Abraham hade Jehovas syn

3. Hur såg Jehova på invånarna i Sodom och Gomorra?

³ Det första exemplet inbegriper den trogne patriarken Abraham och de onda städerna Sodom och Gomorra. När Jehova hörde ”klagoskriet över Sodom och Gomorra”, tillintetgjorde han inte genast de här städerna och alla deras invånare. Han gjorde först en undersökning. (1 Moseboken 18:20, 21) Två änglar sändes till Sodom, och de fick husrum hos den rättfärdige mannen Lot. Den kväll då änglarna anlände ”omringade männen i staden ... huset, från pojke till gammal man, allt folket i en enda pöbelhop”, och ville ha sexuellt umgänge med änglarna. Det är tydligt att stadens invånares förnedrade tillstånd visade att den förtjänade att tillintetgöras. Ändå sade änglarna till Lot: ”Har du någon annan här? Svärson och dina söner och dina döttrar och alla som hör dig till i staden, för ut dem från platsen!” Jehova öppnade möjligheten att rädda några invånare i den här staden, men till slut var det bara Lot och hans två döttrar som undgick tillintetgörelse. (1 Moseboken 19:4, 5, 12, 16, 23–26)

4, 5. Varför vädjade Abraham för invånarna i Sodom, och hade han samma syn på människor som Jehova?

⁴ Låt oss nu gå tillbaka till den tidpunkt då Jehova uppenbarade sin avsikt att inspektera städerna Sodom och Gomorra. Det var då som Abraham vädjade: ”Tänk om det finns femtio rättfärdiga mitt i staden. Kommer du då att rycka bort dem och inte förlåta platsen för de femtio rättfärdigas skull, som är inom den? Det är otänkbart för dig att du skulle handla på det sättet, att döda den rättfärdige med den ondskefulle, så att det skulle gå den rättfärdige som den ondskefulle! Det är otänkbart för dig. Kommer inte hela jordens Domare att göra det som är rätt?” Abraham använde uttrycket ”det är otänkbart för dig” två gånger. Av egen erfarenhet visste Abraham att Jehova inte skulle tillintetgöra den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle. När Jehova sade att han inte skulle tillintetgöra Sodom om det fanns ”femtio rättfärdiga mitt i staden”, minskade Abraham steg för steg antalet tills det slutligen var fråga om bara tio. (1 Moseboken 18:22–33)

⁵ Skulle Jehova ha lyssnat till Abrahams vädjanden, om de inte varit i harmoni med hans egen uppfattning? Knappast. Abraham var ”Jehovas vän”, och därför är det tydligt att han var förtrogen med Jehovas uppfattning och delade den. (Jakob 2:23) När Jehova riktade sin uppmärksamhet mot Sodom och Gomorra, var han villig att ta hänsyn till Abrahams vädjanden. Varför det? Därför att vår himmelske Fader ”inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”.

Vilken inställning har du?

11. Hur skulle Abraham sannolikt ha betraktat människor som lever i dag?

¹¹ I vår tid står vi inför en annan tillintetgörelse – det gäller den nuvarande tingens ordning under Jehovas stora dag. (Lukas 17:26–30; Galaterna 1:4; 2 Petrus 3:10) Hur skulle Abraham ha betraktat de människor som lever i den här världen som snart skall tillintetgöras? Han skulle mest sannolikt ha varit bekymrad över dem som ännu inte har hört ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14) Abraham vädjade gång på gång till Gud beträffande de rättfärdiga som kunde tänkas finnas i Sodom. Bryr vi oss personligen om de människor som skulle kunna förkasta de onda handlingarna i den här världen, som behärskas av Satan, om de fick möjlighet att ändra sinne och tjäna Gud? (1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 18:2–4)