FÖRSÖK INTE ”EGGA KÄRLEKEN I MIG”

(Höga Visan 1:1–3:5)

”Må han kyssa mig med kyssar av sin mun – för dina ömhetsbetygelser är bättre än vin.” (Höga Visan 1:2) Dialogen i Höga Visan inleds med de här orden av en ödmjuk lantflicka som har förts in i kung Salomos tält. Hur hamnade hon där?

”Min mors söner blev vreda på mig”, säger hon. ”De satte mig till att vakta vingårdarna.” Hennes bröder blev arga på henne därför att hennes älskade unge herde hade frågat om hon ville följa med ut och gå en underbar vårdag. För att hindra henne från att följa med honom har de satt henne till att vara en vakt till skydd mot ”de små rävarna som fördärvar vingårdarna”. Genom den här uppgiften kommer hon i närheten av Salomos läger. När hon går ner till ”trädgården med nötträd”, lägger man där märke till hennes skönhet och för henne till lägret. (Höga Visan 1:6; 2:10–15; 6:11)

När flickan förklarar hur hon längtar efter sin älskade herde, säger hovdamerna till henne att ”gå ut i småboskapshjordens spår” och titta efter honom. Men Salomo vill inte låta henne gå. Han uttrycker sin beundran för hennes skönhet och lovar henne ”ringar av guld ... med kulor av silver”. Men flickan blir inte imponerad. Den unge herden kommer in i Salomos läger, finner henne och utropar: ”Se! Du är vacker, min älskade. Se! Du är vacker.” Den unga flickan vädjar till hovdamerna att inte försöka ”väcka eller egga kärleken i ... [henne] förrän den själv så vill”. (Höga Visan 1:8–11, 15; 2:7; 3:5)

”VAD SER NI HOS FLICKAN FRÅN SHULEM?”

(Höga Visan 3:6–8:4)

Något ”kommer upp från vildmarken likt rökpelare”. (Höga Visan 3:6) Vad är det Jerusalems kvinnor får se när de går ut för att se efter vad det är? Se, det är Salomo och hans tjänare som återvänder till staden! Och kungen har tagit med sig flickan från Shulem.

Herdepojken har följt efter flickan och kommer snart på ett sätt att kunna träffa henne. När han försäkrar henne om sin kärlek, uttrycker hon sin önskan att lämna staden genom att säga: ”Tills vinden fläktar och skuggorna flyr vill jag ge mig av till myrraberget och till virakkullen.” Hon uppmanar herdepojken att gå ”in i sin trädgård och äta dess mest utsökta frukter”. Han svarar: ”Jag har kommit in i min trädgård, min syster, min brud.” Jerusalems kvinnor säger till dem: ”Ät, kära vänner! Drick och berusa er av ömhetsbetygelser!” (Höga Visan 4:6, 16; 5:1)

Den shulemitiska flickan berättar en dröm för hovdamerna och säger sedan till dem: ”Jag är sjuk av kärlek.” De frågar: ”Hur är din vän förmer än den någon annan har kär?” Hon svarar: ”Min vän är bländande och rödlätt, den mest iögonenfallande bland tio tusen.” (Höga Visan 5:2–10) När Salomo överöser henne med lovord, svarar hon ödmjukt: ”Vad ser ni hos flickan från Shulem?” (Höga Visan 6:4–13) Kungen såg detta som ett tillfälle att vinna hennes kärlek och överöste henne med fler komplimanger. Men hon är orubblig i sin kärlek till herdepojken. Till slut låter Salomo henne gå hem.

”JAHS LÅGA”

(Höga Visan 8:5–14)

När den shulemitiska flickans bröder ser henne återvända hem frågar de: ”Vem är denna kvinna som kommer upp från vildmarken, stödd på sin vän?” Något tidigare hade en av dem sagt: ”Om hon är en mur, bygger vi ett bröstvärn av silver på den, men om hon är en dörr, bommar vi för den med en cederplanka.” Nu när trofastheten i den shulemitiska flickans kärlek har testats och prövats, säger hon: ”Jag är en mur, och mina bröst är som torn. Så har jag i hans ögon blivit lik en som finner frid.” (Höga Visan 8:5, 9, 10)

Sann kärlek är ”Jahs låga”. Varför det? Därför att sådan kärlek har sitt ursprung hos Jehova. Det är han som har gett oss förmågan att visa kärlek. Det är en eld vars låga är outsläcklig. Höga Visan illustrerar på ett vackert sätt att kärleken mellan en man och en kvinna kan vara ”lika stark [osviklig] som döden”. (Höga Visan 8:6)