SALOMO är bara tonåring när han blir kung. Han älskar Jehova och följer de goda råd som hans far David gav honom. Jehova tycker om Salomo, och en natt säger han därför till honom i en dröm: ”Salomo, vad vill du att jag skall ge dig?”

Salomo svarar: ”Jehova, min Gud, jag är mycket ung, och jag kan inte regera. Ge mig därför vishet, så att jag kan regera över ditt folk på rätt sätt.”

Jehova tycker om Salomos bön. Han säger därför: ”Eftersom du bett om vishet och inte om långt liv eller rikedom, skall jag ge dig större vishet än någon annan människa någonsin haft. Men jag skall också ge dig vad du inte bad om — rikedom och ära.”

En kort tid därefter kommer två kvinnor till Salomo med ett svårt problem. ”Den här kvinnan och jag bor i samma hus”, förklarar den ena. ”Jag födde en pojke, och två dagar senare födde också hon en pojke. Så en natt dog hennes barn. Medan jag sov lade hon sitt döda barn hos mig och tog mitt barn. När jag vaknade och tittade på det döda barnet, såg jag att det inte var mitt.”

Då säger den andra kvinnan: ”Nej! Det levande barnet är mitt, och det döda är hennes!” Den första kvinnan svarar: ”Nej! Det döda barnet är ditt, och det levande är mitt!” Så grälar kvinnorna. Vad skall Salomo göra?

Han ber om ett svärd, och när man hämtat det, säger han: ”Hugg det levande barnet mitt itu och ge kvinnorna hälften var.”

”Nej!” ropar den riktiga mamman. ”Döda inte barnet! Ge det till henne!” Men den andra kvinnan säger: ”Ge det inte till någon av oss; hugg det mitt itu.”

Slutligen säger Salomo: ”Döda inte barnet! Ge pojken till den första kvinnan. Hon är barnets riktiga mor.” Salomo vet det, eftersom den riktiga mamman älskar pojken så mycket att hon vill ge honom till den andra kvinnan för att han inte skall bli dödad. När folket får höra hur Salomo löste problemet, är de glada över att de har en sådan vis kung.

Under Salomos regering välsignar Gud folket genom att låta jorden ge rika skördar av vete och korn, druvor och fikon och många andra frukter. Människorna bär fina kläder och bor i vackra hus. Det finns så mycket av allt gott att alla får mer än nog.

INNAN David dog gav han Salomo de beskrivningar för tempelbygget som Jehova hade gett honom. I det fjärde året av sin regering börjar Salomo bygga templet, och det tar sju och ett halvt år att få det färdigt. Tiotusentals män arbetar på templet, och byggnaden kostar väldigt mycket pengar, eftersom man använder så mycket guld och silver till den.

Templet har två rum, precis som tabernaklet, men de här rummen är dubbelt så stora som rummen i tabernaklet. Salomo låter ställa in förbundsarken i det innersta rummet i templet, och de andra sakerna som fanns i tabernaklet ställer man i det andra rummet.

När templet är färdigt, firar man det med en stor högtid. Salomo faller på knä framför templet och ber, som du ser på bilden. ”Inte ens hela himmelen är så stor att den kan rymma dig”, säger Salomo till Jehova. ”Ännu mindre kan då det här templet rymma dig. Men, o min Gud, lyssna ändå till ditt folk, när de vänder sig mot den här platsen och ber.”

När Salomo slutar sin bön, kommer eld ner från himmelen. Den bränner upp de djuroffer som man burit fram. Och templet fylls av ett starkt ljus från Jehova. Det här visar att Jehova lyssnar och att han tycker om templet och Salomos bön. Nu går folket till templet för att tillbe i stället för till tabernaklet.

Under en lång tid regerar Salomo mycket vist, och israeliterna är lyckliga. Men Salomo gifter sig med många kvinnor från andra länder som inte tillber Jehova. Ser du hur en av dem dyrkar en avgud? Slutligen får Salomos hustrur honom att också dyrka andra gudar. Vet du vad som händer då? Han är inte längre snäll mot folket. Han blir grym, och israeliterna är inte lyckliga längre.

Jehova blir därför arg på Salomo och säger till honom: ”Jag skall ta ifrån dig riket och ge det till en annan man. Jag skall inte göra det i din livstid, utan under din sons regering. Men jag skall inte ta ifrån din son hela riket.” Vi skall se vad som hände.