Är själen dödlig?

NÅGON som läst tidskriften Time för 30 juli 1990 kan ha börjat fundera över den frågan. I artikeln ”Kollisionerna skjuter i höjden”, där man behandlade den tilltagande trafiken i Östtyskland under tiden innan Öst- och Västtyskland förenades den 3 oktober 1990, rapporterades det: ”Under de sex första månaderna 1990 ökade antalet trafikolyckor med dödlig utgång i Östtyskland med 60 procent och krävde 1.078 själar.”

Man menade tydligen att 1.078 människor dödades i bilolyckor — de dog. Men dog 1.078 själar? Var det fel av tidskriften Time att använda ordet ”själar” med avseende på människor av kött och blod? Vad är egentligen själen?

Historien igenom har det rått olika uppfattningar om själen. En del forntida folk trodde att en odödlig själ levde vidare efter döden och att döden i själva verket var en övergång till ett annat liv. När vissa forntida härskare stod inför döden, lät de rentav avrätta sina slavar i tron att deras själar kunde fortsätta att betjäna dem.

Även om många i våra dagar tror att själen är en immateriell eller andlig del av människan som överlever den fysiska kroppen, lär inte bibeln det. I Fjärde Moseboken 6:6 (NW) läser vi om ”någon död själ”. Nej, själen är inte någon immateriell del inom dig. Du är en själ. Som tidskriften Time skrev kan själen dö.

I The Jewish Encyclopedia (1910) sägs det: ”Tron att själen fortsätter sin tillvaro efter det att kroppen dött är en fråga om filosofisk eller teologisk spekulation snarare än om enkel tro, och den kommer därför inte klart till uttryck någonstans i bibeln.” — Band VI, sidan 564.