Kropp och själ

18. Hur reagerade vissa grekiska filosofer för Paulus’ ord om att Jesus hade uppväckts, och varför det?

¹⁸ När aposteln Paulus var i Athen, predikade han de goda nyheterna för en folkskara i vilken det fanns grekiska filosofer. De lyssnade på hans anförande om den ende sanne Guden och på hans uppmaning till sinnesändring. Paulus avslutade sitt tal med att säga: ”Han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” Detta väckte stort uppseende, och berättelsen lyder: ”När de ... fick höra om de dödas uppståndelse, började somliga driva gäck.” (Apostlagärningarna 17:22–32) Teologen Oscar Cullmann konstaterar: ”Grekerna, som trodde på själens odödlighet, kan ha haft svårare än andra att acceptera den kristna förkunnelsen om en uppståndelse. ... Det som de stora grekiska filosoferna Sokrates och Platon lärde kan inte på något sätt bringas i samklang [överensstämmelse] med det som Nya testamentet lär.”

19. Hur har kristenhetens teologer försökt att få läran om en uppståndelse att stämma överens med läran om själens odödlighet?

¹⁹ Efter det stora avfallet efter apostlarnas död mödade sig teologer ändå med att söka smälta samman den kristna läran om en uppståndelse med Platons tro på själens odödlighet. Några kom så småningom fram till en ny lösning: Vid döden skils (”befrias”, som några uttrycker det) själen från kroppen. Enligt R. J. Cookes bok Outlines of the Doctrine of the Resurrection skall varje kropp på domens dag ”återförenas med sin egen själ och varje själ med sin egen kropp”. Det är detta framtida återförenande av kroppen med dess odödliga själ som sägs vara uppståndelsen.

20, 21. Vilka har konsekvent förkunnat sanningen om uppståndelsen, och hur har detta varit till nytta för dem?

²⁰ Den här teorin är fortfarande den officiella läran i ledande kyrkosamfund. En sådan uppfattning kanske verkar logisk för teologer, men den är dock obekant för flertalet kyrkobesökare som tror att de kommer direkt till himlen när de dör. Därför framförde skribenten John Garvey följande anklagelse i tidskriften Commonweal för 5 maj 1995: ”Flertalet kristnas tro [om livet efter döden] verkar stå mycket närmare nyplatonismen än något sant kristet, och den saknar biblisk grund.” Ja, genom att byta ut Bibeln mot Platon har kristenhetens präster berövat sina hjordar hoppet om en uppståndelse.

12. Varifrån har kristenhetens kyrkosamfund fått sin lära om själens odödlighet?

¹² Varför lär kyrkosamfunden i kristenheten något som skiljer sig så mycket från det Bibeln lär? I artikeln ”Människosjälens odödlighet”, i New Catholic Encyclopedia, heter det att de tidiga kyrkofäderna fann stöd för tron på en odödlig själ hos ”poeter och filosofer och i traditionellt grekiskt tänkande”, men inte i Bibeln. Det heter vidare: ”Längre fram föredrog skolastikerna att använda sig av Platon eller av Aristoteles’ principer.” Det sägs också att ”inflytandet från det platonska och nyplatonska tänkandet”, i vilket tron på själens odödlighet ingick, till slut infogades ”i själva kärnan av kristen teologi”.

13, 14. Varför är det orimligt att tro att man skall få upplysning genom hedniska grekiska filosofer?

¹³ Borde till bekännelsen kristna ha vänt sig till hedniska grekiska filosofer för att lära känna något så grundläggande som hoppet om ett liv efter döden? Naturligtvis inte. Så här skrev Paulus till de kristna i Korinth: ”Den här världens vishet är nämligen dårskap inför Gud; det är ju skrivet: ’Han fångar de visa i deras egen slughet.’ Och återigen: ’Jehova vet att de visas överläggningar är meningslösa.’” (1 Korinthierna 3:19, 20) De forntida grekerna var avgudadyrkare. Hur skulle de då kunna vara en källa till sann upplysning? Paulus frågade korinthierna: ”Vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar? Vi är ju en levande Guds tempel; alldeles som Gud har sagt: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.’” — 2 Korinthierna 6:16.

¹⁴ Heliga sanningar uppenbarades från början genom Israels nation. (Romarna 3:1, 2) Och sedan, efter år 33 v.t., förmedlades de genom det första århundradets församling av smorda kristna. Så här skrev Paulus till de kristna under det första århundradet: ”För oss är det ju som Gud har uppenbarat det [allt det som Gud har berett åt dem som älskar honom] genom sin ande.” (1 Korinthierna 2:10; se också Uppenbarelseboken 1:1, 2.) Kyrkosamfundens lära om själens odödlighet har hämtats från grekisk filosofi. Den ingick inte i det som Gud uppenbarade för Israel eller för församlingen av smorda kristna under det första århundradet.