Sportredaktören Pedro Escartín sade i en kommentar till matchen mellan Mexico och Paraguay: ”När fotbollsplanen förvandlas till ett dårhus av våld, antifotboll och tillämpandet av den motbjudande principen att ’bollen får passera, men inte spelaren’, är det för mycket begärt att tro att en ensam person, utan stöd av vare sig spelare eller ledare, skall kunna förvandla andan av våld till en uppvisning av sportsmannaanda och trevligt uppträdande.” Han tillade: ”I en match där 77 ojustheter begås frågar jag mig själv om fotboll kan vara något positivt.” Lyckligtvis var inte alla matcher lika våldsamma som just den.

I en annan kommentar i samma tidning citerades påvens ord: ”Idrott är inte tillräckligt. ... Ofta resulterar den i häftig konkurrens, rivalitet, aggressivitet, brutalitet, illojalitet, industrialisering och kommersialisering.” Denna anda överförs till folkmassorna i vars ansikten ”man kan avläsa aggressivitet, ångest, vrede, raseri, sorg och ofta också en vild och hysterisk glädje”. Dessa faktorer, tillsammans med besinningslös nationalism, har ofta resulterat i våldshandlingar och blodbad. Fotbollsvåld är ingen sällsynt företeelse.