhårig konstnär, började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Vad hände då? ”Jag beslöt mig för att jag ville behaga Gud och tjäna honom med en ren kropp och ett rent sinne. Jag slutade tvärt. Ingen långsam nertrappning. Den 1 januari 1975 tog jag mitt sista bloss och kastade sedan bort cigarrettpaketet. Sedan dess har min hälsa stadigt förbättrats, även om jag fortfarande har vissa besvär med mitt emfysem. Men till och med mitt färgsinne blev bättre när jag slutade röka.”
Amy, operationssköterskan, förklarar hur hon bar sig åt för att sluta. ”Jag assisterade vid hjärtoperationer, och jag har sett lungor av alla de slag — rosa och friska, mörka och förgiftade. Trots att jag såg dessa otäcka, sjuka lungor, som såg ut som om de var impregnerade med svartpeppar, fortsatte jag att röka. Jag lurade mig själv och sade: ’Du är fortfarande ung. Det kommer aldrig att hända dig.’
Men år 1982 kände jag att jag behövde ordna upp mitt liv och började studera bibeln tillsammans med vittnena. Trots att jag bodde hemma hos ett vittne, brukade jag smyga ut på takterrassen för att ta mig ett bloss! Jag insåg att jag var tvungen att ta mig i kragen. Jag bad intensivt och länge. Men när jag väl hade fattat mitt beslut var det ganska lätt. De två första dagarna var påfrestande, men ständig bön var lösningen i mitt fall.”
Harley, den f. d. marinflygaren, hade svårt att bryta nikotinberoendet. ”Jag försökte skära ner på rökningen, men det fungerade inte. När jag sedan beslöt mig för att jag ville bli döpt som ett Jehovas vittne, slutade jag tvärt. De första två eller tre dagarna var mycket plågsamma. Jag var nervös, spänd och irriterad. Hur gärna hade jag inte velat ha en cigarrett! Men sedan hjälpte ett vittne mig genom att ge mig ett fint råd: ’När du vill sträcka ut handen och ta en cigarrett, det är då du måste vända dig till Jehova och be om hjälp.’ Det fungerade. En annan tanke som gjorde intryck på mig var: ’Skulle jag kunna tänka mig Jesus med en cigarrett i mungipan?’ Det var uteslutet. Men jag insåg att en rökare måste ha en mycket stark motivation för att kunna sluta. Jag brukade säga till min mor: ’Jag skadar ju bara mig själv, mamma.’ Men jag skadade i själva verket henne också, på mer än ett sätt.”
Ray, som tidigare var officer i amerikanska flottan, tyckte inte heller att det var lätt att sluta röka. ”Jag hade försökt några gånger innan jag träffade Jehovas vittnen, men det hade aldrig gått. Jag umgicks alltid med människor som rökte, och det var svårt att tacka nej när de bjöd på cigarretter. Men när jag lärde känna sanningen från bibeln, ville jag tjäna Jehova precis som Kristus hade gjort. Jag slutade därför från den ena dagen till den andra. Det kändes hopplöst i två veckor. Min kropp formligen ropade efter nikotin. Men vilken skillnad det blev! Plötsligt hade jag massor av energi. Jag kände mig nöjd med mig själv. Jag hade kontroll över mig själv igen.”
Är det värt priset?
Sunda förnuftet säger oss att vi bör göra oss av med skadliga vanor. Men att röka är inte bara skadligt — det är dödligt, dödsbringande. Det är giftigt. Som Patrick Reynolds, arvtagare till åtskilliga tobaksmiljoner, sade i sitt vittnesmål inför ett underutskott i den amerikanska kongressen: ”Jag anser att cigarrettreklam är ett sätt att aktivera försäljningen av en giftig produkt och att det därför är moraliskt, rätt och gagneligt att upphöra med all cigarrettreklam.”
För kristna som vill behaga Gud är det förvisso moraliskt, rätt och gagneligt att upphöra, inte bara med tobaksreklam, utan med att använda tobaksprodukter över huvud taget. Cigarretter, cigarrer, piptobak och snus — alla dessa produkter kommer från samma giftiga, nikotinhaltiga tobaksplanta. Och du behöver inte den för att bevisa att ”du har kommit långt” eller för att finna glädje och behag i livet. Att förgifta sig själv är inte sofistikerat, oavsett vad dessa försäljare av sjukdom och död försöker inbilla dig!
[Ruta på sidan 15]
Avhoppare från tobaksindustrin
År 1875 grundade R. J. Reynolds ett tuggtobaksföretag i North Carolina i USA. År 1913 tillverkade företaget sin första cigarrett — av märket Camel. Rörelsen har sedan utvecklats till Förenta staternas största och mest lönsamma tobaksbolag näst efter Philip Morris-koncernen. Ett barnbarnsbarn till grundaren är Patrick Reynolds, nu drygt 40 år gammal. Efter att förut ha varit rökare i 15 år ställde han för en tid sedan till med en verklig skräll inom tobaksvärlden.
År 1986 inställde han sig inför ett underutskott i den amerikanska kongressen för att vittna mot rökning! Sedan dess har han varit en av antirökpropagandans ständiga förkämpar. Vad var det som utlöste hans motvilja mot den produkt som skapat familjens förmögenhet? Hans minnen av hur han som pojke fick se sin far, som var storrökare, långsamt dö av emfysem. Patrick förklarade: ”Jag minns min far som en man som alltid var andfådd och räknade de dagar han hade kvar att leva.”
Patrick beslöt sig för att göra något positivt med sitt eget liv. ”Jag insåg att jag skulle kunna handla annorlunda och göra något med mitt liv.” Han sade att det skulle vara ”rent ut sagt omoraliskt” att fortsätta att främja något som har visat sig vara ”en erkänd dråpare”.
”Visserligen är tobaksindustrin den hand som en gång gav mig mat, men samma hand har också dödat miljontals människor och kommer att fortsätta att döda ytterligare miljoner, om inte människor får upp ögonen för hur farligt det är att röka.” — The New York Times, 25 oktober 1986.
David Goerlitz är en fotomodell som blev berömd som Winstonmannen i cigarrettannonser för märket Winston. Han har slutat upp med cigarrettreklam och har i stället blivit talesman för Amerikanska cancersällskapet. Vad fick honom att göra denna helomvändning? I en TV-intervju den 29 december 1988 sade han: ”Jag besökte min bror på en canceravdelning vid ett sjukhus i Boston. Där ställdes jag öga mot öga med resultatet av mitt arbete — cancerpatienter som fick lida på grund av sin rökning. Jag såg vilka förödande verkningar rökningen hade på sina offer och på offrens offer, deras familjemedlemmar. Jag såg hur män i 40-årsåldern låg där utan hår och med slangar i halsen och i magen. Jag kände mig skyldig och beslöt mig för att sluta upp med all tobaksreklam.”
[Bild på sidan 14]
”Jag assisterade vid hjärtoperationer, och jag har sett lungor av alla de slag”