Tobaken och prästerna

FÖR mer än 115 år sedan skrev läkaren John Cowan en bok med titeln The Use of Tobacco vs. Purity, Chastity and Sound Health (Bruket av tobak kontra renhet, kyskhet och god hälsa). Med tanke på vad som på senare tid har framkommit om de skadliga verkningarna av tobak är hans yttranden om prästers bruk av tobak både framsynta och relevanta för var och en som önskar tjäna Gud i dag. I kapitel 4, som behandlar tobaksbrukets moraliska verkan, skriver dr Cowan:

”Om bruket av tobak är orätt fysiskt sett — vilket klart har påvisats — måste det med nödvändighet också vara orätt moraliskt sett, för det finns en fysiologisk lag som säger att ’allt som bryter ner eller irriterar kroppen även bryter ner nervsystemet, och därigenom också hjärnan och sinnet’. En människas sinne, ja, hennes tankar, uttryck och handlingar, påverkas av det sätt på vilket hon brukar eller missbrukar sin fysiska kropp. Tobaken är oren, ja, bara namnet och associationerna säger det, och hur kan rena, rättfärdiga, moraliska känslor och handlingar komma ur sinnet eller utvecklas i det om man inte fäster avseende vid den skada tobaken medför? Tänk dig — om en sådan tanke över huvud taget är möjlig — att Kristus, medan han levde sitt föredömliga liv här på jorden och undervisade och predikade om renhet, kyskhet, kärlek och godhjärtenhet, samtidigt rökte, snusade eller tuggade tobak. Låter inte blotta tanken skändlig? Ändå smutsar Guds tjänare — de som följer, predikar och uttolkar hans lagar och läror — ner sina kroppar och missfärgar sina själar med denna smutsiga, giftiga ört. Kan sådana människor, eller de som följer dem, leva ett Kristuslikt liv, ja, ett högtstående, moraliskt liv? Jag tror inte det.

Försök, om du kan, att i tanken förbinda en frossare, en vindrinkare eller en tobaksbrukare med hjärtats helighet. Det är någonting onaturligt, upprörande och frånstötande i den tankeförbindelsen. Om kroppens begär och yttre sinnen är fördärvade, blir även den inre människan och hennes moraliska natur det. Den rena anden kommer inte att vistas i en smutsig boning, kan inte göra det. Det finns en naturlig förbindelse mellan materiella och andliga ting, så att egenskaperna i det ena utmärker karaktären i det andra. En religionsutövare och slav under tobaken ... kan helt ärligt och uppriktigt erkänna att vanan att bruka tobak är skadlig och moraliskt orätt, men ändå kan han inom sig finna en drift, en lag i sina lemmar, artificiellt frambringad, som tvingar honom till att med omättligt begär fortsätta med sin vana, och denna artificiella lag kan vara starkare än hans naturliga förnuft och samvete tillsammans är. Är inte bruket av tobak ett tydligt brott mot en av Guds lagar som är inlagda i vår organism? Är det inte en överträdelse och en synd att bryta en vilken som helst av Guds lagar? Och om en människa har för vana att leva i strid med en av Guds lagar, är det då inte lätt och naturligt att hon överträder och bryter andra lagar? Och slutligen — hur kan någon stå upp som lärare av goda seder, som, i sitt eget uppförande, rekommenderar sina medmänniskor att leva i ständig överträdelse av de lagar som styr människans tillvaro?”